Notiser från januari 2024

Nyhetsläget i januari presenteras, bland annat har Kotto lånats in och Johansson lämnat.

Ett kyligt januari har nått sin ända och Värnamos försäsong är påbörjad. Den 8 januari hölls årets första träning och A-laget har även hunnit med en ett träningsläger i Spanien. Under lägret spelades en match mot det polska laget Stal Mielec som är elva i Ekstraklasa. Man vann den nämnda matchen med 2-1 och Värnamos målskyttar var Kalu och Bustos. Mer information om bataljen kommer i en framtida artikel.

I denna artikel följer några andra januarinyheter som är relaterade till IFK Värnamo. Innan genomgången så vill jag dock säga att Netinho har lämnat klubben och flyttat till Brasiliense i hemlandet Brasilien. Övergången kommer dock inte att beskrivas utförligt i denna text eftersom den inträffade februari och detta är en artikel om ”nyheter i januari”.

Arenan?
Ett beslut, från mark- och miljödomstolen, angående det nya arenabygget har fortfarande inte kommit trots att det väntades komma i januari. Det hela innebär att processen fortsatt är i limbo och osäkerheten är alltjämt stor.

Ordföranden Fredrik Lindeskog har beskrivit det som en olycklig situation. Den preliminära planen var nämligen att den nya arenan skulle vara klar inför säsongen 2025, vilket hade skapat bättre ekonomiska möjligheter för klubben och dessutom stärkt föreningens status. Han förklarar dock att det inte finns något annat att göra än att acceptera läget och försöka göra det bästa av situationen.

Vidare så tror Lindeskog att arenadispensen kommer att förlängas och även gälla över 2025, den nuvarande sträcker sig bara över nuvarande kalenderår. Orsaken bakom att han tror på en förläggning är att klubbens ambition fortfarande är att bygga en ny arena.

Som en och annan troligen har noterat så har det varit en kall januarimånad med många minusgrader. Det har i sin tur lett till att en del börjat oroa sig kring hur det ska bli när Allsvenskan sparkar igång. Under 2023 så blev de två första hemmamatcherna flyttade till Borås vilket missgynnade Värnamo rejält, både sportsligt och ekonomiskt.

Lindeskog menar att det är för tidigt att börja oroa sig. Det är marsvädret som primärt avgör hur mattan kommer att må i april, och inte januarivädret. Därutöver så säger han att man inför i år har en anlitat en kvalitetsgrupp som ska sköta om arenan för att den ska få de bästa förutsättningarna. Exakt hur denna grupp jobbar och vad de gör annorlunda än ifjol nämns dock inte.

Grozdanic blir borta under våren:
Det har kommit ny information som berör mittbacken Emin Grozdanic. Lagets fysio Philip Andersson har nämligen berättat att Grozdanic skadade korsbandet i samband med att han lirade fotboll med sin bror. Under december så opererades han och operationen gick bra. Grozdanic kommer dock att missa våren men mittbacken förväntas vara tillbaka någon gång efter sommaruppehållet.

Victor Eriksson till Minnesota United:
Eriksson valde som bekant att lämna Värnamo i november och det blir en flytt utomlands för försvararen. Den nya klubbadressen är Minnesota United som huserar i MLS. Hans deal är skriven över 2026 och det finns även en option som gör det möjligt att förlänga kontraktet. Eriksson har också länkats ihop med IFK Norrköping och om jag fattat allt rätt så pågick konkreta förhandlingar mellan parterna.

Vaitsiakhovichs speciella situation:
Sedan Viktor Andersson anlände till klubben så har det mesta talat för att Pilip Vaitsiakhovich lämnar IFK. Enligt en artikel i Värnamonyheter så kommer spelaren att vara kvar i föreningen men inte i rollen som spelare.

Planen är att klubben ska hjälpa honom med hans rehab. Därefter finns det också en möjlighet för Vaitsiakhovich att vara kvar i Värnamo, bland annat har rollen som målvaktstränare i något av U-lagen nämns. Det står dock att Vaitsiakhovich väntas vara frisk innan seriestarten och klubben kommer inte att hindra honom ifall han vill lämna för att spela någon annanstans.

Dessvärre så har inte huvudpersonen i fråga uttalat sig. Pilip fyller 34 detta år och är därmed inte direkt ung. Samtidigt finns det exempel på betydligt äldre spelare som huserat på proffsnivå, bland annat var Buffon 45 år när han la målvaktshandskarna på hyllan. Frågan är dock vilka möjligheter som finns för Vaitsiakhovich, är han villig att gå till ett lag i Superettan eller division 1? Eller lockar en tränarroll hos IFK? Kanske finns det också en allsvensk möjlighet?

Vaitsiakhovichs kontrakt har gått ut och Ahmetovic har inte uttalat sig angående hur ett eventuellt nytt kontrakt kommer att utformas. Kanske kommer det att finnas öppning för spel, trots att Enes sagt motsatsen. Det finns ett noterbart exempel från säsongen 2018, där Sirius målvaktstränare Karim Fegrouch fick ställa sig mellan stolparna efter att förstamålvakten Joshua Wicks skadat sig. I den matchen var förvisso andramålvakten Gustav Nyberg tillgänglig men den dåvarande tränaren Thomas Lagerlöf litade helt enkelt inte på honom.

I en text som denna är det på sin plats att beskriva Vaitsiakhovichs bakgrund, vägen till Allsvenskan har inte varit spikrak. Han föddes 1990 i dagens Belarus. Moderklubben är Partizan Minsk och i det laget så spelade han primärt på ungdomsnivå, även om det också blev några framträdanden på seniornivå. Det var i den vitryska förstaligan.

Han kom till Sverige som 21-åring och då lirade han för IK Frej. Mellan 2011 och 2016 så hade han det rörigt och småkämpigt. Det var en del klubbyten under perioden samt ”in-och-ut-i-startelvan”. Det är problematisk att vara bänknötare som målvakt eftersom möjligheterna till inhopp är begränsade. Under den nämnda femårsperioden så spelade han i, förutom Frej, Assyriska, Dinamo Brest, Rechsyta, AFC Eskilstuna, Umeå och i Trollhättan. De serier han huserade i var division 1, Superettan, vitryska förstaligan och vitryska andraligan.

2017 var första gången som han kom till Värnamo och under debutåret var han andramålvakt, det blev därmed ingen speltid i Superettan. Året därefter lånades han ut till Vasalund i division 2 och där gick det bättre, han var nämligen lagets förstaval och spelade mycket.

Inför 2019 återvände han till det Värnamo som trillat ur Superettan och lirade i division 1. Mellan 2019 och 2022 så kom Vaitsiakhovich till sin rätt, under dessa fyra säsonger så blev det nämligen minst 20 seriematcher per säsong och han var stabil mellan stolparna. Han var därmed högst delaktig när Värnamo vann division 1 och sedan Superettan. Han blev utsedd till Superettans bästa målvakt 2021 och gjorde en fin debutsäsong i Allsvenskan med flera toppinsatser. Det var sällan, om ens någon gång, man såg belarusiern göra någon riktig tabbe under denna fyraårsperiod. Han var också aktiv verbalt och hjälpte på så sätt sina medspelare.

Därefter blev 2023 som det blev, det var målvaktens sämsta säsong sedan 2017. Han inledde med skakiga insatser i de tre inledande omgångarna och blev petad av Rasheed. Därefter lyckades han faktiskt återta förstaspaden efter sommaruppehållet för att sedan tappa den. Han var helt enkelt för dålig och osäker på linjen. I takt med att hösten kom så åkte han på en ny motgång i form av en långtidsskada.

Och nu är vi alltså ”här”: Värnamos tredje allsvenska säsong står innanför dörren men Vaitsiakhovich kommer med största sannolikhet inte vara en del av truppen. Om det blir mer spel på elitnivå är också osäkert. Om han inte vill vara kvar inom fotbollen så finns det faktiskt en plan B för Vaitsiakhovich. Han har faktiskt studerat till lärare och har jobbat på en lokal högstadieskola, både som elevassistent och som mattelärare.

Kalu förlänger till 2026:
Den nigerianske anfallaren Johnbosco Kalu förlänger och hans nya kontrakt är skrivet över säsongen 2026. Kalu har varit i Sverige sedan 2017 och hans historia är minst sagt anmärkningsvärd med tanke på alla svårigheter som han brottats med.

I somras så skrev Fotbollskanalen en väldigt intressant artikel om honom, som jag länkar härunder för den som eventuellt är intresserad.

Länk: https://www.fotbollskanalen.se/allsvenskan/mysteriet-kalu-sa-gick-han-fran-division-5-till-allsvenskan/

Kalu kom till Värnamo i mars 2022 efter att ha spelar lägre ner i seriesystemet, han har faktiskt varit så långt ner som i division 5. Under hösten 2021 så tillhörde han nämligen division 5-laget Vrigstads IF och ungefär ett halvår senare skrev han alltså på för allsvenska IFK Värnamo. Det är få som tagit det stora steget på så kort tid.

Kort efter hans ankomst till IFK så var han dessvärre tvungen att återvända till Nigeria vilket berodde på att han inte hade något uppehållstillstånd. Han behövde alltså få i ordning sina migrationspapper och var tvungen att vara i Nigeria under den processen. Det dröjde ett år innan allt blev klart, och han var åter i Sverige sommaren 2023.

Kalu ska förvisso ha tränat med ett lokalt lag under sin tid i hemlandet, men det var knappast tillräckligt för att hålla uppe en allsvensk fysik. Under hösten tränade han med både U19- och A-laget samt hann göra ett allsvenskt inhopp mot Degerfors. Det blev dock inte mer matchspel än det.

Det ska bli intressant att se hur det blir under den nästkommande säsongen. Som tidigare skrivet så blev Kalu målskytt i årets första match och har fått rejält med beröm från Ahmetovics sida. Sportchefen har beskrivit honom som en explosiv spelare som samtidigt är väldigt smidig. Om några veckor väntar matcher i cupen och Kalu skulle mycket kunna väl få speltid. Kanske kommer också en och annan balja.

Samuel Kotto lånas ut till Värnamo:
Värnamo har plockat in Malmös mittback Samuel Kotto på ett lån, det är en direkt konsekvens av Grozdanics skada. Lånets detaljer är dessvärre okända för allmänheten, jag vet således varken om det finns en köpoption eller vilka möjligheter MFF har att ta tillbaka honom.

En positiv sak är att Kotto har imponerat på träningarna, det säger både sportchefen Ahmetovic och hans nyblivna lagkamrat Simon Thern. Det är en stor och lång mittback som dessutom är snabb samt passningsskicklig. Han förväntas fungera utmärkt i Värnamos spel som är possession-inriktat.

Spelaren kommer ursprungligen från Kamerun och är 20 år gammal. Hans senaste kamerunska klubb är APEJES Academy. Hösten 2021 fick han provspela med Malmö och den 9 mars året därpå så skrevs ett kontrakt mellan parterna. Väl i Malmö så har han inte riktigt färgat, i alla fall inte ännu.

Det första året var han på lån hos division 1-laget BK Olympic och fick speltid i 24 matcher. Under våren 2023 var han tillbaka i Malmö men satt mestadels på kvisten, det enda som han spelade var ett inhopp mot Varberg. Det bidrog till att han lånades ut till Landskrona BOIS och i deras lag var han en startspelare.

Av det jag läst så är Kotto ett intressant framtidsnamn och han har goda möjligheter att bli en slagkraftig allsvensk spelare. Det är dock fortsatt en oerfaren pjäs vilket också synts i form av slarviga uppspel, nonchalans och brist på ”smartness”.

I och med att Kotto anlänt till Värnamo så har IFK tre potentiella ”start-mittbackar” i truppen, det är, utöver Kotto, också Hasic och den långtidsskadade Grozdanic. Även Larsson kan adderas till den listan men han väntas få spela som högerback. Så som läget ser ut nu så väntas alltså Kotto gå rakt in i startelvan

Oscar Johansson Schellas lämnar:
För ett tag sedan blev det klart att Johansson lämnar Värnamo, det är knappast oväntat men ändå väldigt tråkigt för IFK:s del. Värnamo har försökt förlänga med Oscar sedan Allsvenskan slutade men spelaren valde alltså, efter mycket om och men, att nobba föreningen.

Johansson kom till Värnamo vintern 2011-12 ifrån Gnosjö IF, vilket också är hans moderklubb. Han fick faktiskt göra debut i Superettan 2013 och var bara 18 år gammal vid det tillfället. Under hans inledande år i Värnamo så spelade han primärt i ungdomslagen och det dröjde ett tag innan han blev en kontinuerlig del av A-truppen.

Under 2014 var han en ”rotationsspelare” som växlade mellan bänk och startelva, året därpå blev han dock en startspelare och de samma gällde för 2016 och 2017. Han utvecklades under dessa år och hade en väldigt bra säsong som 22-åring där han var en av Superettans mest intressanta lirare.

Det resulterade i en flytt till allsvenska Trelleborg FF men hans inledande säsong i toppdivisionen blev en besvikelse. Han spelade förvisso en del men hade också skador vilket gjorde det svårt att få kontinuitet och ”komma in i tempot”. Trelleborg åkte dessutom ut och de nästföljande åren spenderade i Superettan där han gjorde det okej.

2021 flyttade han tillbaka till Småland och de tre senaste åren har han alltså varit i Värnamo. Även om Värnamo i hög utsträckning är ett ”lag” där Asterhed och senare Hellberg skapade ett starkt kollektiv, så har ändå Johansson utmärkt sig individuellt. Han kan både vara innermittfältare och ytter samt besitter snabbhet, styrka, teknik och en högklassig spelförståelse. Att ta laget upp till Superettan och därefter nå en femteplats hade varit rejält mycket svårare utan att ha Johansson i klubben.

Om man räknar samtliga tävlingsmatcher som Johansson gjort för Värnamo, både under den första och den andra sejouren, så har det varit totalt 217 till antalet med 30 mål och 25 assist. Den senaste säsongen så blev det speltid i 30 matcher med 8 mål och 5 assist på poängkontot.

Övergången till Hammarby har en hög potential och skulle kunna slå väldigt väl ut. Personligen betraktar jag Johansson som en spelare som håller en hög allsvensk nivå. Nu är han förvisso 28 år, vilket inte är en ung ålder, och hans bästa tabellplacering är femteplatsen med Värnamo.
Tidigare har han spelat i antingen Superettan eller för lag som är på den nedre halvan av Allsvenskan.

Det är i sin tur något som skulle kunna motsäga min tes, vilket är att Johansson är en högklassig spelare som kan göra sig gällande i ett topplag i Allsvenskan. Ändå är det nämnda påståendet något som jag försvarar. Johansson har visat att det är en komplett spelare som kan vara på olika positioner, hantera olika matchsituationer och dessutom besitter individuell spets. Att han dessutom kommer tränas av Hellberg är positivt med tanke på att parterna känner varandra sedan innan. Det ska bli spännande att se hur högt Johansson kan flyga individuellt och vilken nivå som Hammarby kommer hålla under Hellbergs ledning.

Med tanke på att Johansson varit så pass betydelsefull och mångsidig så kommer det bli svårt att hitta en lämplig ersättare. Om man tittar i truppen så är möjligen Marco Bustos ett intressant namn, kanadensaren floppade under fjolåret men spelaren har potentialen att fylla tomrummet efter Johansson.

Förvisso är Johansson och Bustos delvis olika spelartyper, Oscar är mer ”box-to-box” och har en mer defensiv approach medan Bustos är mer av en ren tia. När jag skriver att Bustos skulle kunna ersätta Johansson så avser jag att kanadensaren skulle kunna vara lagets mittfältsmotor och någon som regelbundet levererar poäng.

Bernardo Vilar lånas ut till Sheriff Tiraspol:
Det blir ingen allsvensk vår för Vilar utan i stället flyttar han till Moldavien. Han har nämligen lånats ut till Sheriff Tiraspol i den moldaviska förstaligan. Hans nya kontrakt gäller över 2024 och det finns även en köpoption för Sheriff

Flytten är egentligen inte särskilt oväntad, redan i november spekulerade jag i en möjlig transfer. Orsaken är helt enkelt att Vilar haft svårt att få speltid under sin andra sejour hos IFK. I samband med flytten så berättade Ahmetovic att Vilar inte var tilltänkt som en startspelare inför den stundande säsongen.

Vilar är född i Brasilien men har aldrig spelat någon proffsfotboll i Sydamerika. Han kom till Värnamo i februari 2020 och stannade där till sommaren 2021. Under den första sejouren så höll han hög nivå och Vilar var delaktig när IFK vann division 1 samt staplade Superettan-segrar på hög. Under den efterföljande ettårsperioden så var han i IFK Göteborg men utan att nå någon framgång.

Brist på speltid ledde till att han återvände till Värnamo sommaren 2022, men den andra sejouren blev alltså en flopp. Det som avses är att han inte lyckades bli en startspelare. När han väl spelat så tycker jag inte att han varit direkt ”dålig”. Förvisso har han inte varit lika dominant som han var under halvåret i Superettan vilket nog beror på brist på kontinuitet. För att nå sin topp måste man känna sig trygg i sin roll och i samspelet med sina lagkamrater vilket i sin tur blir svårt om speltiden är oregelbunden.

Den senaste hösten spenderades i Helsingborg IF och där fick han lite av en revansch. Han var nämligen bra i den rödklädda tröjan och en spelare som stabiliserades Helsingborgs försvarsspel. Faktum är att helsingborgarna ville behålla honom men de lyckades alltså inte värva honom.

Nu blir det i stället en fortsättning i Moldavien. Hans nya klubb, Sheriff Tiraspol, är en respektabel klubb i sammanhanget som spelat i både Champions- och Europa League de senaste åren. Nära i minnet är vinsten i gruppspelsmatchen mot Real Madrid. I den moldaviska ligan så är man överlägsna och prenumererar på ligatitlar, de senaste tolv åren så har det nämligen blivit elva till antalet. I skrivande stund så leder man ligan med sex poäng.

Tankar kring truppen:
Det är ungefär två månader kvar tills den allsvenska premiären och om bara några veckor så väntar gruppspel i svenska cupen. Vid en titt på truppen så är det, vid den första anblicken, ett lag som påminner mer om den undre halvan än den övre halvan. Det jag menar är att jag i grunden betraktar truppen som tunn och det finns få spelare med titlar i bagaget. Merparten av spelarna har nämligen bara lirat allsvensk fotboll i Värnamos regi.

Det som primärt oroar är att många pjäser har lämnat sedan i november: Becirovic, Vindehall, Kindberg, Wallenberg, Eriksson, Johansson, Vilar, Netinho och Hellberg kommer samtliga att representera en annan klubb under 2024. Vidare så verkar det som om Vaitsiakhovich också kommer vara indisponibel samtidigt som Grozdanic missar våren. Det ska också nämnas att Engvall, Ademi och Wenderson har ryktats till andra klubbar.

Hittills har endast två spelare värvats in, det är målvakten Andersson och mittbacken Kotto. Det finns förvisso potential i båda men än har ingen av dem lyckats i Allsvenskan vilket gör det svårt att veta vad som är rimligt att förvänta sig från dem.

Om man alltså tittar på truppen, ”spelare ut” och ”spelare in” så ser det inte så hoppfullt ut. Samtidigt så kan det också betraktas som en alltför trivial analys. Det går inte att avgöra ett lags kvalité genom att enbart syna spelarnas tidigare meriter. Fotboll handlar om att skapa ett sammansvetsat kollektiv och ge spelarna roller så att de får ut sitt individuella max.

Inför säsongerna 2021 och 2022 så hade Värnamo relativt begränsade trupper (på pappret) men ändå bar det frukt. 2021 var det första Superettan-året efter två säsonger i division 1. Merparten av spelarna hade ingen erfarenhet från Superettan, än mindre Allsvenskan. Vidare så var tränaren Robin Asterhed ett okänt ansikte för den breda fotbollspubliken.

När man väl skulle spela i Allsvenskan så var också truppen ganska svag på pappret. Hellberg, som var ny inför säsongen, var en ”nobody” som aldrig hade coachat en professionell förening. Stjärnvärvningen Marcus Antonsson hade året dessförinnan floppat i Halmstad BK som åkt ur serien. Utöver honom hade också Oscar Johansson och Tihi allsvensk erfarenhet, men det var väldigt lite. Trots en ”svag ”trupp så löste man det allsvenska kontraktet, vilket var säsongens målsättning, flera omgångar innan avslutningsomgången.

Inför 2023 så var förvisso situationen delvis annorlunda eftersom Värnamo hade hämtat in en del tyngre namn och truppen i sin helhet hade mer erfarenhet. Det fanns dock också lite oro inför det året eftersom nyckelspelarna Antonsson och Magashy hade lämnat. Ändå slutade det hela i en rejäl framgång.

Med detta så vill jag säga att trots att flera spelare har lämnat så känner jag mig inte jätteorolig i skrivande stund. Det verkar helt enkelt som om föreningen har förmågan att värva rätt spelare och identifiera lämpliga tränare.

Undertecknad förväntar sig dock att det kommer värvas minst två spelare till. Troligen kommer en mittback eller en högerback att tas in, någon som kan täcka upp för Vilars och Grozdanics frånvaro. Just nu är det bara mittbackarna Hasic, Kotto och Kenneryd som är tillgängliga. Alternativt hade man kunnat ta in en ny högerback och i stället utnyttja Larsson som mittback. Sannolikt kommer även en mittfältare alternativt en ytter tas in som ersättare till Johansson.

Sportchefen Ahmetovic har för övrigt varit ute i media och pratat lite om sin värvningsstrategi och om hans intryck från försäsongen. Angående värvningar så säger han att han praktiserar principen ”en-ut-en-in”. Det innebär i sin tur att om en spelare lämnar så kommer en ersättare att tas in, vilket låter logiskt. Enes har också sagt att han kommer söka efter spelare med X-faktor som kan erbjuda något unikt.

Utöver det har Ahmetovic också sagt att Kalu och Kenndal har imponerat under försäsongen. Kalu har jag redan beskrivit tidigare i artikeln och väljer därför att inte upprepa mig i onödan. Kring Kenndal så kan det nämnas att han var skadad ifjol och hade svårt att få speltid när han var frisk.

Ahmetovic har även sagt att han hoppas på att lagets yngre förmågor ska ta för sig och visa framfötterna. De som han åsyftat är Adjei, Bilalovic och Bozicevic.