Spelarbetyg 2024: Mittfältare och anfallare
Efter en säsong där IFK kämpat i motvind och avslutat i botten av tabellen, har det blivit dags att sätta ljuset på lagets mittfältare och anfallare. Två spelare underkänns.
Efter målvakternas och försvararnas betyg är det nu dags att sätta fokus på mittfältarna och anfallarna, betygskriterierna beskrevs i den föregående artikeln (se länk). Matcherna som bedöms är de 30 allsvenska omgångarna samt de två playoff-matcherna mot Landskrona BOIS.
Länk: https://www.svenskafans.com/fotboll/spelarbetyg-2024-malvakter-och-forsvarare--675565
Det är värt att påminna läsaren om att IFK varit ett bottenlag under säsongen och det syns på betygen. Ett problem som Värnamo haft är målskyttet, totalt gjordes 30 allsvenska mål och det var näst sämst i hela serien. Med det faktumet i åtanke så vore det orimligt om lagets offensiva spelare skulle få toppbetyg.
Mittfältare:
Hampus Näsström – 2:
Näsström, som inte tillhör klubben längre, är svår att betygsätta. Under bedömningsperioden så har han spelat 24 matcher varav startat 13. Han åtnjöt högt förtroende hos Mravac men var inte lika uppskattad av Sibila. Han är trygg i passningsspelet och slår således sällan bort en boll. Dessutom rör han sig smart vilket gör att han nästan aldrig hamnar i svåra situationer. Vidare så är han bra på att vinna dueller och nicka bort bollar. Samtidigt så har han en ganska dålig blick, det som avses är att Näsström har svårt att uppfatta ytor längre fram vilket riskerar att bromsa upp anfallen. Han har dessutom en medioker förstatouch och är, trots sin längd, en begränsad spelare i offensivt luftrum. Mravac skickade ofta upp Näsström till motståndarnas straffområde i matchernas slutskede men det ledde sällan till något konkret. Det som primärt gör honom svårbedömd är att han alltid spelar enkelt och ofta söker närmsta fria spelare. Man ska inte behöva göra något svårare än det är, och kanske är det så som ”Näsa” tänker. Samtidigt kan det också framstå som om Näsström inte kan bättre. På grund av denna enkelhet så blir det få extraordinära aktioner från mittfältaren och det sänker helhetsintrycket. Efter en del tänkande så blir det en tvåa, Näsström har trots allt tydliga brister och har varit en rotationsspelare i ett allsvenskt bottenlag.
Wenderson – 3:
Efter en fantastisk fjolårssäsong har 2024 varit sämre för brasilianaren. Skillnaden är att han varit mer ojämn och därmed haft en lägre lägstanivå. Formen var som sämst under sommaren där han bla gjorde en svag insats mot Hammarby. Sommaren kännetecknades av slarv i passningsspelet, att han rörde sig i passningsskugga och dribblade till sig problem i stället för att lösa dem. Trots några bottennapp så tycker jag ändå att den generella nivån varit hyfsad när det kommer till saker såsom passningsspel, vunna dueller och arbetskapacitet. Wenderson har höjt sig under hösten där han stängt igen mitten. Under hela sin tid i IFK har Wenderson haft problem med beslutsfattandet på den sista tredjedelen och trots ett bra tryck i bössan så är han en medioker avslutare. Det är något som också synts detta år, bla blev det endast 1+1 när de kom till poäng. Wenderson har dock inte spelat som offensiv mittfältare utan är en balansspelare, och därför påverkas helhetsbedömningen relativt lite av den nämnda statistiken. Det landar slutligen på en trea, eftersom jag bedömer att han tillräckligt ofta uppvisat en hög nivå. En annan notering är att det har spekulerats kring Wendersons motivation, vill han ens vara i Värnamo? Av det som uppvisats på matcherna så anser jag inte att det finns skäl att tro att Wenderson varit omotiverad.
Luke Le Roux – 3:
Le Roux kom i somras och fick en trög start men steppade upp under hösten. Det är en löpvillig och passningsskicklig spelare som vinner många dueller. Sydafrikanen skulle kunna bli en fansfavorit om han stannar länge med tanke på att han alltid kämpar, även om det blåser motvind. För att få ett högre betyg hade han behövt utveckla sitt offensiva spel, han är lite för trubbig på den sista tredjedelen med sina inlägg och vertikala passningar in i motståndarnas straffområde. Även spelet i luftrummet kan förbättras. Att Värnamo endast vunnit tre av 14 matcher, som Le Roux startat, är också något som sänker helhetsintrycket. Det ska bli intressant att se hur det blir nästa säsong när Le Roux har en hel försäsong i benen. Sannolikt kommer Wenderson lämna och då blir kanske Le Roux en nyckelspelare.
Simon Thern – 2:
Det är svårt att veta hur man ska värdera Thern, och kanske kan en tvåa uppfattas som lågt. Han har fått speltid i 25 matcher, varav 23 starter, under bedömningsperioden. Simon har pendlat i kvalité med en svag sommar och några toppinsatser under hösten som exempel. När han haft sina dalar så har han känts frustrerad, promenerat på planen och rört sig i passningsskugga. I sina bästa stunder så visar han dock mycket hjärta samt har en hög precision i sina passningar och crossbollar. Hans löpningar gör att han öppnar upp ytor för medspelarna och samtidigt utgör ett spelalternativ. Efter en del funderingar så är min bedömning att de dåliga stunderna varit för många för att en högre gradering ska kunna erhållas. Därutöver så missgynnas Thern av att offensiven varit krampaktig, han har nämligen haft en mer offensiv roll än exempelvis Wenderson och Le Roux. Konsekvensen blir att de anfallsrelaterade svårigheterna påverkar synen på hans insats mer i jämförelse med de två andra. Det är förvisso positivt att Thern försöker spela rakt och bryta mönster, men han har varit ganska oskicklig när det kommer till sista-passningen. Poängmässigt blev det tre mål och två framspelningar.
Frank Junior Adjei – 2:
Adjei har fått mer ansvar i år och det går att diskutera hur väl han lyckats med det. Han är en konstruktiv kraft på plan i och med att han gillar att utmana motspelarna och är ganska bra på att dribbla. Dessutom är han rörlig och söker ofta boll vilket är viktigt i speluppbyggnaden. På den sista tredjedelen så brister det dock, och det är problematiskt eftersom Adjei haft en offensiv roll. Han håller i bollen för länge, tar flera felbeslut, slarvar tekniskt och har visat sig vara en dålig avslutare. Förvisso har det blivit fyra assist men samtidigt inga mål. Adjei är också en begränsad duellspelare, och det blir därför bara en godkänd markering. Till hans försvar så ska det poängteras att det är en relativt ung spelare, och han har nog en högre nivå i sig.
William Kenndal – X:
Kenndal kan ej betygsättas på grund av för lite speltid, i slutändan blev det bara 137 minuter fördelat på fyra matcher. Han startade de två första omgångarna och gjorde det faktiskt okej, men tappade ändå Mravacs förtroende. Den dåvarande tränaren var tydlig med att Kenndal inte ingick i hans planer och därför lämnade han i somras.
Kenan Bilalovic – X:
Inte heller Bilalovic kan betygsättas, för hans del blev det endast 78 minuters speltid. Noterbart är att spelaren var utlånad till Skövde AIK i Superettan och sejouren där var blek. Han fick endast starta fyra matcher hos bottenlaget och var inte ens kvar hos Skövde under hela kontraktstiden.
Anfallare och yttrar:
Carl Johansson – 2
Johansson har äntrat planen i många matcher, närmare sagt 25. Det är dock bara fem starter och inhoppen har oftast varit på mindre än en kvart. Det är svårt att göra någon större skillnad under så korta intervall och därför är det utmanande att bedöma Johansson. Han är löpvillig, försöker kombinera med medspelarna och är rakare i sitt spel. Det som menas med de sista är att han ofta slår inlägg och försöker dribbla sig förbi sin motståndare. Samtidigt så har det endast blivit 1+1 vilket är lågt för en offensiv spelare. Han har inte heller gjort något större avtryck i de matcher som han startat. Det blir ändå godkänt för Johansson, för han inte gjort bort sig när han spelat. Det är förvisso få poäng, men samtidigt är det orimligt att kräva mer när det primärt varit korta inhopp som han ägnat sig åt.
Johnbosco Kalu – 2:
Kalus första ordentliga säsong i Allsvenskan blev godkänd. Han spelade 22 matcher, varav startade 17, och gjorde sju mål. Under den senare delen av våren så toppades formen och det såg bra ut med flera fina insatser i följd. Kalu fungerade klockrent i rollen som targetplayer där han var bra på att skydda bollen med sin styrka och teknik. Han var också en trygg avslutare. Sedan kom en skada och efter den återhämtade han sig aldrig. Under hösten har det varit flera dåliga insatser där han sett trög och osmidig ut. Han har också bränt flera möjligheter och slarvat tekniskt. Det som gör honom godkänd är den starka våren.
Ajdin Zeljkovic – 2:
Zeljkovic har fått mycket speltid under året, både under Mravacs och under Sibilas styre. Totalt blev det 25 starter och sex inhopp under bedömningsperioden. I år har Ajdin haft ett mer defensivt ansvar där han oftare behövt jobba hem, och det har han gjort hyfsat. Zeljkovic är också trygg med bollen och säker när det kommer till såväl passningsspel som crossbollar. Samtidigt så har det blivit ganska få mål, endast sju varav två på kom på straff och en på frispark. Utöver det så har det blivit ett par framspelningar. Det är mediokert för en offensiv spelare och det påminner om fjolåret. Zeljkovic springer mycket och försöker visa sig samt är skottvillig, men det blir i slutändan ganska lite poäng för en spelare som värvades för att bidra med spets. Han har tydliga brister i spelförståelse, svårt att tima löpningar och kombinera med sina medspelare. Ibland har jag också funderat kring hans psykiska styrka, jag upplever nämligen att han blir frustrerad och stressad vid motgångar vilket leder till enkelt slarv. Sammantaget blir det dock ett godkänt betyg, då jag anser att det funnits en tillräckligt stabil nivå när det kommer till offensivt och defensivt spel.
Gustav Engvall – 1:
Jag har behövt fundera till och från, och min slutgiltiga dom är att Engvalls säsong är underkänd. Spelaren har haft det småtrögt under hela året, och under hösten har han varit iskall. Engvall är trots allt anfallare och då är det inte tillräckligt att göra tre mål på 31 matcher (27 starter). Till Engvalls försvar så ska det nämnas att han gjorde fyra assist och spelaren har många löpsteg i sig, men det räcker helt enkelt inte. Under Mravacs styre så var snabba omställningar en del av taktiken. Då var Engvall en viktig pusselbit med sin genombrottskraft, men det fick sällan önskad effekt. Det som avses är att han antingen brände chanserna som skapades, gjorde tekniska misstag som stoppade upp anfallen eller timade löpningarna fel. Med Sibila är spelet inte lika rakt, och sedan spanjoren tog över så har inga mål gjorts. Trots att det fanns brister under Mravacs tid så ansåg jag att Engvall var bättre då, han var exempelvis mer involverad i spelet. Med Sibila så har han tidvis varit osynlig och förmågan att kombinera med medspelarna är medioker. En meningsmotståndare skulle kunna nämna Engvalls assist i den avgörande playoff-matchen mot Landskrona, och givetvis ska han ha eloge för det. Samtidigt är säsongen mer än en sekvens i en viktig match. Därutöver skulle man likaväl kunna använda friläget som han brände i den 75:e minuten som exempel. Om skåningarna kvitterat så hade den situationen blivit mer uppmärksammad. Sammantaget anser jag att Engvall haft en för låg lägstanivå under stora delar av säsongen.
Mohammad Alsalkhadi – 2:
Alsalkhadi påverkades negativt av tränarskiftet, efter Sibilas ankomst har nämligen den syriske landslagsspelaren varit fastklistrad på bänken. När Mravac coachade så fick han speltid i tio matcher, han startade fyra av dessa. Det blev inga mål men en framspelning. Resonemanget rörande Alsalkhadi påminner om det som skrevs om Johansson. Det har blivit få poäng och det sänker helhetsintrycket av hans insats. Samtidigt så har han spelat relativt lite och alltså endast startat fyra gånger, det betraktas som en förmildrande omständighet. Alsalkhadi har inte heller gjort några större misstag när han lirat. Han har visat upp både snabbhet och teknik, svensk-syriern skulle mycket väl kunna utvecklas till en giftig en-mot-en-spelare på den sista tredjedelen. Sammantaget blir det därför ett godkänt.
Marco Bustos – 1:
Under bedömningsperioden har det blivit noll mål och noll assist för Bustos, och då är det svårt att godkänna en offensiv spelare. Han har fått speltid i 21 matcher, dock endast fyra starter. Emellanåt har Bustos visat att han har känsliga fötter och snabbhet, men han får ut väldigt lite när han spelat för IFK. Ofta saktar han upp anfallen i och med att han håller i bollen för länge. Det är sällan man ser honom slå en lagdelsskärande passning framåt utan det blir i stället primärt passningar bakåt eller i sidled. Antalet lyckade dribblingar och kombinationsspel med medspelarna är också få. En meningsmotståndare skulle kunna kritisera mig för att Johansson och Alsalkhadi godkänns, men inte Bustos. Alla tre har levererat få poäng, men samtidigt fått lite speltid. För Bustos del så har det blivit 519 minuter, medan Johansson lirat 695 minuter och Alsalkhadi 391 minuter. Det är lätt att fastna i siffror, och ibland kan det bli överdrivet eftersom det knappast ger hela sanningen. När det kommer till faktisk insats på planen så anser jag helt enkelt att Bustos varit sämre än de två andra.
Joel Voelkerling-Persson – X
Voelkerling-Persson går inte att bedöma på grund av för lite speltid. I Allsvenskan fick han spela 66 minuter fördelat på sju inhopp. I playoff-matcherna blev det ett inhopp med kvarten kvar i den första matchen samt en halvlek i returen. Under bedömningsperioden så har JVP gjort ett mål och en assist, det ska då noteras att svenska cupen inte ingår i bedömningsperioden. Det finns egentligen inte så mycket att säga om anfallaren.
