Två vinster och en förlust på försäsongen.
Värnamo har spelat tre matcher hittills, det har blivit vinster mot Stal Mielec och Öster samt en förlust mot Örgryte. Ett extra plus kan ges till Calle Johansson.
Försäsongen är i full gång och årets tre första träningsmatcher är avverkade där det blivit två vinster och en förlust. Det är svårt att dra allt för stora växlar av träningsmatcher eftersom det just är träningsmatcher som ofta kännetecknas av nya konstellationer och spelare som är ur form.
Samtidigt är också försäsongen spännande på sitt egna sätt. I träningsmatcher finns det nämligen goda möjligheter att göra taktiska förändringar och experimentera. Vidare så är det intressant att se nya spelare och lirare som vanligen brukar sitta på bänken eller på läktaren.
Värnamo-Stal Mielec: 2-1 (1-0)
Stal Mielec är en klubb från Polen som är elva i Ekstraklasa. Matchen mellan Värnamo och Stal Mielec spelades i Spanien och IFK ställde upp enligt följande:
Rasheed
Larsson - Kotto - Hasic - Bergh
Johansson - Thern - Näsström
Zeljkovic - Kalu - Engvall
Värnamo vann matchen med 2-1 och det hela kändes välförtjänst. Man är det bättre laget under första 20 och trycker ner Stal Mielec rejält. Det första målet kommer i den 32:a minuten efter att Larsson slagit en djupledsboll mot Johansson som sprintat förbi sin ytterback. Johansson tar i sin tur och slår ett inspel mot Kalu som styr in 1-0. Förvisso blev matchen jämnare i slutet av halvleken men polackerna hade fortsatt svårt att skapa konkreta chanser.
Motståndarna öppnade den andra halvleken piggt och fick hålla i bollen på Värnamos planhalva. I den 52:a minuten kommer också en kvittering efter en rejäl tabbe från IFK. Jag är inte säker på vem, men jag tror det är Bergh som kastar ett inkast rakt till en motspelare. Motspelaren tackar och tar emot, kommer fri mot Rasheed och nätar. Det hela ser ut som ett grovt missförstånd.
Det är dock Värnamo som skrattar sist. En polack tar med handen inuti straffområdet efter att Larsson slagit ett inspel och inhopparen Bustos förvaltar den efterföljande straffen på bästa sätt.
Som tidigare nämnt så är vinsten välförtjänt, Värnamo höll nämligen en högre nivå under större delen av matchen. Man fick betalt för sin höga press, polackerna hade nämligen svårt att spela sig ur den och ta sig till den sista tredjedelen. Försvarsspelet fungerade på så viss bra, det kan båda mittfält och backlinje få beröm för. En svaghet är dock att det skedde en del enkla misstag och missförstånd i de defensiva zonerna.
Det offensiva kan kategoriseras som godkänt med tanke på att Värnamo sätter två bollar. Samtidigt så var det svårt för IFK att ta sig in i motståndarnas straffområde och skapa farliga chanser. Emellanåt kändes spelarna osynkade och det var ganska lågt tempo i anfallen. Man hade således svårt att utnyttja bollvinsterna på offensiv planhalva.
Värnamo-Örgryte: 0-1 (0-0)
Fyra dagar efter segern mot Stal Mielec så väntade en match mot Örgryte på Ljusvecka. Örgryte spelar i Superettan och de två senaste säsongerna så har man kämpat i botten. I höstas kvalade man sig kvar. På pappret skulle det kunna framstå som en enkel match för IFK:s del men så blev det inte utan göteborgarna lyckades vinna med 1-0.
Följande startade för Värnamo:
Andersson
Winsth – Lindgren – Kotto – Lohikangas
Bilalovic – Kenndal – Näsström
Ademi – Kalu - Bustos
Värnamos första halvlek är svag. Hemmalaget har svårt att få till ett organiserat passningsspel och relationerna mellan spelarna brister. Förvisso upplevde jag att det fanns en stark vilja från lirarna men smartnessen och spetsen saknades vilket satte käppar i hjulen.
Efter pausen höjer sig Värnamo ett snäpp vilket delvis kan förklaras med att en del byten görs. Bland annat så äntras planen av Adjei, Engvall och Johansson vilket leder till tryggare fötter och fler konstruktiva löpningar framåt. IFK dominerar bollinnehavet men dessvärre så skapas knappt några farliga målchanser. Därutöver så kommer också ett mål från gästerna, det börjar med ett långskott som det släpps en retur på som en Örgryte-spelare hugger på.
Med tanke på att det slutligen blir en förlust så är det svårt att tala om matchen i positiva ordalag. Förvisso gör IFK en godkänd andra halvlek och Örgryte har svårt med chansskapandet under stora delar av matchen. Fyra dagar tidigare hade IFK dessutom spelat i Spanien och elvan mot Örgryte bestod av flera reserver, det nämnda är förmildrande omständigheter.
Samtidigt så förväntas inte Örgryte vara ett topplag i Superettan och göteborgarna hade flera yngre förmågor på planen. Det är förvisso bara en match, men en slutsats som kan dras är att Värnamo är beroende av Thern och Wenderson på mittfältet. Det är två bolltrygga spelare som är ständigt spelbara och som också kan föra spelet framåt och på så viss bidra i offensiven. Näsström, Bilalovic och Kenndal kunde inte riktigt komma upp i samma nivå, även om det kan noteras att Kenndal står för en hyfsad insats.
Värnamo-Öster: 3-1 (3-0):
Den tredje träningsmatchen spelades i Rydaholm och Öster stod för motståndet. Öster huserar i Superettan och har de två senaste säsongerna varit med i toppen men inte lyckats ta det sista steget. Det finns en hög grundnivå men man är ojämna och har brist på spets. Öster förväntas dock vara med och kämpa om en allsvensk plats under 2024 och således får laget betraktas som en bra värdemätare.
Värnamo ställde upp med:
Rasheed
Larsson – Hasic – Kotto - Lohikangas
Johansson – Näsström – Thern
Engvall – Kalu - Bergh
Värnamos första halvlek är kanonbra och det syntes att det skiljde en division mellan lagen. IFK är trygga med bollen och tempot är högt. Även återerövringen fungerade utmärkt vilket gjorde det svårt för Öster att skapa något. Värnamo ledde halvleken med 3-0, de första målet kom från Kalu efter att gästerna slarvat i sin speluppbyggnad. Det andra målet kom på straff efter att Johansson blivit fälld. Den tredje baljan var en tap-in från Bergh efter ett fint inlägg från Engvall.
Den andra halvleken var jämnare. Förvisso skapade IFK en del chanser framåt, trots att det inte blev något ytterligare mål. Man var dock inte lika tighta bakåt och mittfältet var osynkat i pressingen. När väl Öster lyckades spela sig förbi Värnamos mittfält så var backlinjen instabil vilket tvingade Rasheed till en och annan fin räddning. På slutet fick Öster dessutom in ett tröstmål.
I efterhand finns det både positiva och negativa saker att ta med sig från matchen. Första halvleken ger hopp om att 2024 ska kunna bli ett nytt succéår. Särskilt imponerande var samspelet mellan Thern, Engvall och Johansson där bollen gick som på ett snöre. Även Bergh gör en bra insats där han ständigt är ett hot mot Östers försvarare.
Den andra halvleken är dock betydligt sämre än det första och IFK hade inte förmågan att på ett tryggt sätt spela av tillställningen. Samtidigt finns det två förmildrande omständigheter. Den första är att flera spelare byts ut i halvtidspausen och det är förståeligt att nivån sänks efter det. Detta påstående kan dock också vridas till något negativt, det kan nämligen tolkas som om Värnamos trupp är tunn. Den andra förmildrande omständigheten är att IFK ledde med 3-0 vilket kan ha lett till att spelarna kände sig avslappnande och kanske även blev lite nonchalanta.
Tankar efter matcherna:
Denna del av texten blir väldigt övergripande och ytlig. Det är nämligen svårt att skriva nyanserat om tre matcher där det förekommit en del rotation. En första slutsats som kan dras är att Mravacs taktik påminner om Hellbergs och det är svårt att identifiera några tydliga skillnader mellan tränarna.
Rasheed har spelat två och Andersson en utav matcherna. Det kan tolkas som om Rasheed väntas vara första-keeper i år. Målvakten har varit godkänd vid båda tillfällena och jag tycker att han var särskilt bra mot Öster med flera räddningar. Dessutom är han väldigt aktivt muntligt och styr sin backlinje på så sätt.
Dessvärre så inger inte mittbackarna samma trygghet och faktum är att det funnits försvarsmässiga brister i alla tre matcher. Den inlånade försvararen Samuel Kotto har förvisso bra teknik men han tar en del naiva beslut och spelar ofta med låg marginal. Duellspelet var inte heller något som imponerande. Hasic känns som ett säkrare alternativ men han har gjort sig skyldig till en del enkla misstag och har problem med timingen i duellspelet.
Det kan noteras att en tredje mittback har deltagit under försäsongen och det är Pontus Lindgren. Han kommer senast från den isländska ligafotbollen och är alltså ett namn som IFK velat testa. Lindgren gjorde knappast bort sig utan han var en stabil pjäs mot Örgryte, men han blev ändå inte erbjuden något kontrakt. Varför det blev på det sättet är en annan femma, kanske var Lindgren missnöjd med vilken roll han förväntades ha. I stället för Lindgren så har Värnamo plockat in mittbacken Johan Rapp från Landskrona.
På ytterbackspositionerna så har Larsson, Winsth, Bergh och Lohikangas lirat. Den förstnämnde har varit bra under matcherna och Victor har bl.a.. tagit flera fina offensiva initiativ. De tre andra har jag faktiskt inte så mycket att säga kring, deras respektive insatser har väl varit ”helt okej”. Förvisso gör Bergh en bra match mot Öster men det var som ytter och inte som ytterback.
På mittfältet så har Thern bara, de åtta minuterna mot Stal Mielec exkluderade, spelat en match. Matchen han spelade var mot Öster och det var en högklassig insats. Thern kommer nog få en mer betydelsefull roll i år med sin bollskicklighet och erfarenhet. Förhoppningsvis får han vara skadefri. En annan som sett fin ut är ghananen Frank Junior Adjei. Jag imponerades särskilt av hans insats mot Stal Mielec där han hade förmågan att luckra upp väldigt svåra situationer med sina passningsfötter.
Även Kenndal har fått en godkänd start på året och är med och utmanar om speltid. Näsström påminner om det man såg förra året, det finns en grundförmåga men han är inte lika passningsskicklig som trion som nyss nämndes. Han lär nog användas som inhoppare när Värnamo försvarar en ledning. Även Bilalovic har fått spela på mitten och han startade mot Örgryte. Den insatsen var dock blek, men det gällde egentligen laget i sin helhet.
Wenderson, som var given under 2023, har inte spelat någonting detta år. Det beror på en skadekänning och jag vet dessvärre inte när han väntas återvända.
Nivån på anfallsspelet har varierat. Mot Stal Mielec så fanns det svårigheter med sista passningen och att få till ett etablerat spel i den sista tredjedelen. Mot Örgryte var det krampaktigt samtidigt som man radade upp flera möjligheter mot Öster.
Engvall ser vass och motiverad ut. Desamma kan sägas om Johansson som har visat kvalité under träningsmatcherna. Han är väldigt rörlig, teknisk och bra på småytor vilket gör han nyttig i offensiven.
Förvisso har Kalu gjort två mål och han hänger med i elitnivåtempot, det är ingen diskussion om den saken. Samtidigt upplever jag att han ibland hamnat fel i pressingen och samspelet med lagkamraterna är något som kan utvecklas. Jag tror att han primärt kommer användas som en super-sub i matcher där Värnamo jagar ett mål.
Zeljkovic spelade mot Stal Mielec och skadade sig efter det. Hans prestation i den matchen var dock ganska blek, trots att han hade en del boll. Även Bustos har varit ljummen, han har svårt att uträtta konkreta saker på planen.
