Degerfors-Värnamo: 0-0
Det blev mållöst i den 29:e omgången.
Två av Allsvenskans mest formstarka lag mätte krafterna på Stora Valla i den senaste omgången. Det handlade om Degerfors IF och IFK Värnamo. På grund av tidsbrist så följer en kortare och komprimerad artikel om bataljen.
Inför matchen så var Värnamo klara för nästa års upplaga av Allsvenskan och man hade därmed inget att spela för. Degerfors var förvisso på en säker 13:e plats men endast en poäng över playoff-sträcket. Det innebar att vid en vinst så kunde man säkra kontraktet under villkoret att Varberg förlorade mot Malmö.
Matchen mot Värnamo hade potential att bli säsongsavgörande för Degerfors med tanke på att just Malmö väntar nästa vecka samtidigt som Varberg möter Sirius. Tre poäng mot Malmö i den sista omgången är en svår utmaning för Degerfors medan Varberg har en enklare uppgift i Uppsala.
I omgången dessförinnan hade Värnamo spelat mot Norrköping och det blev 1-1. Shabani och Antonsson var målskyttar.
Mot Degerfors så ställde Värnamo upp med:
Rasheed
Tihi Eriksson Vilar Larsson
Vindehall Wenderson Johansson
Becirovic Antonsson Zeljkovic
I praktiken spelade man med ett 4-1-2-1-2 där Becirovic och Antonsson var forwards med breda utgångspositioner. Mittfältet var format som diamant där Wenderson var defensiv spets medan Zeljkovic hade en mer offensiv roll.
Nya i elvan var Vilar, Larsson och Becirovic. De två förstnämnda är tillbaka efter skada respektive sjukdom medan Becirovic bänkades på sportsliga grunder mot Norrköping. Hellberg sa att Becirovic fick chansen mot Degerfors eftersom hans djupledslöpningar bakom backlinjen sågs som ett hot.
Ut från elvan gick Näsström, Lohikangas och Magashy. Den sistnämnda petningen var oväntad med tanke på att Magashy tillsammans med Johansson och Antonsson varit bäst i Värnamo detta år.
Degerfors:
Värmlands allsvenska representant blev tvåa i Superettan 2020 och fick därför lira i finrummet 2021. Under denna säsong slutade man 13:e platsen vilket innebar att man faktiskt slapp kvala vilket är godkänt för en nykomling. Kontraktet säkrades dock i slutminuterna av den sista omgången och det var således långt ifrån en stabil säsong.
Inför 2022 såldes både Ekroth och Edvardsson vilket var två tunga tapp och likvärdiga ersättare hittades inte under vinterfönstret. Den allsvenska säsongen inleddes katastrofalt med sex raka förluster, däribland mot Värnamo med 2-0. Efter denna sex-matcher-period rykte man dock upp sig och tog två raka vinster vilket gav tränarduon Solberg och Holmberg andrum. När våren var avslutad så var Degerfors nästsist men man hade samma poäng som Sundsvall på kvalplats och var fem poäng ifrån säker mark.
Efter uppehållet har laget stadigt blivit bättre och bättre. Mellan den 11:e och 19:e omgången plockades endast 6 poäng varav bara en vinst skördades. Mellan den 20:e och 28:e omgången var man dock förlustfria med fyra vinster och fem kryss. Detta innebar att Degerfors för första gången befann sig på säker mark efter den 28:e omgången.
I kontrast till andra lag som haft det kämpigt så har Degerfors undvikit stora förändringar. I stället har man behållit Solberg och Holmberg samt haft samma grunder i spelidén fast med små justeringar.
En förklaring bakom förbättringen är smarta drag på transfermarknaden där Faraj och Lagerbielke lånades in samt Bouzanie köptes. Dessa tre har varit väldigt bra sedan de anslöt och särskilt Faraj har fått mycket uppmärksamhet. Spelaren kommer att representera AIK nästa år.
Mot Värnamo ställde Degerfors upp med:
Gal
Granath Lagerbielke Ohlsson
Bouzaine Carlén Gravius Lindell
Örqvist Faraj Djurdjic
Den med mest meriter i denna elva är Djurdjic som har ett förflutet i Hammarby, Malmö, Augsburg och Partizan Belgrad vilket är respektabla klubbar. Utöver Djurdjic så är det endast Bertilsson, som började på bänken, som spelat allsvensk fotboll för något annat lag än Degerfors. Bertilsson har bl. a. varit i Östersund och Örebro.
Utifrån den aspekten så påminner Degerfors och Värnamo om varandra. Båda lagen hade nämligen lite allsvensk erfarenhet under debutsäsongen och värvar sällan högprofilerade namn. I stället försöker man hitta oslipade diamanter vilket man lyckats relativt bra med.
En spelare som imponerat på undertecknad är mittbacken Granath som hämtades från Skövde AIK inför 2019. Granath är en väldigt komplett spelare som är stark, bra i markeringsspelet, har fin teknik, bra blick och snabbhet. Det är allt annat än en brunkrare utan en ”spelande mittback som jag tror har en högre nivå i sig.
Angående elvan så kan det nämnas att Degerfors skiftar formation beroende på matchutveckling. När Degerfors anfaller så är det trebackslinje men när Degerfors försvarar så blir det i stället fembackslinje. Bouzaine och Lindell är därmed ”wing-backs” som ska löpa konstant och slicka linjer.
Första halvlek:
Den första halvleken är statistisk ganska jämn. Exempel på detta är att xG visade 0.71-0.87 till Värnamos fördel medan det var 2-1 i avslut på mål till Degerfors. Tillfällen i offensiv tredjedel visade 10 lika. Tempot var lågt och planen var ganska dålig vilket gjorde att bollen studsade mer än vanligt och försvårade spelet. Flera spelare halkade också och detta öppnade upp för eventuella misstag.
Trots att det var statistiskt jämnt så kändes Degerfors ”hungrigare” vilket egentligen är fullt logiskt med tanke på tabelläget.
Degerfors utmaning låg i att få in bra bollar i straffområdet och en indikation på detta är man endast hade ett skott inuti målzonen. Även om Degerfors var i desperat behov av poäng så kändes det som om de spelade med handbromsen i. När man anföll så var det ganska få spelare som sprang in i straffområdet vilket hämmade deras offensiv.
Värnamo hade relativt få konkreta lägen och det var mycket slarv. IFK borde försökt slå fler djupledsbollar och Becirovic tog faktiskt flera löpningar som kunde öppnat upp för farligheter. Bortalaget gjorde försök att slå långbollar från egen backlinje men detta ledde oftast ingen vart. I stället behövde IFK först spela sig ur en lagdel och därefter slå en djupledsboll när man var vid halvplanslinjen.
Degerfors hade två bra chanser. Den först fick Faraj efter att Vilar gått bort sig i backlinjen och upphävt en offside. Den andra var ett inkast som kastades långt in i straffområdet. Inuti straffområdet nickar Carlén vidare till Ocampos som får en superchans men skjuter utanför. Dåligt försvar från IFK som missade att markera Ocampos.
För Värnamos del så hade man en väldigt bra chans och det är Antonsson som kommer fri mot Gal. Skyttekungen rundar Gal men hamnar i en dålig vinkel samtidigt som Gravius gör hemjobbet och täcker denna vinkel. Antonsson testar ändå men skottet blockeras av Gravius. Med facit i hand borde Antonsson tittat upp och försökt hitta en medspelare i straffområdet.
Andra halvlek:
De inledande 15 minuterna av denna halvlek är ganska jämna och påminner om den första. Degerfors börjar dock ta över mer och mer när timmen är spelad och det är dem som kontrollerar mittfältet. Värnamo har några stunder med possession men skapar nästan ingenting. Jag räknade själv antal avslut där även blockerade skott ingår och det var 15-3 till Degerfors favör under de sista 45. Tre av skotten var på mål och detta var Degerfors svaghet, dvs ineffektivitet. I kontrast till den andra halvleken så lyckades Degerfors ta sig in i straffområde och avsluta där inne men ändå blev det inga mål. En förklaring bakom varför det gick bättre för Degerfors var att man spelade mer offensivt och tog in fler spelare i straffområdet.
Försvarsmässigt är Värnamo högst mediokra där man inte är synkade och därför tappar man markeringar. De bollar som blir inslagna i straffområdet har man många gånger svårt att rensa undan. Passningsspelet på defensiv planhalva är ”okej” men inte mycket mer än så.
Som nyss nämnt hade Värnamo nästan ingen offensiv att tala om. Granath och Lagerbielke höll stenkoll på Antonsson och anfallaren hade därmed lite möjligheter att skapa något. Bästa chansen är en hörna där Eriksson hoppar högst och nickar över.
För Degerfors del finns det mer att redovisa och det är en stor besvikelse, för deras del, att de inte lyckades utnyttja möjligheterna bättre. I den 52:a minuten kommer en passning på volley från Lindell till Faraj men den sistnämnde har ett kasst avslut. Åtta minuter senare uppstår en liknande situation där Lindell levererar ett inspel som går mot Faraj. Faraj tappar i sin tur fotfästet vilket gör att Eriksson kan nicka undan. Bouzaine är dock först på andrabollen och drar till direkt men skjuter utanför.
I den 68:e minuten dribblar sig Ocampos in i straffområdet men han blir snabbt omringad av vitklädda spelare. Vilar försöker rensa men hans rensning bli en perfekt passning till Gravius som får en bra chans men skjuter utanför. Åtta minuter senare kommer ett inlägg från Ocampos och Vilar nickar undan. Nicken landar hos Örqvist som får en chans strax innanfär straffområdet men inte heller han träffar ramen. Det är halvdant försvar av Wenderson och Larsson som lämnar Örqvist fri.
Två minuter senare är det Rasheed som slarvar och det börjar med en långboll från Carlén. Målvakten springer ut men blir stressad eftersom Faraj kommer och pressar honom. Rasheeds försök till rensning blir en passning till Ocampos som skjuter men Eriksson är på tårna och blockerar. En blockering som kanske räddar kvar Varberg i Allsvenskan.
I den 86:e minuten kombinerar två inhoppare. Vukojevic slår ett bra inlägg mot Bertilsson och den sistnämnde nickar men Rasheed räddar. Den sista bra chansen är en långboll från Ocampos som går mot Vukojevic. Han är steget före Vilar och avancerar ed fri sikt mot mål men hans skott räddas av Rasheed.
Det sista som händer i matchen är en fast situation för Varberg och bollen lyfts in i straffområdet. Rasheed är dock med på noterna och lyckas greppa bollen.
Matchen blir avblåst kort därpå och det är med stor besvikelse som Degerfors går av planen.
Tankar efter matchen:
Det är en väldigt "tråkig" insats och Degerfors var mer värda segern. Känslan efter matchen var att Värnamo tappat orken och motivation. Det nämnda är väl egentligen inget konstigt med tanke på hur tabelläget ser ut.
Trots att man fick med sig en poäng i en ganska tuff bortamatch så var det egentligen ingenting som fungerade ”överdrivet” bra. Det var problem både i backlinjen, på mittfältet och i den sista tredjedelen. Det är problem som jag pratat om innan: Att man är dåligt synkade i eget straffområde, bolltapp nära eget mål i speluppbyggnaden och stort beroende av Antonsson.
Under matchen nämnde kommentatorn att Värnamo är det lag som är sämst på offensiva fasta. Det kanske är något som Hellberg borde fundera kring och försöka utveckla inför nästa säsong. Utöver Antonsson så finns också Näsström, Vilar och Eriksson som är bra i luftrummet och således borde det finnas potential. Hörnläggaren Johansson har också ett riktigt bra tillslag. Nämnas bör dock att den nämnda trion, alltså Näsström, Vilar och Eriksson, är defensiva spelare och det är således inga spelare vars styrka är att nicka bollar in i mål utan snarare nicka från mål.
Under matchen så fanns det enskilda bra individuella aktioner men i helhet är det en dålig prestation. Man fungerade inte bra kollektivt och då blir det medelmåttigt. Noterbart är att Degerfors faktiskt slarvade en del när de skulle försöka rulla boll men dessa misstag utnyttjades inte.
Allting är relativt och trots en ganska dålig match så finns det alltid någon som utmärker sig, i alla fall relativt. Rasheed har faktiskt några bra räddningar och detta var hans andra raka start. Kanske tycker Hellberg t. o. m. att Rasheed är ett bättre än Vaitsiakhovich vilket kanske skulle kunna göra honom förstaspaden nästa år.
Precis som mot Norrköping så tycker jag att Eriksson spelade bra. Mot östgötarna så gav jag honom beröm för att han är bra på att förutse potentiella faror. De visade han också mot Degerfors i sekvensen med Rasheeds dåliga utrensning där han blockerar Ocampos skott. Att vara på rätt plats vid rätt tillfälle är just något som indikerar bra spelsinne.
Hans mittbackskollega Vilar är desto mer svajig och göra flera misstag. Det är både upphävd offside, dåliga rensningar och långsam reaktionsförmåga. När Vilar återvände från IFK Göteborg så var förhoppningen att han skulle komma in och dominera men det har inte riktigt varit så. Sedan han återvände så har han varit godkänd och haft en del relativt höga toppar men hans insatser är ojämna.
Becirovic är intressant att nämna eftersom detta var hans andra start. Spelaren tog flera bra löpningar och var rörlig men spelförståelsen svek och de tekniska utförandena i de avgörande lägena svek.
Värnamos sista match mot är mot IFK Göteborg och sedan är debutsäsongen slut. Just Blåvitt spelade Värnamo mot i den första omgången och då blev det förlust med 2-1 efter att Markus Berg visat rejäl klass. Göteborg har en ojämn säsong i ryggen, man har slagit både Malmö och AIK men också förlorat mot Sundsvall och Helsingborg. Inför den sista omgången är man på åttonde plats och man har inget att spela för. Värnamo har därmed en realistisk chans att vinna den sista striden hemma på vallen.
