Nyheter från december del 2
En del övriga nyheter presenteras. På slutet förekommer också en spekulation kring 2024.
Året har snart nått sin ända och här kommer en artikel som presenterar ”övriga nyheter” från decembermånad. Texten avslutas med lite spekulation inför 2024.
Träningsmatcher och det allsvenska spelschemat:
I vanlig ordning så kommer försäsongen att bestå av några träningsmatcher. Hittills har endast fyra bataljer bokats in och det är dessa:
Örgryte (hemma) – 3 februari
Öster (hemma) – 10 februari
Elfsborg (borta) – 12 mars
Utsikten (hemma) – 21 mars
Det ska dessutom nämnas att spelordningen för Allsvenskan är fastställd och Värnamo inleder på bortaplan mot Elfsborg. Därefter väntar GAIS (hemma) och Malmö FF (borta) i de efterföljande omgångarna.
Det blir därmed ingen mjukstart för IFK:s del. Att det är svårt att möta Elfsborg och Malmö, som var fjolårssäsongens bästa lag, behöver ingen direkt motivering. Det bör möjligen sägas att Elfsborg riskerar att tappa flera av sina tongivande spelare vilket innebär att det kan vara ett helt annat Elfsborg som man möter i premiären i jämförelse med 2023-versionen.
Den match som man har störst poängchans i är drabbningen mot GAIS. Värnamo lär nog vara favoriter men nykomlingar, i början på en säsong, kan vara luriga eftersom motivationen och hungern brukar vara på topp. Dessutom lär GAIS kunna behålla stora delar av det lag som gick upp från Superettan och därmed är man hoppspelade. Om de vill sig illa så kan Värnamo stå på noll poäng efter de tre första omgångarna.
Svenska cupen:
Att beskriva lottningen till svenska cupen som en ”nyhet” är en felaktighet, lottningen skedde nämligen i slutet på november vilket var ett bra tag sedan. Jag väljer ändå att skriva om den här på svenskafans eftersom jag helt enkelt inte gjort det tidigare.
Värnamo lottades mot Trelleborg FF och Helsingborgs IF. Sedan tidigare var det klart att Värnamo skulle få möta Halmstad BK, den motståndaren bestämdes via de allsvenska tabellplaceringarna.
Första matchen är mot Trelleborg (hemma) den 17 februari, veckan därpå väntar Helsingborg (borta) och man avslutar gruppspelet på hemmaplan mot HBK. Sannolikt är det också det mötet som kommer avgöra vem som vinner gruppen.
I det här skeendet, mellan två säsonger, så är det svårt att säga för mycket om de olika lagen eftersom det pågår ombyggnationer. Det är således svårt att veta vilka spelare som kommer lira i respektive lag 2024 och därmed blir en tippning väldigt spekulativ.
Trelleborg blev åtta i fjolårets Superetta och man var därmed varken med i botten eller i toppen. Året dessförinnan hade man slutat fyra i den nästhögsta serien och därmed fanns det förhoppningar inför 2023. Klubben har några problem; det saknas en tydlig spelidé, man har gjort spretiga värvningar samt tagit in lirare som visat sig vara skadebenägna. Dessutom har det roterats en del på tränarposten vilket drabbar den viktiga kontinuiteten.
Gruppens andra skånska representant är Helsingborg IF som varit en jojo-klubb under flera år. Inför 2023 så var man en av favoriterna i Superettan men man lyckades inte ta sig upp. Våren blev ett riktigt fiasko där man radade upp flera förluster och den dåvarande sportchefen Andreas Granqvist fick bära skuldbördan i form av en uppsägning. Mikael Dahlberg tog över ”Granens” uppgifter och lyckades, tillsammans med den nytillträdde tränaren Stuart Baxter, rädda säsongen. Helsingborg höll sig nämligen kvar i Superettan utan kval och gjorde en fullt godkänd höst om man ser till förutsättningarna.
Trots det dåliga fjolåret så vore det naivt att beskriva HIF som en enkel motståndare. Det finns nämligen flera hyfsade namn i truppen som hade kunnat platsa i Allsvenskan. Skåningarna har således en realistisk chans att vara med och kämpa i Superettans topp under 2024. En sak som man dock hade behövt värva för att utveckla laget är en till mittback, på den positionen är man nämligen tunna.
Halmstad är den svåraste motståndaren på pappret. Deras fjolår kan betraktas i både positiva och negativa termer. Först och främst blev man tolva vilket innebar att kontraktet säkrades, det är en framgång för HBK med tanke på att förnyat kontrakt var målet för hallänningarna.
Halmstad hade en väldigt stark vår där man radade upp flera segrar och klättrade i tabellen. Om jag minns rätt så var man femma när man var som bäst. Efter en svag höst så sjönk man dock och blev en del av bottenstriden, men lyckades alltså rida ut stormen.
Mitt intryck av Halmstad är att laget är ojämnt. Man har en defensiv approach men trots det så släppte man in 44 mål vilket var ”tolfte-sämst” i Allsvenskan. Det är ganska många insläppta för ett lag som eftersträvar defensiv stabilitet. Bland de tyngsta bottennappen finns en 5-0-förlust mot jumbon Varberg och en 6-1-förlust mot Elfsborg.
Om man jämför med 2021, vilket var säsongen som man åkte ur Allsvenskan, så har dock HBK:s offensiv blivit bättre. Det är inte lika mycket långbollar som tidigare utan det förekommer mer kortpassningsspel på offensiv planhalva och man fyller på med många spelare i offensivt straffområde. I vissa matcher man fått anfallsspelet att fungera klockrent, men ibland har det sett krampaktigt och fantasilöst ut. Granath, som värvades för att göra de viktiga målen, har tidvis varit ojämn och ineffektiv.
En positiv sak för Halmstad är att man har många av startspelarna under kontrakt. Den enda startspelaren som lämnat är målvakten Malkolm Nilsson Säfqvist, och det gäller också andramålvakten Malte Påhlsson. Kontinuitet är som bekant ett framgångsrecept och kan man behålla stommen samt få in lite nytt friskt blod så kan 2024 blir en stabil mittensäsong för HBK.
Enligt mig så är det särskilt viktigt att behålla ytterbacken Ofosu-Ayeh och den offensiva mittfältaren Ahlstrand. Den förstnämnde är en modern ytterback som på ett kraftfullt sätt kan avancera fram längst kanten och skapa farligheter. Den andre är deras mest kreativa spelare och någon som kan bryta mönster.
Liljedahl Group och Värnamo förlänger avtalet:
En annan nyhet för Värnamo är att Liljedahl Group förlänger sitt avtal med IFK i ytterligare tre år. Det nuvarande avtalet kommer att löpa ut den 31 december 2023 och därefter börjar alltså den nya dealen att gälla.
Liljedahl Group är för övrigt ett aktiebolag i Värnamo som grundades av Bengt Liljedahl. Företagaren har i flera år varit väldigt engagerad i både IFK Värnamo och i det lokala samhället. Han är den enskilt viktigaste sponsorn och utan honom skulle Värnamos ekonomi vara betydligt sämre.
Kim Hellberg till Hammarby:
Om det är relevant att skriva om Kim Hellberg eller inte är något som kan diskuteras. Jag finner det dock adekvat eftersom det är en person som nyligen hade en nyckelroll i IFK Värnamo och dessutom någon som Värnamo kommer att stöta på under nästkommande säsong.
Hellberg är nämligen klar för Hammarby och han har skrivit på ett treårigt avtal med laget från söder. Hellberg har länkats ihop med Hammarby under en ganska lång period, redan innan Allsvenskan avslutades så fanns det rykten som placerade honom i Bajen.
Efter att serien avslutades uppkom dock ett sidospår, engelska Sunderland visade nämligen intresse. Det sägs faktiskt att Hellberg var i England och förhandlade med Sunderland men ett avtal nåddes alltså inte.
Utan i stället blev det, som nyss annonserat, en övergång till Hammarby. Transfern har hög potential och Hellberg har fått de grönvita att drömma om guld. Hammarby påminner om Värnamo ur flera hänseenden. Det är ett lag med flera unga spelare som är möjliga att utveckla. Dessutom är båda lagen passningsorienterade och offensiva, man försöker nämligen stänga matcher genom högt bollinnehav och inte genom att bli låga och ställa upp med en buss framför mål.
Givetvis ska inte likheterna överdrivas. Hammarby är en betydligt större förening, har ett högre medietryck och starkare ekonomiska muskler än Värnamo. Därmed blir frågan, om han kunde nå en femteplats med Värnamo, hur högt kan det flyga med Hammarby? Om Bajen skulle värva in några profilstarka namn så tror många att det kan bli SM-guld.
Victor Larsson uttagen till Januariturnén:
Trots att det svenska landslaget saknar en förbundskapten så kommer man att åka på den traditionsenliga januariturnén. Det är U21-tränaren Niklas Bäckström som får hoppa in tillfälligt och landslagslägret kommer att hållas på Cypern. I skrivande är det endast en match, mot Estland, som väntar men om jag fattat det rätt så letar förbundet efter en ytterligare en motståndare.
I samband med landslagsuttagningen så har flera namn med koppling till IFK Värnamo nämnts.
Både Victor Claesson och Niklas Hult blev kallade men duon har tackat nej. Claesson ville hellre ha semester efter den intensiva hösten hos FC Köpenhamn. Den andre spelaren har haft skadekänningar och känner inte att kroppen är helt återställd.
Förutom dessa två så blev också Victor Eriksson kallad och han kommer att hänga med söderut. Eriksson är klubblös i skrivande stund men representerade som bekant Värnamo under 2023.
Vidare så har en nuvarande Värnamo-spelare kallats och det är ytterbacken Victor Larsson. Larsson beskriver att kallelsen var oväntad och att det kommer bli en rolig upplevelse. Han har även sagt att han hoppas på att få spela en landskamp med sin fd lagkamrat Victor Eriksson.
En sak som jag reagerade på med uttagningen var att Eriksson kallades, men inte Grozdanic. Enligt mig så har den sistnämnde gjort en bättre säsong och flera Värnamosupportrar har bekräftat mina åsikter. Kanske är det så att Bäckström är medveten om att Grozdanic är skadad och därför inte kallar honom, det är dock inget som kommunicerats utåt.
Ett tråkigt faktum är att Oscar Johansson Schellas inte kallades fastän han varit väldigt bra de senaste tre säsongerna. Förvisso missgynnas Johansson av sin ålder, han är nämligen 28 år och i januariturnéer så brukar primärt yngre spelare kallas. Samtidigt så blev exempelvis Hult kallad och det är en lirare som passerat 30-sträcket.
En intressant fråga att diskutera är vem som Johansson eventuellt skulle kunna peta från Bäckströms trupp. Flera innermittfältare har tagits ut, både med offensiva och med defensiva egenskaper.
En spelare som enligt mig är ”petningsbar” är Nahir Besara, 32-åringen var inte ”dålig” under 2023 men han höll inte samma toppnivå som man sett tidigare och är även relativt gammal i sammanhanget. Förvisso har jag inte sett Hammarby lika ofta som jag sett Värnamo, vilket gör det svårt att göra rättssäkra jämförelser. Samtidigt så är min uppfattning, av det som jag sett, att Johansson hållit en likartad nivå som Besara och kanske t.o.m. varit bättre i det att han varit jämnare.
En liknande diskussion kan föras kring Engvall som också gjorde en bra säsong men inte har kallats. Även där lär åldern, spelaren är född 1996, betraktas som något som sänker hans aktier.
Osäkert inför 2024:
Avslutningsvis vill jag beskriva mina personliga känslor inför 2024. Det är på många sätt ett osäkert läge och just nu finns det viss oro för att det blir en säsong i botten.
Historiskt har diverse lag gjort enskilda toppsäsonger för att därefter falla ihop och åka ur samma serie. Exempel i Allsvenskan är Trelleborg som blev femma 2010 och degraderades 2011. Under just 2011 blev Gais femma och året därpå blev man nedflyttade. Nära i minnet är också Östersunds succéartade 2017, som fick många att ÖSK-supportrar att drömma om SM-guld, fyra år senare fick man säga ”hej då” till Allsvenskan.
Förvisso är alla enskilda fall unika på sitt sätt, det gäller minst sagt Östersund. Det väsentliga är dock att belysa att det snabbt kan gå neråt om man inte lyckas förnya och utveckla laget.
Det som konkret oroar är att Värnamo riskerar att tappa sin ryggrad. Hellberg och Eriksson har redan lämnat, Grozdanic ser ut att vara långtidsskadad samtidigt som både Oscar Johansson och Engvall har intressenter utifrån. Om alla dessa fem försvinner så är det ett betydande tapp och det är inget som blir enkelt att ersätta
Den nya tränaren, Anes Mravac, är ett oskrivet kort. På grund av bristande kunskap så blir det därmed omöjligt att veta ifall man bör få upp förhoppningar eller farhågor. En positiv sak är dock att både Hellberg och Robin Asterhed hade begränsat med erfarenhet av elitfotboll innan de kom till IFK och det blev succé i båda fallen. Det kan tolkas som att Värnamo har förmågan att rekrytera lämpliga tränare.
Att tippa vilken elva som kommer starta den allsvenska premiären är svårt eftersom det finns flera spelare vars status är oklar. Om vi dock utgår från att Engvall, Oscar Johansson, Grozdanic och Netinho inte är tillgängliga, så förväntar jag mig denna elva:
Rasheed
Larsson – Vilar – Hasic – Bergh
Wenderson – Bustos – Thern
Ademi – Zeljkovic – C. Johansson
Den preliminära tanken är nog att Rasheed ska vara nummer ett medan Andersson är reservkeeper. Det som kan väga över till Anderssons fördel är en stark försäsong och/eller att Rasheed åker på en jobbig krämpa. I det skeendet är det dock viktigt att Andersson tar chansen och gör förstaspaden till sin, annars är risken att klubben försöker köpa ännu en målvakt.
Att förutse hur backlinjen kommer se ut är knepigt eftersom Grozdanics skadestatus är okänd. Om han är långtidsskadad så kommer troligen Ahmetovic att värva en ny mittback med ”startpotential”. I så fall lär det stå mellan den nya mittbacken, Hasic och Vilar i kampen om startpositioner.
För enkelhetens skull placeras Hasic och Vilar i den ”förväntade elvan” men jag brasklappar alltså att det sannolikt kommer finnas ett tredje namn med i diskussionen. Hasic och Vilar är dessvärre inga namn som, vid första anblicken, är förtroendeingivande. Den förstnämnde har minimal erfarenhet av seniorfotboll, men har skördat framgångar i den italienska primaveran. Den andre är en 25-åring brasilianare som levererat i Superettan men inte lyckats i Allsvenskan trots flera försök.
Det som är oroande är väl helt enkelt att ingen av herrarna har särskilt mycket positiva erfarenheter av Allsvenskan. Med det i åtanke så hade det känts tryggare ifall Grozdanic startat bredvid en av dem. Samtidigt så kan det noteras att under 2022 så spelade Tihi och Eriksson jämte varandra och det gick relativt bra. Året därpå så var det Eriksson och Grozdanic, vilket knappast är erfarna mittbackar, och även det lyckades.
En annan sak som är negativ är att det är tunt bakom Vilar och Hasic. Förvisso finns Larsson men han kommer nog användas som högerback, förutsatt att ingen annan högerback tas in. Liknande kan sägas kring Näsström, han har spelat mittback tidigare i karriären men brukar användas som mittfältare hos Värnamo. Ett annat alternativ är Kenneryd men det är föga troligt att Mravac vågar starta med honom i premiären på grund av lite erfarenhet. En slutsats som man kan dra av detta är att det vore önskvärt med en ny mittback, gärna med allsvensk erfarenhet, om Grozdanic inte är tillgänglig.
På ytterbacksplatserna finns Larsson och Winsth till höger, samt Bergh och Lohikangas till vänster. Om Netinho stannar, vilket är osannolikt, så skulle han kunna lira som högerback.
Utav ytterbackarna så betraktar jag Larsson som ett stabilt alternativ efter hans 2023. Det finns förvisso vissa brister, bland annat fysiken och försvar i en-mot-en-situationer, men det är ändå en spelare som platsar i Allsvenskan. Winsth är jag mer tveksam till, han brister i bla positionsspel och teknik, vilket gör att jag snarare ser honom som en rotationsspelare än en startspelare.
Liknande kan sägas om Bergh. Förvisso fick han spela en del under 2023 och viss utveckling uppvisades också. Begränsningar i teknik och markeringsspel gör dock att jag inte ser honom som en stabil vänsterback i nuläget. Liknande kan sägas om Lohikangas som dessvärre har en låg lägsta-nivå både i offensivt och defensivt spel. Det ska bli intressant att se om Ahmetovic litar på Bergh och Lohikangas, eller om han öppnar plånboken och värvar en ny vänsterback. Det sistnämnda betraktas inte som en omöjlighet.
En sak som bör nämnas i sammanhanget är att det defensiva framgångsreceptet från 2023 inte primärt berodde på skickliga individualister, utan snarare deras förmåga att skapa ett sammansvetsat kollektiv. Larsson, Grozdanic och Eriksson spelade i princip varje match ihop och var otroligt synkade på hösten vilket ledde till få missförstånd mellan dem. Även samarbetet med Rasheed förbättrades under årets gång. Oavsett vilka som lirar där bak så blir därmed deras samarbetet av största betydelse.
Även på mittfältet råder viss osäkerhet. Om Oscar Johansson stannar så kommer han att spela, och om han lämnar så lär nog en ersättare tas in. Om man tittar i den nuvarande truppen så finns det dock en potentiell ersättare i form av Bustos. Kanadensaren har tidigare dominerat över Atlanten men lyckades inte få ut sitt max under 2023. Det finns en hög teknisk skicklighet hos Bustos och han har potential att vara en bärande spelare hos Värnamo.
Utöver honom så lär nog Wenderson och Thern fortsatt få prenumerera på startplatser, det fungerade relativt bra under 2023. Ett tremannamittfält med Bustos, Wenderson och Thern skulle mycket väl kunna bära frukt eftersom de kompletterar varandra. I den konstellationen så skulle troligen Wenderson inta en defensiv roll, Thern skulle vara en rörlig box-to-box-mittfältare medan Bustos skulle vara en offensiv tia.
På bänken finns Adjei, Näsström, Kenndal och Bilalovic tillgängliga just nu. Av bänknötarna så är nog Adjei närmast en startplats. Med sin passningsskicklighet och rörlighet bidrar han med intensitet och han lovordades av flera ifjol. Hans brister dock i närkampsspel och spelförståelse vilket gör att han troligen får agera inhoppare i början på 2024. Även Näsström är tänkt som en rotationsspelare, han kan användas när Värnamo försvarar en ledning eller har tappat mittfältet. Kenndal fick knappt spela under 2023 och det är oklart om han stannar. Bilalovic är någon som har en del potential men han har haft problem med att hantera det allsvenska tempot och fysiken.
Kring mittfältet så kan man därmed säga att om Oscar lämnar så kommer nog Enes vilja värva en ny mittfältare. Det finns också, som nyss skrivet, en betydande sannolikhet att Kenndal lämnar och även då kan det finnas behov av ytterligare en ersättare för att bredda truppen.
Längst fram i banan så är det Engvalls status som är oklar. Om han stannar så lär han få starta och om han lämnar så tror jag att Ahmetovic kommer försöka hitta en ersättare. Om vi dock skulle utgå från att han lämnar, och ingen ersättare ansluter, så väntas det bli Ademi, Zeljkovic och Calle Johansson som utgör fronttrion.
Det finns viss kvalité i ”det sista ledet” men jag skulle vara försiktig med att strössla med beröm. Både Ademi och Zeljkovic hade en del toppmatcher under den föregående säsongen men flera gånger var de också ganska kalla och icke-produktiva. Båda två gynnades av att Hellberg var coach eftersom det var en tränare som trodde starkt på dem.
På den positiva sidan kan det dock sägas att Ademi, innan han anlände till IFK, hade en tung tvåårsperiod bakom sig. Detta år har nog varit lite av en ”nystart” för honom där målet delvis varit att lära känna Allsvenskan och komma in i tempot igen. Zeljkovic var stekhet i Örgryte och har enligt Hellberg imponerat rejält på träningsplanen. Dessa saker vittnar om att det kan finnas en högre höjd hos spelarna än vad som visades upp i år.
Calle Johansson kom i somras men skadade sig under hösten och fick bara speltid i ett fåtal matcher. Han var bra under sina år i Öster, vilket dock var i Superettan, samt har två säsonger i den holländska andraligan på CV:et. Återigen är brist på allsvensk erfarenhet ett orosmoln.
Den primära anledningen till att Johansson ändå placeras in i den ”förväntade” elvan är väl helt enkelt på grund av brist på alternativ. Becirovic har redan lämnat och utöver honom finns endast Bozevic och Kalu tillgängliga. Deras erfarenhet av elitfotboll på seniornivå är knapp.
Det ska dock noteras att Bustos, Bilalovic, Thern och Oscar Johansson också skulle kunna sättas längst fram i banan, det har nämligen skett enstaka gånger under 2023. Trots det är känslan att om Engvall lämnar så bör nog Ahmetovic försöka hitta en ny anfallare eller ytter.
