Trots besvikelsen mot Norrköping - Inget är över ännu.
En jobbig säsong är snart över och om några veckor vet vi om Värnamo spelar i Allsvenskan nästa år. Trots att det hänt mycket negativt så kan IFK fortsatt klara det.
Det brukar sägas att det ”svänger snabbt” och det gäller för Allsvenskans bottenstrid. Inför omgång 28 så var situationen gynnsam för Värnamo och vid en vinst mot Norrköping hade man haft ett utmärkt utgångsläge inför de två sista matcherna. Omgången blev dock en katastrof; Värnamo förlorade samtidigt som både HBK och KFF vann. Som läget ser ut nu så är en direktnedflyttning fullt realistisk.
Två matcher har spelats sedan min senaste artikel, den första var mot GAIS och den andra mot nyss nämnda Norrköping. Mot GAIS blev det 0-0 och det var en dålig match rent kvalitetsmässigt med mycket slarv och tekniska misstag från båda lagen. Mot Norrköping så föll Värnamo med 2-1. När de kommer till statistik så var det förvisso en jämn drabbning men östgötarna var bättre i de avgörande situationerna.
En intressant fråga att diskutera är ifall det blivit bättre eller sämre med Sibila. Än vet vi inte om Sibila lyckas hålla kvar Värnamo i Allsvenskan, och det är därför tidigt att presentera den ”slutgiltiga domen”. Min personliga åsikt är dock att ”helheten” inte blivit nämnvärt bättre sedan Mravac lämnade. Sibila har tränat IFK under nio omgångar och på dessa har det blivit en vinst, fem oavgjorda och tre förluster. Vinsten kom ett uselt Västerås samtidigt som två av förlusterna kom mot bottenkonkurrenterna Kalmar och Norrköping.
En annan sak som påverkar synen på Sibila negativt är hans matchcoachning mot den sistnämnda motståndaren. Inför matchen så bänkar han både Zeljkovic och Kalu, som är Värnamos bästa målskyttar, och sätter Engvall som central anfallare. Engvalls senaste mål kom den 20 juli och formen är usel. Sibila placerade dessutom Lohikangas som vänsterytter, fastän hans naturliga position är vänsterback. I en match som Värnamo väntades föra och där tre poäng hade varit väldigt nyttigt så mönstrade han alltså en defensiv uppställning. Under första halvleken så gjorde Värnamo det bra i de centrala zonerna, men i straffområdet hände ingenting samtidigt som Norrköping tog ledningen. Ändå väntade han fram till den 60:e minuten, när Norrköping ledde med 2-0, innan han tog in Zeljkovic och Kalu.
Med facit i hand så tog han alltså fel beslut. Till hans försvar kan det dock nämnas att även ett kryss hade varit gynnsamt för Värnamo med tanke på att Norrköping har ett svårare spelschema. Förmodligen var spanjorens plan att riskminimera i hopp om att erövra minst en poäng.
Jag har, i en tidigare artikel, skrivit att defensiven har förbättrats med Sibila. Det som avses är att Värnamo fått färre chanser mot sig. Samtidigt ska det påpekas att Värnamo släppt in nio mål på Sibilias nio matcher, ett insläppt mål per match är inte särskilt imponerande. Det som är hoppingivande är dock att Le Roux, Wenderson och Thern jobbar hårt på mitten där de stänger ytor och vinner dueller.
Det om dock är oroande är att mittbackarna, Steinwender och Kotto, är instabila. Det syntes när Nyman gjorde 1-0 för Norrköping. I sekvensen innan baljan så ska Kotto bara rensa undan en djupledsboll men han missbedömer bollbanan vilket ger Norrköping chansen. När inlägget kommer, det som Nyman gör mål på, så har Steinwender tappat målskytten i markeringen. Även i matchen mot GAIS så var skakigt på slutet när det kom till markeringsspel.
Det finns alltså förbättringspotential i defensiven. Det är dock i offensiv riktning som IFK har sina största problem. Det är nämligen väldigt trubbigt och det faktumet gör sig ständigt påmint. Mot GAIS så var den bästa chansen ett distansskott från Grozdanic och mot Norrköping så kom målet på en hörna.
Mot uppställt försvar så blir det ofta flera sidledspassningar runt straffområdet och sedan ett inlägg eller en lagskärande passning som inte når rätt adress. Det finns ingen spelare som är särskilt stark på huvudet och som har bra timing när det kommer till löpningar in i boxen. Ett möjligt undantag är Kalu, han gjorde förvisso det bra i våras, men hösten har varit en besvikelse.
När det kommer till snabba omställningar så är tempot lågt och precisionen på djupledsbollarna samt passningarna en svaghet. Under säsongen så är det ofta Adjei som fått agera som spelfördelare, ”nummer tio”-rollen. Han har inte riktigt lyckats på den positionen, spelaren har nämligen en tendens att hålla i bollen för länge, är en begränsad avslutare och har en för smal blick. Engvall och Zeljkovic, som förväntades vara vapen i kontringarna, har varit iskalla under hösten.
Som tidigare nämnt så lämnade Mravac i somras och det kan tänkas ha haft en negativ påverkan på anfallsspelet. På Sibilas nio matcher så hat det blivit nio mål. Motsvarande siffror för Mravac är 21 mål 19 matcher, vilket ger ett litet högre värde när det kommer till ”mål per match”. Rent statistiskt så gjorde alltså Mravac det bättre, men knappt. Det vore därför en förenkling att påstå att Mravac var en bättre offensiv coach utifrån dessa siffror.
Det som dock Mravac försökte göra var att få spelet rakare, det syntes när det kom till kontringar. Med Sibila så är det ganska mycket passningar i sidled, även när det finns ytor och motståndarna har få försvarare på rätt sida. Kanske är det en orsak bakom varför Kalu och Engvall inte nätat sedan spanjoren anlände, samtidigt som Zeljkovic bara gjort ett spelmål.
En annan exit som skedde i somras var Viktor Bergh som gick till Djurgården. Om IFK åker ur så lär beslutet att släppa Bergh betraktas som en viktig delförklaring. Bergh är nämligen väldigt löpvillig och han tog alltid sprinter framåt när Värnamo vann boll. På så sätt var han ett djupledshot och motorn i de snabba omställningarna. Flera av vårens mål kom dessutom via hans kant. Efter hans flytt så har Larsson och Lohikangas fått axla den rollen men ingen av dem har lyckats hålla en likartad nivå.
En annan aspekt som är värd att nämna är Värnamos statistik mot bottenrivalerna. Mot Kalmar FF och Halmstad BK togs noll poäng medan man förlorade helgens viktiga drabbning mot Norrköping. Det är just dessa matcher som är viktiga att vinna och en tolkning av resultaten är att Värnamo har ett svagt psyke. Det är knappast lovande inför ett eventuellt playoff.
Kan Värnamo lösa det?
Det är mycket som är negativt och efter den senaste omgången så vore det naivt att ha några högre förhoppningar. En positiv sak är dock att Värnamo fortsatt har allt i sina egna händer. Vinner man de två sistnämnda matcherna så kan man som sämst bli ett playoff-lag, och i ett kval så är man inte beroende av några andra resultat.
Våra kommande motståndare är Brommapojkarna och Elfsborg, de kommer varken åka ur eller nå en Europa-plats. Sannolikt kommer båda lagen gå lite på halvfart, och det kan tänkas gynna Värnamo. En annan bra sak är att Sibila nog inser att IFK måste gå för vinst i båda matcherna. Han kommer således inte spela lika defensivt som mot Norrköping där han gick bort sig.
Bottenstriden är som bekant jämn och den ser ut enligt följande:
11. IFK Norrköping – 31 poäng (-20)
12. IFK Göteborg – 30 poäng (-9)
13. Halmstad BK – 30 poäng (-15)
- - -
14. IFK Värnamo – 27 poäng (-11)
---
15. Kalmar FF – 26 poäng (-21)
16. Västerås SK – 20 poäng (-11)
En intressant fråga är, skulle IFK kunna klara sig utan kval om endast en vinst tas? Som tabelläget ser ut så kan det gå. Samtidigt skulle faktiskt två raka vinster kunna innebära att man hamnar under playoff-sträcket, även om det är föga troligt.
För Kalmar väntar IFK Göteborg och Häcken. KFF är ett ganska svårtippat lag, det finns en låg lägstanivå men samtidigt har man gjort bra insatser mot bla Djurgården och Malmö. Kalmar lär nog också känna medvind efter deras senaste vinst. Med tanke på att Kalmar är svaga defensivt och har varit så ojämna så tror jag de högst blir fyra poäng på dessa två matcher, och då kommer Värnamo ha de framför sig om man bärgar minst en trea.
För Halmstad väntar Djurgården och AIK vilket är två lag som är med i kampen om Europaplatser. Under landslagsuppehållet var jag nästan på väg att räkna bort HBK, men efter två raka vinster så blev jag motbevisad. Det som alltjämt är positivt för Värnamo är att Halmstad har relativt svåra motståndare kvar och det är inte helt otänkbart att HBK blir nollade på dessa matcher. Dessutom har hallänningarna en sämre målskillnad än IFK vilket skulle kunna bli avgörande i slutändan. Jag vill samtidigt betona att det vore naivt att förvänta sig två förluster för Halmstad efter deras senaste matcher.
IFK Göteborg har samma poängskörd som HBK, men ett enklare schema. För de väntar nämligen Kalmar samt Mjällby och det känns som om göteborgarna borde kunna lösa det. Det som är oroande är att det är ett så pass kort avstånd ner till sträcken och Blåvitt har visat att det finns en låg lägstanivå.
Mellan Värnamo och Norrköping så skiljer det fyra poäng, det är ett ganska stort avstånd med tanke på att det bara är två matcher kvar. Det som dock är jobbigt för Norrköping är att man har två jobbiga motståndare, AIK och Djurgården, kvar. Även Norrköping är ojämna och har en låg lägstanivå. Om Norrköping förlorar nästa match samtidigt som exempelvis Värnamo och Göteborg vinner så lär det nog vara en enorm psykisk press på östgötarna.
