Silly season mars
Under mars så fick Värnamo in två nya spelare, det var Mikhail och Alsakhadi.
Det svenska transferfönstret stängde nyligen och Värnamos trupp har förändrats rejält under silly season-perioden. Den senaste månaden har två nya spelare tillkommit och det beskrivs i denna text. På slutet följer också personliga reflektioner om truppbygget i sin helhet.
David Mikhail till Värnamo:
Värnamo har tagit in en ny målvakt i form av David Mikhail. Det är första gången som keepern tillhör en allsvensk klubb.
Mikhail är uppväxt i Södertälje och har under ungdomsåren spelat för både Syrianska och Huddinge. På seniornivå har han tillhört klubbar i division 2 och division 1, bland exemplen finns nyss nämnda Huddinge IF, Stockholm Internazionale och nu senast i Täby IF. Den juridikutbildade Mikhail är således ett okänt namn för den bredare fotbollspubliken.
Under 2023 spelade han samtliga matcher för Täby IF i norrettan och ska ha utmärkt sig med snabba reflexer och bra bollkontroll. Stockholmslaget slutade på en tolfteplats i serien och var således aldrig nära att ta steget upp till nästa nivå.
Vid första anblicken så kan denna värvning betraktas som besynnerlig. Mikhail är född 1998 och är knappast ett framtidsnamn. Tanken är dessutom att Mikhail ska vara tredjemålvakt och ha Rasheed samt Andersson framför sig i hierarkin.
Det lär därmed bli minimalt med speltid i Allsvenskan och man kan fråga sig om det inte hade varit bättre att ge en yngre målvakt, från de egna leden, den rollen. Det hade troligen varit en billigare lösning, även om Mikhail knappast är dyr.
På samma sätt kan man fundera kring varför Mikhail ens tackat ”ja” till budet. Risken är att det endast blir spel i U21-laget och på träningsplanen. Har han fått några lukrativa löften? Eller är det primärt viljan att tillhöra ett allsvenskt lag som lockar?
I sammanhanget ska det sägas att Rasheed är skadad och därmed är det bara en spelare, nämligen Andersson, som Mikhail konkurrerar med. Dessvärre för Mikhails del så väntas Rasheed vara spelklar i mitten på april och då är Mikhail återigen trea i kön.
Mohammad Alsalkhadi till Värnamo:
I början på mars anslöt också Mohammad Alsalkhadi. Även det är en spelare som saknar allsvensk erfarenhet och som senast kommer från division 1 norra.
Alsalkhadi fick den senare delen av sin fotbollsfostran i Halmstad BK där han spelat för deras U17- och U19-lag. Inför säsongen 2021 gick han till Tvååkers IF i ettan och där stannade han i två år. Under loppet av två säsonger så blev det totalt åtta mål. Det verkar ha varit en ”spretig” period på så sätt att det varit en del ”in-och-ut” ur startelvan.
Förra året var han i Sandvikens IF och där var han en av lagets starkast lysande stjärnor med 6+5 på 18 matcher. Sandviken lyckades för övrigt vinna serien och Alsalkhadi var alltså en av nycklarna i den processen.
Alsalkhadis primära position är högerytter men han kan också spela centralt, både som tia och som nia. Han har beskrivits som en snabb dribbler som försöker gå framåt och är hal som en ål med sina tempoväxlingar.
Avsaknaden av allsvensk erfarenhet gör att det är svårt att veta vad som är rimliga förväntningar på Alsalkhadi. Med det i bakhuvudet så hade man kunnat påstå att det hade varit tryggare att värva ett mer etablerat offensivt namn. Samtidigt så finns det exempel på spelare från lägre serier som gjort det bra i Allsvenskan, och kanske är Alsalkhadi en sådan.
En fördel med Alsalkhadi är nog att han var relativ billig, och det faktum att han kommer från division 1 borde resultera i viss ödmjukhet från spelarens sida. Det jag avser är att han förhoppningsvis inte kräver en startplats från start utan är medveten om att det kan bli en del bänk.
Det är en nämligen del konkurrens i anfallet och Alsalkhadi lär nog få nöja sig med inhopp till en början. Jag skulle tippa att Mravac kommer slänga in honom i låsta matchbilder där Värnamo jagar ett mål.
Tankar om transferfönstret:
Slutligen vill jag skriva några rader om transferfönstret i sin helhet där det som bekant varit en del spelare ”ut” och en del spelare ”in”.
Följande spelare har lämnat:
Edvin Becirovic (GAIS), Charlie Vindehall (Örgryte), Pontus Kindberg (Ängelholm FF), Nils Wallenberg (Norrby), Victor Eriksson (Minnesota United), Oscar Johansson Schellhas (Hammarby), Bernardo Vilar (Sheriff Tiraspol, lån), Pilip Vaitsiakhovich (kontraktslös), Netinho (Brasiliense FC), Albion Ademi (Tianjin Jinmen Tiger) och Hampus Gustafsson (Örgryte).
Listan består av en blandat kompott och det är därför svårt att skriva något generellt om listan i sig. Eriksson, Johansson och Ademi var startspelare under fjolåret och kan på så viss kategoriseras som ”tunga” tapp.
Becirovic, Vilar, Netinho, Vaitsiakhovich och Vindehall har samtliga presterat i Värnamo under tidigare säsonger men under 2023 så led samtliga av brist på speltid. Det är således inte givet att de hade prenumerant på startplatser under 2024 men deras respektive frånvaro kan ändå beskrivas som något negativt eftersom det är bra fotbollsspelare. Särskilt tråkigt är det med Becirovic och Vilar.
Becirovic har visat att det finns kvalité i både division 1 och i Superettan, men på allsvenskt gräs fick han aldrig en riktig chans. Det sistnämnda förklarar varför han lämnade klubben, han kände att han hade kört fast.
Även Vilar har levererat i division 1 och i Superettan men aldrig fått träff i Allsvenskan. Personligen så tror jag att Vilar har potential att leverera stabila insatser på allsvenskt gräs och han hade kanske kunnat bli en ledare i backlinjen nu när Grozdanic är skadad och flera nya försvarare värvats in.
Kindberg, Wallenberg och Gustafsson hade alla varit i Värnamo under ett tag men aldrig fått kontinuerligt med speltid, och det förväntades de inte få under 2024. Att denna trio flyttade från västra Småland är lätt att förstå.
Följande spelare har Värnamo värvat:
Viktor Andersson (Malmö FF), David Mikhail (Täby IF), Johan Rapp (Landskrona BOIS), Samuel Kotto (Malmö FF, lån) och Mohammed Alsalkhadi (Sandviken).
Dessa fem spelare har, tillsammans, åtta allsvenska minuter på CV:et. De åtta minuterna är ett Kotto-inhopp mot Varberg. Ahmetovics strategi har därmed varit att försöka hitta oslipade diamanter lägre ner i seriesystemet och inte att värva etablerade och rutinerade namn. Det är givetvis för tidigt att recensera den planen, så vi får helt enkelt avvakta och se.
Om man tittar på truppen i sin helhet så är jag inte kritiskt mot numerären. Det finns nämligen minst två spelare på varje position och därutöver några lirare som kan vara på flera positioner.
Rent kvalitativt så är det dock två saker jag vill anmärka på. För det första så är det osäkert på mittbackspositionen. Just nu väntas det bli Kotto, Hasic och/eller Rapp som har två av mittbacksplatserna. Deras bristande erfarenhet i kombination med deras insatser på försäsongen gör att det finns viss oro. Alla tre har nämligen visat upp individuella begräsningar, och även samspelet mellan dem har brustit.
Med det i åtanke så hade det varit önskvärt att ha ett mer rutinerat namn i backlinjen, någon som kan leda och dirigera backlinjen. Det kan återigen betonas att det är olyckligt att Grozdanic åkt på en långtidsskada.
En annan sak som kan nämnas är att man inte tagit in en tydlig ersättare till Oscar Johansson, som varit Värnamos främste spelare under de tre senaste åren. Johansson hade både defensiva och offensiva funktioner i och med hans ständiga löpningar framåt och bakåt, både i rollen som ytter och som innermitt.
Förhoppningen är nog att Thern ska ha en mer defensiv roll under 2024 och på så viss täcka upp för Johanssons frånvaro. Förra året var det ofta Johansson och Wenderson som agerade som sittande mittfältare när Värnamo försvarade.
I offensiven finns en annan Johansson, nämligen Carl Johansson, samt Bustos, som kan bidra med löpningar offensivt och smarta bollar in i straffområdet på samma sätt som Oscar. Kanske kommer dessa två spelare att göra så att förlusten av Oscar inte blir särskilt kännbar. Det är dock något som är enklare sagt än gjort.
