Läget inför slutspurten, kan Värnamo lösa det?
En diskuterande text kring Värnamos situation i bottenstriden.
Allsvenskan är inne i en slutspurt och med fyra omgångar kvar befinner sig IFK på säker mark. Skulle denna kaosartade säsong, efter mycket om och men, kunna sluta med förnyat kontrakt? I skrivande stund så finns det faktiskt en realistisk chans för Värnamo att lösa det, trots vissa orosmoln.
Sedan vi hördes sist så har fem matcher spelats. Det blev först en blytung förlust mot Kalmar som följdes av en lika blytung vinst mot Västerås. De tre resterande matcherna har alla slutat 1-1, motståndet har hetat Mjällby, Djurgården och Malmö. Man kan tolka resultatraden på olika sätt, det har förvisso bara blivit en förlust men samtidigt endast en seger. Avsaknaden av treor gör det svårt för IFK att rycka ifrån i botten, i stället är man fortsatt fast i träsket.
Spelmässigt så har Sibila börjat sätta sitt spel och det ser bättre ut i jämförelse med hans debutmatch mot Häcken. Det finns också vissa skillnader mellan hans och Mravacs taktiska tänk, även om mycket också är sig likt. När Värnamo försvarar så är det ofta någon form av 5-4-1-uppställning där IFK försöker stänga de centrala zonerna. Det är en kontrast mot Mravac vars försvarsspel hade tydligare man-man-inslag. Mot exempelvis Djurgården och Malmö så lyckades Sibila bra med sin strategi och de bägge topplagen hade det jobbigt. Fortsatt anser jag dock att Värnamo har det småkämpigt med höjdbollar, man förlorar nämligen ganska många dueller i luften.
När Värnamo anfaller så blir det ofta någon form av 3-4-1-2-system, ibland ser det mer ut som ett 3-4-3. Trots att det blivit sex mål på de fem senaste matcherna så betraktar jag fortfarande offensiven som bristfällig. Man har helt enkelt svårt att skapa konkreta chanser, både när det kommer till omställningar, spel mot stående försvar och på fasta situationer. Möjligen kan det noteras att de två senaste matcherna varit mot topplag, och innan dess lirade man mot Mjällby där man tidigt tog ledningen vilket lär ha påverkat matchbilden. Samtidigt håller jag fast vid att spetsegenskaper i offensivt straffområde är något som IFK inte har i överflöd.
Härefter följer en beskrivning av respektive lagdel. Rasheed skadade sig under landslagsuppehållet i september och den första rapporten sa att han skulle vara borta en månad. I hans frånvaro så har Andersson fått chansen och den unge målvakten har varit bra mellan stolparna. Det är således knappast givet att Rasheed får lira, även om han skulle vara frisk.
I backlinjen så har Kotto, Steinwender och Grozdanic spelat centralt de senaste matcherna. Sannolikt kommer Sibila försöka hålla denna defensiva trea kompakt för att undvika att det blir missförstånd i backlinjen. Det finns förvisso kvalité men jag skulle ändå vilja påstå att denna konstellation är ojämn.
Exempelvis så har Steinwender visat sig vara misstagsbenägen där han ibland hamnar ur position eller missbedömer inlägg. När Mjällby kvitterade så är det Steinwender som missbedömer Gustafssons inlägg vilket gör att bollen hamnar på Le Roux och sedan styrs till målskytten Pettersson. Mot Djurgården så lämnar österrikaren anfallaren Hümmet omarkerad i den 82:a minuten vilket gör att han kan näta. Steinwender brukar placeras i mitten av backlinjen och troligen vill Sibila bygga defensiven runt honom, därmed är det extra viktigt att han presterar.
Även Kotto skulle kunna beskrivas i liknande ordalag. Han gjorde förvisso en klassinsats mot Västerås, men hans andra insatser är mer mediokra. Det sker exempelvis fortfarande misstag relaterat till duellspel och passningar.
På högerbacken så är det oftast Larsson som startar och han har blivit mer offensiv än tidigare. Han hänger ofta med upp i anfallen där han erbjuder ett spelalternativ. Larsson är nog Värnamos mest jämna försvarare, han gör sällan en dålig insats. På vänsterbacken så har det varierat lite, den bästa renodlade vänsterbacken i truppen är Lohikangas och han har startat tre av de fem senaste matcherna. Lohi har haft en positiv utveckling sedan han kom till klubben och båda Värnamos ytterbackar betraktas som hyfsade alternativ enligt mig.
På mitten så är det i huvudsak Thern, Wenderson, Le Roux och Adjei som får starta. Den sistnämnde har dock också placerats som ytteranfallare, alltså ett steg längre fram. De tre förstnämnda har höjt sig nivåmässigt sedan Sibila kom. Det gäller särskilt Le Roux som tagit steg och varit bra de senaste matcherna med sin bolltrygghet och arbetskapacitet.
Det är kanske hårt att kritisera Adjei alltför mycket. Han har i många matcher visat att det finns mycket kvalité, men på den sista tredjedelen saknas spetsen och det har bekräftats under dessa matcher. Flera gånger när han har bollen i närheten av straffområdet så tar han ett dåligt beslut vilket leder till att en potentiell målchans rinner ut i sanden.
Längst fram så har Sibila skiftat en del; Kalu, Adjei, Engvall, Zeljkovic och Bustos har samtliga startat minst en match den senaste månaden. Kalu har inte varit ”dålig” men han är inte lika målfarlig som under våren, ett tecken på det är att han gjort noll mål på de fem senaste matcherna. Han har svårt med timingen och att ta klockrena löpningar in i straffområdet. Brist på spets är dock också något som kännetecknar de andra spelarna, exempelvis har både Zeljkovic och Engvall svårt med poängproduktionen.
En noterbar sak med Sibila är att han hittills endast gett Voelkeling-Persson korta inhopp. Sibila verkar därmed inte vara intresserad av att starta med två tyngre anfallare, och just nu är det något som missgynnar Voelkeling-Persson.
Ett orosmoln är svårigheterna på den sista tredjedelen, i en eventuell kvalmatch så är det nämligen viktigt att sätta chanserna som man får. Även om defensiven har förbättrats så har det fortsatt skett en del relativt enkla misstag. Värnamo kommer behöva gå för tre poäng i minst två av de fyra kvarvarande matcherna. I dessa matcher kommer IFK behöva spela mer offensivt och då lär det öppnas ytor vilket kan resultera i att backlinjen prövas ännu mer.
Värnamos kvarvarande motståndare är GAIS (b), Norrköping (h), Brommapojkarna (b) och Elfsborg (h). Sannolikt skulle det räcka med två vinster för att säkra kontraktet. Egentligen känns ingen av dessa matcher som helt omöjlig att vinna, men ett dystert faktum är att Värnamo endast har en seger på de senaste 13 matcherna.
Det positiva med att möta GAIS och BP är att klubbarna kanske känner en viss mättnad i nuläget. Varken göteborgarna eller stockholmarna kommer åka ut samtidigt som en toppfyraplacering, vilket skulle leda till Europaspel, också är långt bort. GAIS är ett lag som spelar aggressivt och med hög press, om de känner sig omotiverade så kommer det passa Värnamo som handen i handsken.
Elfsborg möter man i den sista omgången, och om IFK har turen på sin sida så kommer Elfsborg vara i ett läge där man inte har något att spela för. Det nämnda skulle kunna göra att de gulklädda tar sig an matchen halvhjärtat. Den mest ångestfyllda drabbningen är den mot Norrköping, det är mellan två lag som båda riskerar att åka ur. Ett positivt tecken är dock att Värnamo vann mötet på Platinumcars Arena med 4-0.
Situationen i bottenstriden:
I nuläget så ser bottenstriden ut enligt följande:
12. Norrköping – 27 poäng (-21)
13. Värnamo – 26 poäng (-10)
- - -
14. Halmstad – 24 poäng (-18)
---
15. Kalmar – 23 poäng (-19)
16. Västerås – 19 poäng (-16)
Som jag ser det så är det dessa fem lag som tampas i botten, alltså löper en realistisk risk att åka ur. Västerås har nog redan gett upp hoppet. Trots bra spel under både våren och sommaren så kommer den allsvenska sejouren endast att bli ettårig om inget mirakel sker.
De flesta experter och ”förstå-sig-påare” har tippat Halmstad som nästjumbo. På de 14 senaste matcherna så har laget endast tagit en vinst, vilket för övrigt var mot Värnamo, och tre kryss. Under våren så blev det förvisso en hel del poäng men i många matcher så hade man marginalerna på sin sida. Man är seriens nästsämsta lag när det kommer till målskyttet och flera nyckelspelare såldes i somras, tänker främst på Mohammed. Att sparka huvudtränaren Magnus Haglund är också något som kan ifrågasättas. Haglund är nämligen en erfaren coach som är van vid bottenstrider. Kvar på spelschemat så har man Sirius (h), Häcken (b), Djurgården (h) och AIK (b) vilket är ett relativt tuffa motståndare. Därmed är det många saker som talar mot HBK i sammanhanget.
Samtidigt som många tror att HBK åker ur så verkar merparten förvänta sig att Kalmar klarar sig utan kval, och därmed petar ner Värnamo till kvaldramat. I likhet med Halmstad så var Kalmars senaste seger mot just Värnamo, det är deras enda vinst under de elva senaste omgångarna. Kalmars största svaghet är defensiven, man har nämligen släppt in flest mål i Allsvenskan. Det kan även nämnas att under de senaste 16 matcherna så har man släppt in minst en balja i varje enskild match.
Det finns dock omständigheter som gör Kalmars situation mer fördelaktig än exempelvis HBK:s och Västerås. I truppen finns det flera bra spelare som spelade för KFF 2023 och 2022, då var Kalmar på den övre halvan. Jag tänker på exempelvis Skrabb och Saetra. Det finns därmed individuell kvalité i truppen och flera spelare som visat att de håller för Allsvenskan. En annan positiv sak är att anfallaren Islamovic kommit i gång och en effektiv målskytt är ovärderlig. Vidare så har KFF ett relativt bra spelschema, härnäst väntar nämligen Mjällby (h), Brommapojkarna (b), IFK Göteborg (b) och Häcken (h). Det är inte otänkbart att Kalmar vinner minst tre av matcherna.
I denna diskussion så måste också Norrköping, som dragits in i streckstriden efter en längre formsvacka, vävas in. Skadan på Nyman har drabbat laget hårt, han skadade sig i mitten på september och den första rapporten sa att han de skulle vara borta i tre till fem veckor. Kanske kommer således Nyman att finnas med när Allsvenskan sparkar i gång igen. Under säsongen så har Norrköping varit ojämna där man blandat bra insatser med dåliga. Man är seriens nästsämsta lag defensivt och i några matcher har det runnit i väg rejält. Det ska dock nämnas att det blivit bättre efter sommaruppehållet utifrån den aspekten.
Trots viss oro så är min personliga känsla att Norrköping kommer klara sig kvar, man har helt enkelt högst höjd av de fem bottenlagen samt starkast trupp. Det finns dock en anledning bakom varför jag väljer att skriva om Norrköping i denna del av texten, man har nämligen ett jobbigt spelschema kvar. I de återstående matcherna väntar Brommapojkarna (h), Värnamo (b), AIK (h) och Djurgården (b). Om Norrköping förlorar de två förstnämnda matcherna så är man i ett knivigt läge.
Slutligen vill jag också blicka på Superettans toppstrid, vilket lag skulle kunna bli en potentiell playoff-motståndare? Som läget ser ut nu så har Degerfors, i praktiken, säkrat en allsvensk plats. Mellan tvåan Öster och femman Sandviken skiljer det tre poäng, och däremellan finns Landskrona och Helsingborg.
Det är trean som får kvala och just nu är det alltså Landskrona som är på den platsen. Det potentiella motstånd som kittlar mest är givetvis Öster med tanke på den geografiska närheten och rivaliteten. Öster har dock uppvisat en bra form under den senaste månaden och det skulle nog vara den tuffaste nötet att knäcka utav dessa fyra.
Det motstånd som lockar mest, rent nivåmässigt, är Landskrona. Laget gick som tåget under våren men på hösten har det gått tyngre, på de senaste fyra matcherna så har man bla tre förluster. Under sommaren så försvann dessutom några nyckelspelare som inte riktigt har ersatts. Landskronas säsong skulle kunna sluta som Utsiktens fjolår som bestod av en stark vår, en svag höst samt ett katastrofalt kvalspel där man förlorade med 7-0.
