Historia: Djurgårdens IF ser dagens ljus – del två
Med anledning av Dif:s 110:e födelsedag bjuder Sektion F på en historielektion
[Till del ett]
Rekordsnabb utveckling
1894 fortsatte Dif att utveckla sin mångfald, medlemmarna var nu engagerade i ett tiotal olika idrotter. Detta ledde till att stadgarna skrevs om. 1891 bestämdes det som sagt att föreningen skulle ”utgöra ett föreningsband” mellan idrottsintresserad män bosatta på Djurgården. Året efter modifierades stadgarna så att personer utanför Djurgården också kunde bli medlemmar. Från och med nu skulle föreningen verka för att ”befrämja idrotter av olika slag”.
Under resterande del av 1890-talet fortsatte Dif att utvecklas, såväl idrottsligt som organisatoriskt. Även övriga Idrotts-Sverige började nu att vakna till liv. Idrottsklubbar startades upp på löpande band och ett nationellt idrottsförbund, Svenska Idrottsförbundet, inrättades. På flera håll i landet slog även lokala idrottsförbund upp portarna, däribland i Stockholm. 1898 blev Dif medlemmar i både Svenska Idrottsförbundet och Stockholms Idrottsförbund. Samma år hade föreningen för första gången över 100 medlemmar – en milstolpe i dess historia.
Fotbollen gör entré
1899 introducerade göteborgaren Teodor Andersson fotboll i Djurgårdens IF. Innan dess hade fotboll nästan bara spelats på västkusten. Dif uppträdde i början som riktiga blåbär, men lärde sig snabbt spelet och utvecklades allt eftersom till ett fullfjädrat lag som kunde mäta sig med de bästa göteborgslagen.
Slutord
Det som du just har läst är de första kapitlen i sagan om Djurgårdens IF. Det var då, på 1800-talet, som föreningen grundlade sin unika ställning som Sveriges genom tiderna i särklass mest framgångsrika idrottsförening.
