Reflektioner kring förändringarna i staben
Efter flera år av framgång och stabilitet börjar molnen hopa sig över IFK Värnamo. Ett turbulent 2024 med ledarskiften, avhopp och ifrågasatta beslut har ritat om kartan för klubben – både på och utanför planen.
Fjolåret var hektiskt och kämpigt för Värnamo, både när det kommer till det som skedde på planen och det som skedde utanför. För första gången på ganska länge har styrelsens agerande börjat ifrågasättas. Från 2019 till 2023 uppfattades IFK som en klubb som gjorde allting rätt, men på senaste tiden så har alltså den bilden fått sig en törn. Exakt vilka som sitter i styrelsen vet undertecknad faktiskt inte, men utåt representeras de av klubbchefen Lisa Lidén och ordföranden Fredrik Lingeskog.
Syftet med denna artikel är att beskriva staben runt A-laget, vilka förändringar gjordes och var dessa rätt? Det är styrelsen som tar besluten runt staben och därför hamnar fokuset automatiskt på dem.
För exakt ett år sedan så bestod staben av följande:
Anes Mravac (tränare), Kim Vaattovaara (assisterande tränare), Vedran Vucicevic (assisterande tränare), Enes Ahmetovic (sportchef), Dusan Babic (målvaktstränare), Philip Andersson (fysioterapeut), Adem Bukaric (lagledare), Jevgenji Kuznetsov (laganknuten)
Sreten Kenic (hjälptränare), Abdulkader Awama (hjälptränare), Tony Johansson (övergångstränare) och Oscar Hjelm (massör)
Under 2024 gjorde Värnamo ett försök att utveckla föreningen genom att anställa fyra scouter. Namnen på nyrekryteringarna var Adis Cikotic, Henrik Grundemo, Nicklas Maripuu och György Millinkhoffer. Tanken var att scouterna skulle söka efter potentiella nyförvärv på marknaden, de hade varsitt upptagningsområde.
Mravacs sparkas:
Det styrelsebeslut som fått mest uppmärksamhet är avskedandet av Mravac, det var i slutet på augusti. Den nämnde tränaren var inte den ende som försvann utan även hans ena assisterande, Vedran Vucicevic, lämnade Småland. Personligen blev jag förvånad över att man tvingade Mravac att gå.
I tabellen låg IFK på negativt kval, med 19 poäng efter lika många omgångar. Man hade två poäng upp till säker mark men samtidigt endast tre poäng ner till direktnedflyttning. Förvisso var Värnamo indragna i en bottenstrid, men läget var knappast helt hopplöst. På planen hade Mravac försökt göra spelet rakare och hans strategi hade offensiv potential. Dock var defensiven ihålig. Trots vissa farhågor ansåg jag personligen, utifrån den information jag hade tillgänglig, att beslutet var förhastat. Mravac hade fortfarande en realistisk chans att lösa nytt kontrakt, och det är svårt för någon annan att komma in ”mitt i” och göra några större förändringar.
Lidén motiverade tränarbytet med att man behövde få in ny energi i omklädningsrummet, det kan tolkas som att hon ansåg att Mravac inte lyckats engagera laget. Att värdera Anes ledarskap är svårt i min roll som hobby-skribent, jag vet nämligen inte hur stämningen var i omklädningsrummet. Mravac var dock kritisk mot styrelsens motivering. Enligt honom har ingen från ledningen varit närvarande på träningarna och därför har han svårt att förstå på vilka grunder som Lidén dragit sina slutsatser.
Sibila ansluter:
Ny tränare blev spanjoren Ferran Sibila och det är svårt att underkänna hans insats hittills. Anledningen är att han lyckades hålla kvar laget i Allsvenskan. Förvisso krävdes det ett kval, som dessutom blev spännande fastän man mötte ett formsvagt Landskrona. Det är dock så att IFK kommer spela allsvenskt nästa år, och det är svårt att snacka bort. Spelmässigt var Sibilas taktiska tänk mer inriktat på ett högt bollinnehav och inte lika rakt som Mravacs. Det som spanjoren främst kan få eloge för var att defensiven stabiliserades, IFK släppte till färre chanser och de enkla misstagen uteblev. På så viss var Värnamo svårslagna. Endast tre av tretton matcher förlorades när Sibila stod på sidlinjen.
Samtidigt finns det också orosmoln, det främsta är offensivens brister. Förvisso förlorade Värnamo bara tre matcher, men man vann också bara tre. Spanjoren lyckades inte få snurr på det anfallsrelaterade och ingen forward eller ytter har levererat under hösten. Spelet går framför allt långsamt och saknar kreativitet. Tränaren har också haft svårt med att förändra matchbilder och har uppvisat en bristande fingertoppskänsla när det kommer till spelarval.
Det är för tidigt att bedöma om Sibila är rätt eller fel tränare för Värnamo på längre sikt. Trots vissa brister så är det, som tidigare nämnt, svårt att komma in under en pågående säsong och göra större förändringar. Noterbart i sammanhanget är att Kim Hellberg hade det kämpigt under både våren 2022 och våren 2023. Sibila måste därmed få en hel säsong, en ordentlig försäsong inkluderat, innan en slutgiltig dom kan presenteras.
Ahmetovic lämnar:
Ungefär en vecka efter att Mravac lämnat så försvann också den hyllade sportchefen Enes Ahmetovic. Ahmetovic sa upp sig själv, men en konkret motivering kring varför har inte yttrats. Det mest troliga är att han var besviken över hur styrelsen behandlat Mravac och därför lämnade som en form av protest.
Det har spekulerats i att Ahmetovic kanske såg rollen som sportchef som alltför krävande, och därför hellre ville satsa på en karriär utanför fotbollen. Enes är för övrigt trebarnspappa och att få ihop familjepusslet är nog inte det enklaste. Det som brister med den teorin är att Ahmetovic nyligen blev klar som sportchef för Örebro SK i Superettan. Han har alltså samma roll som i IFK, men för ett lag i Superettan i stället för Allsvenskan. Min slutsats är att det lär ha skurit sig själv mellan honom och styrelsen. Varför skulle han annars lämna ett allsvenskt lag, som har starka emotionella band till, för en klubb i Superettan?
Ahmetovic var skicklig i sin yrkesutövning och hans exit har bidragit till oro. Exempelvis lämnade mittfältaren Näsström nyligen Värnamo och han uttryckte besvikelse över att ledningen varit otydliga i sin kommunikation efter att Ahmetovic lämnat. Liknande kritik har riktats från Värnamos förre fysioterapeut Philip Andersson samtidigt som scoutverksamheten, i princip, har börjat avvecklats under hösten. De två sistnämnda händelserna behandlas mer utförligt senare i texten.
Förutom att Ahmetovic varit bra på att identifiera spelare med potential, så har han också varit en länk mellan ledningen samt staben och spelarna. Han kunde därmed se allas perspektiv och det bidrog till att många småproblem löstes snabbt. Ännu har ingen sportchef tillsats och det har resulterat i att maskineriet börjat gnissla.
Tre av fyra scouter har lämnat:
Som tidigare nämnt startade klubben en scoutverksamhet i somras, och nu har tre av fyra scouter lämnat. Redan i oktober försvann Cikotic och Millinkhoffer, den förstnämnda säger i en intervju att han var missnöjd med hur verksamheten fungerade men utan att ange några detaljer. Klubbchefen Lidén tog på sig dessa avhopp, hon menade att inte kunnat ge scouterna tillräckligt med stöd. Hon beskriver dock att scoutverksamheten var Ahmetovics initiativ och att det varit svårt för henne att driva det, både tid och kompetens saknas.
Efter att säsongen avslutats kom beskedet att också Maripuu lämnar, ingen konkret motivering har presenterats. Kvar som scout är Grundemo, som dock blivit klar som tränare för Adolfberg IK i division 3 samtidigt som han också jobbar som organisationskonsult och psykolog. Frågan är om han kommer ha tid att fokusera på sin tjänst hos Värnamo, det finns inga garantier för det. Grundemo har nämligen uttryckt att klubben måste tydliggöra vad man har för tanke och plan med scoutverksamheten. Det kan därmed tolkas som att även Grundemo är osäker.
Robin Asterhed återvänder till Värnamo:
Under hösten började Sibila att forma sitt lag och i oktober blev det klart att Robin Asterhed blir en av de assisterande. Det blev därmed en comeback för skåningen. Asterhed är uppväxt i Lund och har jobbat med både Malmö FF:s och FC Köpenhamns ungdomslag. Han kom till Värnamo inför säsongen 2021, då var Värnamo nykomlingar i Superettan. Tillsammans med Jonas Thern lyckades Asterhed ta upp Värnamo till Allsvenskan. Det blev dock ingen fortsättning utan efter säsongen återvände han till Malmö i rollen som chefsscout. I januari 2024 blev han klar som assisterande tränare för norska Lilleström. Sejouren där blev dock misslyckad, klubben åkte nämligen ur den norska ligan och i oktober bröts kontraktet mellan parterna.
Vid första anblicken framstår värvningen av Asterhed som något positivt. Det är en ambitiös och nytänkande coach som dessutom har lyckats i Värnamo tidigare. De senaste åren har IFK varit lyckosamma i att hitta oslipade diamanter som fostrats i Malmös akademi. Det spåret lär nog fortsätta med tanke på Asterheds koppling till laget. Därutöver är flera av de bärande namnen på väg bort från klubben och kanske kommer det ske en föryngring under vintern. Det skulle kunna passa Asterhed som är van vid att arbeta med yngre förmågor.
Det är dock värt att påminna läsaren om att då är då och nu är nu. När Asterhed var i Värnamo första gången var han formellt huvudtränare och samverkade med Thern. Nu är han tänkt som assisterande tränare och han ska jobba ihop med Sibila. Allsvenskan är också en svårare liga i jämförelse med Superettan.
Andersson förlorade jobbet, trots en muntlig överenskommelse:
Det finns en händelse som spätt på oron över hur styrelsen arbetar, nämligen behandlingen av den före fysioterapeuten Philip Andersson. Andersson var i Värnamo under två säsonger och tycks ha gjort det relativt bra, IFK har nämligen haft få skador vilket indikerar att han skött sin uppgift galant.
I slutet på november säger Andersson, i intervju med VN, att han inte vet om det blir en fortsättning i Värnamo. Styrelsen hade nämligen inte hört av sig. Andersson sa dock att han trivdes i klubben var öppen för att stanna. Den 14 december får han ett samtal från någon i ledningen, och de kommer muntligt överens om ett nytt kontrakt. Tanken var att kontraktet skulle mejlas över dagen därpå, men inget mejl kommer. Den 16 december, två dagar efter den muntliga dealen, sker i stället en twist. Någon i styrelsen meddelar Andersson att han inte kommer få förnyat kontrakt utan i stället måste söka efter en annan arbetsgivare.
Lidén har uttalat sig kring incidenten och klubbchefen medger att hela situationen är olycklig. Hon beskriver att styrelsen inte hade talat ihop sig och att det därför skedde ett missförstånd. En förmildrande omständighet är att många var bortresta när processen pågick och därför var det svårt för alla parter att hålla kontakten med varandra. En konkret anledning bakom varför Andersson inte fått förlängt är att det inte är långsiktigt. Hon beskriver att Andersson bor i Göteborg och att distansen mellan hemorten och Värnamo gör tjänsten ohållbar på sikt.
En paradox i sammanhanget är att Lidén, senare i intervjun, säger att Värnamo är på jakt efter två nya fysioterapeuter för att utöka organisationen. Man har alltså sagt upp en fysio, som verkar gjort ett bra jobb, samtidigt som man är i behov av två. Frågan är hur enkelt det blir att locka två fysioterapeuter efter det som inträffat.
Återigen går det att beklaga Ahmetovics frånvaro. Lidén säger att en delorsak bakom händelsen är just att Enes försvann, för det var hans uppgift att ansvara för teamet runtom laget. Med det i åtanke kan man i viss mån förstå varför det blivit som det blivit, även om det är amatörmässigt och oprofessionellt.
Babic, Kenic och Awama lämnar föreningen:
Det är inte bara Andersson som lämnar, utan även tre andra som varit en del av Värnamos stab försvinner. Dessa tre exits är dock av positiv karaktär, det är alltså ingen som blivit ofrivilligt uppsagd. Den första som försvinner är Dusan Babic, som kom i januari 2023 från Lindome. Han har arbetat som målvaktstränare och är faktiskt en del av det svenska U21-landslaget. Han har beskrivit som en ung och modern coach, som både är ambitiös och en positiv kraft att ha i omklädningsrummet. För honom väntar ett äventyr hos Hammarby där han därmed återförenas med Kim Hellberg och David Sellini.
För Sreten Kenics del väntar ett huvudtränarjobb i Örebro SK, det är således Ahmetovic som anställt honom. Under sin tid i Värnamo var Kenic tränare för P19-laget men han agerade också som hjälptränare för A-laget. Enligt Ahmetovic är Kenic en ambitiös tränare som har ett spelsätt som kommer att passa Örebro. Det kan bli intressant att följa ÖSK med Värnamo-ögon, kanske kommer Kenic att ta med sig några spelare som är fostrade i Värnamos organisation.
Den tredje som lämnar är Abdulader Awama. Han har ett spännande förflutet, han kom nämligen till Sverige som flykting 2014, lärde känna Jonas Thern i Osby och blev senare en del av IFK Värnamo 2020. Under sin tid i Värnamo har han varit hjälptränare för A-laget, varit ansvarig för P17-laget och även arbetat på fotbollsgymnasiet. Awama har beskrivits som en individ som är en bra människokännare och han har varit omtyckt av både spelarna och de andra ledarna. Vad som väntar härnäst är dock oklart. Awama ska flytta till Helsingborg och har uttryckt en önskan om att fortsätta verka inom fotbollens värld. Awamas dröm är att jobba för Malmö FF.
Sökandet efter en ny sportchef:
Styrelsens främsta prioritering borde vara att lösa en ny sportchef. Förstavalet verkar ha varit Jesper Jansson, som lyckades relativt bra i Hammarby. Efter sejouren i Hammarby arbetade han för Omonia Nicosia men därifrån avskedas han för knappt ett år sedan. I höstas förhandlade Jansson och Värnamos ordförande Lingeskog, men dessa samtal ledde alltså ingen vart. I stället valde han att krita på för Öster.
Att man inte lyckades knyta till sig Jansson kan framstå som ett svaghetstecken. När han blev klar för Öster, vilket var i oktober, var Växjöklubben i Superettan medan IFK var i Allsvenskan. Förvisso var Värnamo indraget i bottenstriden samtidigt Öster var i toppen, men det var knappast givet att Öster skulle spela allsvenskt i det läget. Möjligen kan det finnas emotionella skäl som gjorde att valet föll på Öster. Jansson är nämligen född i Växjö och har spelat för sin nuvarande arbetsgivare. Man ska dock inte underskatta att osäkerheten som råder hos IFK, särskilt runt arenan, försämrar klubbens anseende. Jansson drog nog slutsatsen att Öster har bättre förutsättningar för att etablera sig i Allsvenskan i jämförelse med Värnamo.
Förutom Jansson så är det primärt Jörgen Petersson som varit huvudspåret och även de spekulationerna började i september-oktober. I det läget var Petersson sportchef för Kalmar, som var i Allsvenskan tillsammans med Värnamo. När sedan Kalmar åkte ur, och Petersson officiellt lämnade föreningen, fick ryktet extra bränsle. Petersson har aldrig sagt att han förhandlar med Värnamo, men inte heller dementerat det.
En omständighet som komplicerar det hela är att Petersson har en uppsägningstid på sex månader och till Barometern har han sagt att han är öppen för att hjälpa Kalmar under hela den perioden. Samtidigt har han, i en intervju med Värnamonyheter, meddelat att han skulle kunna lämna tidigare om Kalmar tillåter det. Petersson har för övrigt ett förflutet i Värnamo. Han var huvudtränare säsongerna 2002, 2003 och 2004, det var i division 2. Han kom sedan tillbaka sommaren 2012, och räddade kvar laget i Superettan. Även under 2014 var han en del av staben, fast då hade han en roll som assisterande.
Avslutande reflektion:
I skrivande stund ser staben runt laget ut enligt följande: Ferran Sibila (huvudtränare), Kim Vaattovaara (assisterande tränare), Robin Asterhed (assisterande tränare), Eugeni Kouznetsov (laganknuten), Tony Johansson (övergångstränare), Adem Bukaric (lagledare), Oscar Hjelm (massör) och Henrik Grudemo (scout).
En slutats som jag drar efter all turbulens är att styrelsen måste dels få ordning på sig själva, dels forma en professionell stab. Det krävs att samtliga, i både styrelsen och staben, har rätt kompetens och tydliga arbetsuppgifter. Det ska också finnas fungerade rutiner som styr arbetet. Av allt att döma så har det inte fungerat på det sättet hittills.
Det främsta orosmolnet är att styrelsen verkar ha varit väldigt beroende av Ahmetovic, och är en verksamhet alltför personberoende uppstår problem när den individen försvinner. Ahmetovics exit kan i sin tur förklara varför det blev som det blev med Andersson och scoutverksamheten. Även mittfältaren Hampus Näsström, som lämnat föreningen, kritiserade hur styrelsens agerande gentemot honom efter att Enes lämnat. Det verkar således ha varit väldigt rörigt under hösten.
Styrelsen jublade nog lite extra när IFK besegrade Landskrona i kvalet. Om Värnamo hade blivit degraderade så hade beslutet att sparka Mravac blivit än mer uppmärksammat, och sannolikt framställts som ett misstag. I det läget hade styrelsen alltså fått ännu mer kritik. Det är värt att påminna att Värnamo endast vann dubbelmötet med en marginal på ett mål, och nere i Skåne var man i underläge samtidigt som man hade en man mindre.
Det ska dock poängteras att Värnamo är en ung och liten klubb i sammanhanget. När man vann Superettan så var det en skräll. Sedan lyckades man hitta både tränaren Hellberg och sportchefen Ahmetovic, vilket är två skickliga yrkespersoner. Dessa två kunde delvis sminka över begränsningarna som fanns i styrelserummet.
Det tar tid att skapa en professionell styrelse, och amatörmisstag som uppvisats är kanske något man helt enkelt får acceptera. Det ska noteras att klubbchefen Lisa Lidén inte har någon djupare erfarenhet av att vara klubbchef för en allsvensk klubb. Lidén har inte heller någon karriär som proffsatlet bakom sig utan har i stället agerat i det ideella föreningslivet. Det är nog inte särskilt enkelt för henne att axla tomrummet som skapades efter Ahmetovics hastiga avgång på en så stor scen.
En svårighet som Värnamo haft är att det varit många skiften inom staben, endast Bukaric är kvar sedan division 1-säsongen år 2020. Förändringarna har varit av olika karaktär, vissa har lämnat frivilligt och andra har inte fått sina kontrakt förlängda. Det faktum att Lidén uttryckt en önskan efter långsiktighet i staben är dock något som låter klokt.
Oavsett vad så måste styrelsen och rannsaka sig själva och fundera kring hur man ska utveckla föreningen. Om man gör det på ett bra sätt, och tillsätter en sportchef kvickt, så kan man kanske etablera Värnamo i Allsvenskan. Mjällby har visat att det går att lyckas, även om man är från en liten kommun. Om det dock inte sker någon förbättring och professionalisering så är det bara en tidsfråga innan Värnamo åker ur Allsvenskan.
