Transfer-nyheter om Vilar och Kenndal!
Det har hänt saker på transfermarknaden som berör Bernardo Vilar och William Kenndal.
Efter försäljningen av Viktor Bergh så har även William Kenndal valt att röra på sig. Vart han ska är dock en annan fråga och på den har jag dessvärre inget svar. En annan lirare som flyttar är Bernardo Vilar; hans flyttlass går från Moldavien till Kuwait.
Bernardo Vilar lånas ut (igen):
Det är inte första gången som en transfer-artikel skrivs om Vilar, det har nämligen blivit flera förflyttningar de senaste åren. Under loppet av tre år har han nämligen tillhört två klubbar samt blivit utlånad till ytterligare tre. Härnäst väntar spel i Al-Naser vilket är en klubb i Kuwait.
Vilar är född i Brasilien och spelade primärt U-fotboll i hemlandet, han gjorde därmed inget större avtryck på seniornivå. Inför säsongen 2020 så kom han till Värnamo och stannade fram till sommaren 2021. Under den perioden visade han prov på flera kvalitéer, såsom fin teknik, styrka i luftrummet, bra duellspel och en imponerande spelförståelse. En möjlig begränsning skulle kunna vara snabbheten men genom bra spelsinne så märktes det knappt.
Han lämnade Värnamo för IFK Göteborg under Superettan-säsongens uppehåll och det fanns ganska höga förhoppningar med tanke på insatserna i andradivisionen. Sejouren på gamla Ullevi blev dock en flopp och det berodde bl.a. på att han inte trivdes med att spela i en trebackslinje. Under våren 2022 lirade han faktiskt ingenting i Allsvenskan och på slutet så satte Mikael Stahre, den dåvarande tränaren, honom på läktaren.
Den efterföljande sommaren så kom han tillbaka till Värnamo men comebacken blev inte succéartad utan snarare medioker. När han anlände så var nämligen Tihi-Eriksson ett givet mittbackspar och Vilar fick nöja sig med att vara en rotationsspelare. Under hösten´22 så fick han speltid i elva matcher, sex av dessa var starter. Prestationerna höll en godkänd nivå men brassen var inte lika dominant som tidigare, det syntes exempelvis när det kom till tempo och beslutsfattande.
Vilar, och Värnamo, hoppades nog på att mittbacken skulle få ett lyft under våren´23 efter att ha fått en ordentlig försäsong i benen. Han hade som bekant visat att det fanns potential tidigare. Så blev det dock inte utan Vilar åkte på en jobbig skada och missade de inledande omgångarna. Förvisso lämnade Tihi, men in kom Grozdanic och tillsammans med Eriksson så bildades ett slagkraftigt mittbackspar.
Det blev således svårt för Vilar att slå sig in i startelvan och under våren så fick han endast speltid i sex matcher varav en var från start. Känslan var att Hellberg aldrig riktigt hade tilltro till spelarens förmåga. Ett exempel som stärker den tesen är hemmamatchen mot Häcken, inför den matchen var nämligen Eriksson avstängd. På grund av det trodde många att Vilar skulle få starta men i stället så flyttades Larsson in från högerbacken.
Under sommaren gick försvararen till Helsingborg och sejouren där var faktiskt bra. Mittbacken spelade mycket, levererade stabila insatser och var en viktig pusselbit när skåningarna klarade kontraktet i Superettan. Att de inte köpte loss honom är en annan fråga, för sannolikt borde det funnits intresse från alla inblandade parter. Är det så enkelt att det ”bara” handlade om pengar? Eller fanns det andra förklaringar?
Trots en fin höst i Skåne så ville inte Värnamo satsa på Vilar. Förvisso lämnade Eriksson samtidigt som Grozdanic skadade sig, men IFK:s lösning var att låna in Kotto och därefter värva Rapp. För Vilar väntade i stället en ny utlåning, denna gång till moldaviska Sheriff Tiraspol. Kontraktet skrevs över ett år men det bröts alltså i förtid och det är tyvärr okänt varför. Under sejouren så spelade han sju matcher varav sex var starter och två mål gjordes.
Nästa destination blir Al-Naser i Kuwait och där ska han stanna i ett år enligt kontraktet. I avtalet ingår också en utköpsklausul vilket gör att kuwaitierna kommer kunna köpa loss honom nästa år. Denna lånekarusell indikerar att Vilar sannolikt inte kommer att spela för Värnamo igen och IFK försöker i stället få honom såld till ett annat lag. Det är tråkigt med tanke på vad Vilar visade upp i Superettan, men det svänger snabbt i fotbollens värld.
En intressant detalj är att i samband med att låneavtalet signerades så förlängde också Vilar sitt kontrakt med IFK Värnamo, det går numera ut den 31 december 2026. På ett sätt så är förlängningen ologisk; om han inte hade förlängt så hade han nämligen kunnat lämna som bossman (nästa år) och därmed kunnat få en saftig sign-on-bonus.
En tolkning av förlängningen skulle kunna vara att Vilar fortfarande, innerst inne, hoppas på att få representera IFK igen. Han har för övrigt talat gott om klubben tidigare. Därutöver så kan man inte bortse från det faktumet att Värnamo kanske kommer spela i Superettan nästa eller nästnästa säsong. I det läget skulle konkurrensen om startplatserna minska och således skulle en dörr in i Värnamos värme kunna öppnas för mittbacken.
William Kenndal bryter kontraktet:
Den andra spelaren som denna artikel handlar om är mittfältaren William Kenndal. Det är en 28 år gammal göteborgare och hans tid i Värnamo påminner om Vilars. Det som avses är att Kenndals sejour började bra för att därefter bli allt sämre.
Kenndals moderklubb är Qviding och han gjorde debut i division 1 som 17-åring. Under tonåren betraktades Kenndal som talangfull och han stannade i Qviding fram till och med 2017, det blev således fem säsonger med totalt speltid i 79 seriematcher.
Även de tre nästkommande säsongerna spenderades i division 1, det blev en säsong vardera i Sollentuna, Utsikten och Lindome. Även om han var ordinarie under dessa år och gjorde bra insatser på planen så har han beskrivit åren som jobbiga. Han kände nämligen att han stod och stampade på division 1-rutan utan att komma uppåt. Därutöver så hade han svårt att få tillvaron att gå runt ekonomiskt och han började också fundera på att ge upp på fotbollen.
I slutet på 2020 kom dock en öppning; nyuppflyttade IFK Värnamo hade nämligen imponerats av Kenndals prestationer och värvade spelaren. Säsongen i Superettan blev bra för Kenndals del där han var given på tremannamittfältet tillsammans med Erick och Magashy. Kenndal hade en defensiv utgångsposition men rörde sig ganska fritt och hängde med upp i anfallen där han ibland försökte slå lagskärande passningar. I början av säsongen så hade han förvisso svårigheter med duellspel och tempo men han utvecklades under året och höll en hög nivå under hösten när allsvenskt spel säkrades.
Den första säsongen i Allsvenskan var också lyckad för Kenndals del, han fick speltid i 29 matcher varav startade 22. Han hade en mer defensiv roll under Hellbergs tid vid rodret och tog ofta löpningar in i defensivt straffområde för att stötta mittbackarna. Mittfältaren gjorde det också bra när de kom till saker som passningsspel och rörlighet, han var nämligen en spelare som i princip alltid var spelbar.
Inför den nästkommande säsongen så var Kenndal sugen på att testa vingarna utomlands. Så blev det dock inte, och ”varför” är okänt för undertecknad. Efter mycket ”om” och ”men” så blev det i stället en förlängning med Värnamo.
Därefter så började det gå neråt, under våren 2023 så led han mycket av skador. Förvisso var han skadefri under hösten men det blev ändå ingen speltid. Det var nog en mix av att Hellberg hade större tilltro till de andra mittfältarna i kombination med att Kenndal hade svårt att komma i fysisk form efter skadeproblematiken. Den enda speltiden som han fick under säsongen var tolv minuter mot Varbergs BOIS.
Inför årets säsong så ville spelaren sannolikt revanschera sig. Året började också bra, William såg nämligen pigg under försäsongen och startade de två första allsvenska matcherna. I dessa matcher gjorde han knappast bort sig, jag skulle t.o.m. kunna påstå att han var bland de bättre i premiären mot Elfsborg. I en intervju med fotbollskanalen så har Kenndal dessutom sagt att han kände sig i form.
Från och med omgång tre så har det dock inte blivit någon mer start, endast två inhopp. En förklaring har inte presenterats men enligt Kenndal så har Mravac varit tydlig med att speltiden kommer vara begränsad för Williams del. Den enkla anledningen är nog att det är en tuff konkurrenssituation på Värnamos mittfält.
Wenderson är en av seriens bästa spelare på sin position och gör sällan en dålig insats. Näsström har utvecklats under åren i Värnamo och betraktas nog som bättre defensivt än Kenndal, särskilt när de kommer till nickdueller och fysiskt spel. Under 2022 så hade Näsström vissa problem när de kom till passningsspel och då hade Kenndal en konkurrensfördel. Näsström har dock blivit säkrare i den delen av spelet och därmed har han passerat Kenndal i ”hierarkin”.
Eventuellt skulle Kenndal kunna konkurrera ut Adjei men Mravac ser nog ghananen som ett starkare offensivt kort med sin snabbhet och dribblingsförmåga. En annan central mittfältare som brukar få speltid är Thern, det vore dock en osanning om jag skrev att Thern varit bättre än Kenndal under 2024. Även om Simon gjort en del bra insatser så är han ojämn och ibland har han nästan promenerat på planen. Kanske är det Therns rutin som talar till hans fördel, alternativt insatser på träningar?
Hur som helst så har Värnamo och Kenndal kommit överens om att bryta kontraktet. Det handlar nog om ”god-will” från Värnamos sida som i och med brytningen gör det möjligt för William att förhandla på egen hand. Mittfältaren har inte gjort klart med någon ny klubb men det ska tydligen finnas konkreta intressen och dessutom så har ett bud nobbats.
Det ska bli intressant att se vart han hamnar och hur han gör ifrån sig. Kenndal är en träningsvillig och engagerad spelare. Han har dessutom visat att han besitter allsvenska kvalitéer och sannolikt är han relativt billig på marknaden. Kanske kommer han återvända till Finnvedsvallen i rollen som allsvensk motståndare?