Inför medlemsmötet
Med en av de sämsta säsongerna någonsin nyss avslutad och kontraktet säkrat så kan ett sargat IFK Göteborg blicka framåt, och det är dags att ställa sig en del frågor. Och vad passar bättre för det än det kommande medlemsmötet?
Årets 13:e plats i Allsvenskan är ett på många sätt historiskt dåligt resultat. Dels är det föreningens sämsta placering i Allsvenskan någonsin (13:e plats hade t ex lett till direktnedflyttning när Blåvitt kvalade 2002), dels ramar det in vad som sannolikt är den sämsta sportsliga prestationen över tid i föreningens historia. Inte ens under 1970-talet när Blåvitt spelade i näst högsta serien i fem säsonger så förlorade laget så här mycket matcher (man var ju ett topplag i andraligan trots allt). 16 år utan SM Guld är också historiskt dåligt. Det tangerar torkan mellan 1942 och 1958, bara en säsong kort från torkan mellan 1918 och 1935, men då ska vi också komma ihåg att under flera av de åren korades inga svenska mästare.
Oavsett om vi ser till prestationen över en enskild säsong eller prestationen över tid blir säsongen 2023 ett monumentalt misslyckande och då blir det vår plikt som medlemmar att ifrågasätta det som sker. Men också vår plikt att faktiskt försöka göra det på ett konstruktivt sätt där vi ställer relevanta frågor om hur verksamheten drivs och där vi kan använda svaren till att utveckla verksamheten.
Egentligen är det kanske redan väldigt sent påkommet men medlemsmötet nästa vecka behöver bli en start på den genomlysning som behöver ligga till grund för medlemmarnas agerande vid årsmötet våren 2024.
Det behöver inte handla om att alla ska avgå för den delen, men vi måste börja se vad vi gör och vad vi får för resultat på vad vi gör. Gör vi rätt saker på fel sätt? Gör vi fel saker men enligt plan? Är vi på rätt väg men förstår det bara inte?
Ju mer jag funderar på vad som händer i IFK Göteborg ju mer börjar jag fundera på om inte problemet i grund och botten landar i otydliga rollfördelningar, arbetsmetoder och ansvarsfördelning. Kanske är det för att jag själv brottas en del med känslan av att jag gör rätt saker men är osäker på om det är jag som bör göra det i mitt eget arbetsliv som den typen av frågor väcks.
Ett exempel som i högsta grad är knutet till de sportsliga resultaten är det så kallade sportrådet. Det är otroligt svårt att hitta någon information om vem som suttit i rådet under 2023 vilket bara det är ett medlemsdemokratiskt stort problem (hur ska medlemmar följa upp arbetet t ex?). Sportrådet har haft en blandning av styrelsemedlemmar och verksamhetsmedlemmar i den senaste upplagan jag kan hitta. (2022 presenterades följande sportråd efter det konstituerande styrelsemötet Håkan Mild, Richard Berkling, Jonas Henriksson, Jonas Olsson). Två från styrelsen, en klubbdirektör och akademichefen. I olika medieuttalanden nämns även att Mikael Stahre ska ha ingått i sportrådet men jag har inte hittat något officiellt dokument som bekräftar det. (Återigen, ett medlemsdemokratiskt problem att den här informationen är så svårtillgänglig.)
Det behöver inte vara fel i sig att jobba på det sättet, men det behöver finnas en tydlig struktur i det arbetet. I grund och botten ska ju en styrelse svara inför medlemmarna och jobba strategiskt medan verksamheten jobbar på uppdrag av styrelsen med dag till dag arbetet. Hur protokollförs sportrådets arbete? Som styrelsearbete som ska protokollföras inför medlemmarna eller som verksamhetsarbete? Vad bidrar styrelsemedlemmarna med under sådana möten?
De ska ju som bekant inte jobba med dag till dag arbetet utan det strategiska arbetet och är ju inte invalda för sin sportsliga kompetens. (Okej, Jonas Henriksson är tänkt att bidra med sportslig kompetens till styrelsen, men styrelsens uppdrag i sak är inte sportsligt.)
Om det nu stämmer så som det sagts i olika intervjuer och inte bara är ett missförstånd, att Mikael Stahre ingått i sportrådet blir det ju väldigt konstigt när sportrådet sparkade Mikael Stahre i våras. Något som också leder till följdfrågor. Vi kan nog utgå från att Mikael Stahre inte var med i beslutet om att sparka honom, men om man utelämnar delar av sportrådet när sportrådet tar beslut, kan det verkligen påstås vara sportrådets beslut? Och vad bidrar styrelsemedlemmarna med i sportrådet? Förstå mig rätt, jag säger inte att det måste vara fel, jag frågar varför man tror det är rätt.
Liknande gäller sportchefsrollen. Jag säger inte att IFK Göteborg behöver ha en sportchef, men ska föreningen jobba utan en sportchef så behöver vi veta hur ansvaret och beslutsfattandet fördelas i organisationen. (Nu är ju Ola Larsson i praktiken sportchef, så det här handlar mer om arbetsmetodiken och inte specifikt sportchefsrollen.) Under tiden utan sportchef så ska enligt uppgifter ekonomichefen ha varit den som förhandlar det ekonomiska, vilket inte behöver vara fel. Men hur avgörs det då vad den kan erbjuda?
Återigen, jag säger inte att det behöver vara fel att dela upp det på det sättet, men det finns uppenbara frågor som föreningen måste ha ett svar på för att det ska fungera. Om sportrådet ska ”lägga beställningar” på spelare de vill ha för att ekonomichefen sedan ska förhandla med klubbar och spelare om övergång och kontrakt, så måste samarbetet mellan sportråd och ekonomichef fungera väldigt bra och ha tydlig arbetsordning.
Givet den sportsliga utväxlingen per investerad krona den gångna säsongen så har det uppenbarligen brustit någonstans i kedjan.
Egentligen är det väldigt mycket som sker vintern mellan 2022 och 2023 som behöver förklaras. Då menar jag inte utfallen i besluten i sig, utan hur beslut tas, vilka de tas av, och hur de utvärderas.
Utan att lägga någon värdering i huruvida det var rätt att sparka Mikael Stahre när han sparkades, så går det att ifrågasätta hur processen sett ut. Efter 2022 var han trots allt starkt ifrågasatt men en utvärdering gjordes och landade uppenbarligen i att han gavs fortsatt förtroende, fick bygga ”sitt lag” under en försäsong till. Ett förtroende som var förbrukat efter 3 matcher i Svenska Cupen.
Hur gjordes den utvärderingen? Hur landade man i att det förtroendet som fanns december 2022 var förbrukat i Mars 2023? Vad för data baserades den utvärderingen på och hur utvärderar föreningen sin egen utvärderingsprocess? Uppenbarligen brast något i den processen. Vet vi vad eller famlar vi i mörkret?
Det handlar inte om att älta det förflutna. Det handlar om att lära oss av våra misstag och göra det bättre nästa gång. Att förstå vad vi gjorde fel och se till att inte göra det igen.
Under vintern/våren så är styrelsens ordförande med i olika intervjuer och pratar om hur sporten efterfrågat längre kontrakt så att man inte behöver släppa spelare för tidigt och billigt, likt hur Kevin Yakob lämnade sommaren 2022, och att det är något man jobbat med under vintern. Där och då tyckte jag att själva agerandet var rimligt så jag reagerade inte på det som borde förvånat mig.
Varför sitter styrelsens ordförande och pratar om kontraktsförlängningar? Varför läggs det fram som om sporten bett om längre kontrakt?
För låt oss backa tillbaka till ansvarsområden och arbetsmetodik.
Ska sporten gå till styrelsen och be om att få skriva längre kontrakt? Är inte det en verksamhetsfråga? Styrelsen ska väl ändå sätta en budget som sporten ska fördela så som sporten anser lämpligt? Och budgeten sätts för kommande år på årsmötet.
Det kan vara så att sporten snarare bad styrelsen om att häva ett tidigare inriktningsbeslut om korta kontrakt för att inte äventyra ekonomin. Om så är fallet, hur fungerar ett sådant inriktningsbeslut med verksamhetsplanen som finns? Och hur kan medlemmar se det inriktningsbeslutet och vilka grunder det tagits på? Verksamhetsplanen är egentligen medlemmarnas främsta sätt att jämföra det som görs med vad vi har för långsiktig strategi och när jag ser Blåvitts ageranden så blir jag fundersam på ifall vi faktiskt jobbar mot verksamhetsplanen alls.
Det går kanske att argumentera för att medlemmarna inte bör informeras löpande i den typen av frågor för att bevara föreningens konkurrenskraft, men när man hör representanter för föreningen uttala sig så undrar jag om de inblandade ens själva vet vilket ansvar som ligger var och hur de faktiskt ska arbeta.
Det här är något som är återkommande inom IFK Göteborg.
Vad gör vi? Varför gör vi det? Får vi önskat utfall på det? Varför? Varför inte?
Det är frågor som måste ses i sin kontext också. IFK Göteborg ökar sin publik, vilket såklart är bra, men det är bara en liten del av en större bild. Allsvenskan i stort ökar sin publik. Superettan ökar sin publik. IFK Göteborg slutar trots allt ”bara” femma i publikligan och vårt snitt på strax över 16 000 är en bit bakom AIK, Malmö och Hammarby som alla lockar över 20 000 i snitt. Djurgården strax bakom med 19 000.
Jag tar upp publiken för att det är en fråga där vi gärna ger oss själva beröm, där vi inte presterar i nivå med det berömmet vi vill ge oss själva, och där det kanske faktiskt finns en förklaring för det, vilket gör att det även som utomstående lekman går att dra enkla slutsatser.
Är vår publiktillströmning det som ska ta oss tillbaka till toppen? Nej, för de andra storlagen ökar också. De ökar faktiskt mer än oss. Jobbar vi rätt eller fel i frågan? Det går inte att svara på, för vi har nått ett tak. Vi kan de facto inte höja publiksnittet speciellt mycket mer än vi gjort för av landets storklubbar har IFK Göteborg den klart minsta hemmaarenan.
Vad görs åt det? Vem ansvarar för det? Här kan jag tycka att det definitivt är en styrelsefråga som rör föreningens långsiktiga framtid och inriktning. Men här får vi information på senaste medlemsmötet från klubbdirektören om att man undersöker en utbyggnad av Gamla Ullevi vilket också väcker frågor. För det här är i allra högsta grad en långsiktig strategifråga. Eller så kanske det bara är jag som ser det så i egenskap av någon som kanske ändå får kalla mig expert på området.
Oavsett hur Blåvitt ser på det, så känner jag ändå att det är min skyldighet mot IFK Göteborg, och Göteborg, att lyfta handen här och tydligt uttrycka att det här är en långsiktigt strategifråga som måste förankras mycket djupare än den gjorts hittills. Jag ser en tydlig risk för att en utbyggnad av Gamla Ullevi bara blir att lappa ihop ett trasigt täcke och att vi kommer stå där igen om 10-15 år och tycka att vi behöver lösa arenasituationen på något sätt.
Här måste IFK Göteborgs styrelse och medlemmar ta ett tydligt beslut om föreningens framtid och vad vi ska jobba emot. För jag som jobbar med planering och arkitektur i staden ser en väldigt tydlig trend som IFK Göteborg måste förbereda sig på. Fler tjejer spelar fotboll, och fler ungdomar satsar på sin fotboll. Det har redan gjort att de planer som finns i staden är uppbokade till bristningsgränsen. Gais har t ex börjat bråka med korpfotbollen i staden då Gaisgården inte har kapacitet för deras ungdomslag, och en ofta bortglömd kärnfråga när de skulle starta damlag var ”var ska laget träna?” Hur absurt det än låter så var deras främsta argument för att ta över en annan förening att den föreningen redan hade träningsmöjligheter. Det kan låta som en kass ursäkt, men det är också ett verkligt problem. Föreningarna, särskilt de med elitsatsande ungdomsverksamheter har inte träningsplaner nog. Det har lett till att de bokat upp många tider som t ex korpen historiskt haft på Heden, vilket inte landat så väl hos breddfotbollen.
IFK Göteborgs damlag är idag mer kopplat till akademin än till Kamratgården, men en dag kommer förhoppningsvis komma snart när damerna också är ett elitlag. Ska de sitta kvar i akademins lokaler då eller ska ta sin rättmätiga plats som ett seniorlag på Kamratgården? Hur länge till räcker Kviberg till för en växande akademiverksamhet? Det här är en långsiktigt enormt viktig fråga för IFK Götebrog och det oroar mig när det jag som medlem får se är att vi försöker få in lite extra stolar på Gamla Ullevi.
En förening som IFK Göteborg med tusentals medlemmar har självklart fler medlemmar som ser saker föreningen kan göra bättre. Ser frågor som borde vara viktiga för föreningen. Och ska IFK Göteborg nå den potential som ändå finns i föreningen så måste vi som medlemmar lyfta de här frågorna.
Medlemsmötet räcker inte på långa vägar för att ge svar på allt, men det kan bli en början. Vi kan börja med det enkla. Arbetsordning, uppföljning och metodik.
Till medlemsmötet den 27:e November vill jag väldigt gärna ha svar på följande frågor, och jag vill någonstans uppmana övriga medlemmar lägga fram egna konstruktiva frågor som går att bygga vidare på.
- Hur kan medlemmarna följa upp arbetet som deras förtroendevalda gör? Då menar jag inte dag till dag arbetet inom verksamhet, utan det strategiska styrelsearbetet. Hur ser beslutsordningen ut, hur protokollförs beslut och hur följs effekter av beslut upp?
- Hur utvärderar IFK Göteborg det arbete som görs och hur mäter vi det mot det arbete andra föreningar gör?
- Vilka långsiktiga frågor arbetar styrelsen med? Vad för vision finns för IFK Göteborg på 10-15 år sikt? Varför har vi den visionen? Hur når vi den visionen?
