Gästkrönika: Amatörer i DIF?
Det går knappt en dag utan att Kim får frågan. ”När blir Du proffs?” Alternativt ”När lämnar du Allsvenskan”? Det börjar bli ganska tröttsamt och bidrar dessutom till att nedvärdera allsvenskan.
Den första frågan är felaktigt ställd. Ungefär som ”Har du slutat slå din fru”? Kim Källström är proffs. Han spelar fotboll på heltid, det är hans jobb. Ändå kallas alla utlandsflyttningar för att ”bli proffs”. Om det är Italien, Österrike, Norska division ett eller Bulgariska korpen som flyttlasset går till spelar ingen roll. Allt utanför Sverige är ”proffslivet”.
En av kommentatorerna på Canal plus nämnde under matchen Öster – Djurgården att Johan Arneng ”Spelat proffsfotboll i Vålerengen“. Och nu har han alltså gått från det norska proffslivet till den svenska amatörfotbollen? Eller?
Synen på Allsvenskan som en amatörliga har djupa rötter i Folkhemssverige. Proffs är man någon annanstans. (Ännu mer så i boxning där vi t.o.m. förbjuder proffsen att verka i Sverige.) Man minns vad hårt inne det satt att tillåta idrottsklubbar att börsintroducera sig (fråga Djurgården Hockey, pionjärerna på området i Sverige). Den föråldrade syn som finns på Allsvenskan, och framför allt på Allsvenskans potential, bland journalistkår och allmänhet är inte bra. För varje gång Kim Källström får frågan om när han tänker bli proffs befästs bilden av Allsvenskan som en amatörliga som inte är värd att tas på allvar. En farmarliga till de stora där man spelar så länge man måste för att få chansen utomlands. I ”Proffslivet”. I Spanien eller Italien. Eller föralldel i Schweiz eller Norge. Eller nåt. Var som helst förutom i Sverige. Så vida man inte har tur och likt Pär Zetterberg, Pontus Farnerud och Christian Wilhelmsson slipper allsvenskan helt och kommer direkt ut dit där den riktiga fotbollen spelas. Proffsfotbollen.
Detta kanske låter överdrivet bittert. Inte alls. Allsvenskan är en liten liga men för att det ska gå åt rätt håll krävs åtminstone att vi svenskar själva tycker den är något att ha. Det tycker fansen, vilket märks på publiksiffrorna och inte minst på det faktum att det enligt polisen var 4000 Djurgårdare i Växjö, över 40 mil från Stockholm, en vardagkväll. Men när ska journalistkåren fatta att allsvenskans status bland spelarna påverkas av deras frågor och infallsvinklar?
Så fort en spelare gör mer än tio mål på en säsong eller lyckas med ett par tvåfotsdribblingar kommer frågan om hur länge han tänkt stanna i Sverige. Journalistkåren och därmed allmänheten utgår alltså från att alla bra spelare automatiskt skulle vilja spela utomlands. Delvis är det säkert så, både lönen och fotbollskvaliteten är, än så länge, i allmänhet högre även i Europas medelmåttiga ligor. Men det borde ligga i allas intresse att så många bra spelare stannar så länge som möjligt i Allsvenskan. Då kanske till slut Allsvenskan kan komma upp i samma nivå som åtminstone ligorna i Grekland, Belgien, Portugal m.m. En attitydförändring vore i alla fall en början.
