Lagbanner
Värnamo-GIF Sundsvall: Endast en poäng i streckstriden!
Vindehall spelade dåligt mot norrlänningarna.

Värnamo-GIF Sundsvall: Endast en poäng i streckstriden!

Det blev 1-1 mellan Värnamo och GIF Sundsvall. Resultatet är inget av lagen nöjda med.

Matchen mellan IFK Värnamo och GIF Sundsvall kan benämnas på många sätt, såväl ångestmöte och streckstrid som nykomlingsmöte. Hur som helst så var det en drabbning mellan två lag som riskerar att åka ur Allsvenskan och där poängen därmed var väldigt betydelsefulla. Inför mötet parkerade Värnamo på en säker 13:e plats med 12 poäng medan Sundsvall var på 14:e plats med 9 poäng. Giffarnas tabellposition innebar negativt playoff.

Klubbarna mötes i fjol och då blev det en seger vardera. På Finnvedsvallen vann Värnamo med 2-1 efter ett sent avgörande från Robin Dzabic medan Sundsvall segrade med 2-0 på NP3-Arena.

Efter omstarten hade Värnamo spelat två matcher och kammat noll, inledningsvis 1-0 mot Kalmar sedan och 3-0 mot Varberg. Insatsen mot Kalmar var dålig och förlusten välförtjänst samtidigt som man i mitt tycke förtjänade minst en poäng på västkusten. De avgörande momenten i offensivt straffområde har varit och förblir en utmaning för IFK.

Inför Sundsvall valde Hellberg att ställa upp:
Vaitsiakhovich
Winsth – Tihi – Eriksson – Larsson
Vindehall – Kenndal – Magashy
Wennergrund – Antonsson – Wenderson

Ny i startelvan är Wennergrund som ersätter skadade Johansson. Wennergrund kom till Värnamo ifrån Tölö IF för tre år sedan men är ett okänt ansikte för de flesta. I seriespelet blev det 13 matcher (10 starter) under 2020 och 3 matcher (2 starter) under 2021. Inför denna match så hade Wennergrund enbart gjort två allsvenska inhopp och detta var därmed hans första allsvenska start.

Utöver Johansson så var också de Vries samt Netinho borta. Tappen utav nyckelspelarna Johansson och de Vries var oerhört tunga för Värnamo vilket beskrivs senare i artikeln. Att Netinho saknades är givetvis negativt för Värnamo men samtidigt är brasilianaren ingen given startspelare vilket gör att hans frånvaro inte blir lika tydligt. En positiv nyhet är dock att Netinho är på bättringsvägen och har en realistisk chans att vara spelklar mot Djurgården.

GIF Sundsvall:
I samma veva som kamraterna förlorat sina två inledande höstmatcher så har Sundsvall tagit en vinst. Det blev inledningsvis förlust med 5-2 mot Djurgården på Tele2 och därefter en oväntad skalp mot Malmö FF där norrlänningarna vände och vann med 2-1. Säsongen i sin helhet har dock varit högst medioker och giffarna har mestadels varit på nedflyttningsplats eller negativt kval.

Den mest konkreta svagheten är försvaret som inte alls fungerat. Inför detta möte hade laget släppts in 30 mål på 12 matcher vilket var sämst av alla allsvenska lag. De nämnda innebär att Sundsvall släpper in i snitt 2.5 mål per match och det är väldigt svårt att vinna matcher ifall man måste göra tre eller fyra baljor framåt. För en neutral supporter är dock Sundsvall ett sevärt lag eftersom det i snitt görs 3.58 mål i matcher där de spelar.

Sundsvall har en anmärkningsvärd målvaktssituation. Under säsongen har man växlat mellan totalt fyra målvakter vilket är väldigt ovanligt. På tal om målvakter så har den tilltänkte förstamålvakten, Oscar Linnér, lämnat klubben. Detta skedde i april när Linnér först gnällde över att han bänkats och därefter tvingades bort av föreningen p. g. a. oprofessionellt beteende.

Lagets tränare Henrik Åhnstrand ställde upp med detta lag:
Andersson
Lundström – Blomqvist – Lasso – Olsson
Nåvik – Silfwer – Corona – Andersson
Engblom – Damus

Gällande elvan så gör Åhnstrand en förändring och det är att Corona går in och ersätter den sjuke Stensson. Utöver Stensson så saknades också Molin, Hallenius och Lindkvist varav anfallaren Hallenius är ett det jobbigaste avbräcket. Förra året var forwarden en av de bärande spelarna hos giffarna och han levererade 15 mål på 28 matcher i Superettan. I år har Hallenius inte spelat en enda allsvensk match p. g. a. en korsbandsskada.

Även om Värnamo saknade sina två bästa spelare så fanns det två statistiska tendenser som talade till deras favör. Den första är att inför denna match så hade Sundsvall spelat fem bortamatcher och förlorat samtliga. Det andra mönstret är att lagets senaste vinst på gräs kom den 3 oktober 2021 mot Helsingborg. Konstgräslaget har dock försökt kompensera för svårigheter på naturgräs genom att träna mer på underlaget.

En person likt mig som gillar kuriosa måste nämna vänsteryttern Erik Andersson. Andersson gjorde succé som 15-åring i Landskrona BOIS och 2014 var han med på en lista över världens 40 största talanger som Guardian tagit fram. Andersson provspelade hos både Newcastle och Juventus men valde Malmö FF där han aldrig blev ordinarie i A-laget. Andersson hade svårt att hantera motgångarna psykiskt och hade därmed svårt att blomma ut och utnyttja sin fulla potential. 2018 gick han till Trelleborg och tre år därpå värvades han av Sundsvall där han alltså huserar idag.

Första halvlek:
Det är gästerna som har matchens två inledande lägen. Redan i den första minuten prövar Corona med ett avslut som blockeras och bollen går ut till inkast. Inkastet skickas därefter in i straffområdet där Vindehall nickar undan bollen men oturligt nog hamnar den hos Corona som får en andra möjlighet men hans volley räddar Vaitsiakhovich.

I den 4:e minuten har Värnamo sitt första anfall och laget får utdelning direkt. Det börjar med att ytterbacken Lundström misslyckas med att rensa undan bollen vilket Wenderson uppfattar. Värnamospelaren får tag i bollen och levererar ett inlägg till Antonsson som nickar in 1-0 efter att ha vunnit en nickduell mot Olsson i offensivt straffområde. I den stunden såg det väldigt bra ut för Värnamos del. Denna säsong har Sundsvall släppt in första målet vid sju tillfällen och sex av dessa matcher har man förlorat där enbart segern senast mot Malmö är undantag. Ett tidigt ledningsmål kan dock, paradoxalt nog, få en negativ effekt om de leder till passivitet och ökad nervositet vilket undertecknat beskriver senare i artikeln.

I den 6:e minuten tilldöms Sundsvall en frispark och man skickar upp flera spelare i straffområdet. Bollen går mot den bortre stolpen och Lasso nickar men det är ofarligt. I den 9:e minuten är Wenderson på språng igen och han slår in ännu ett klockrent inlägg, denna gång till Wennergrund, men debutanten misslyckas totalt med timingen i nicken. Minuten därpå rensar Silfver rakt på Antonsson och anfallaren börjar driva upp mot tre Sundsvall-spelare. Den tidigare målskytten försöker dribbla sig igenom muren men fastnar i den och bollen rensas undan. I sekvensen kan ris ges till både Wenderson och Wennergrund som borde tagit öppnande löpningar in bakom baklinjen och på så viss gett Antonsson spelalternativ.

I den 14:e minuten testar Magashy med ett avslut utanför straffområdet men det blockeras och går ut till hörna. Gällande fasta situationer så är Sundsvall ett anmärkningsvärt lag. Framåt har det blivit fem baljor på fasta vilket är tredje bäst i Allsvenskan men bakåt har man släppt in åtta mål vilket är sämst i serien. Därmed fanns det på förhand potential för Värnamos del som inför denna match aldrig nätat i samband med en fast situation i Allsvenskan. En anmärkning är dock att Antonssons hörnmål mot Elfsborg kategoriserades som ett självmål och därför räknas inte det i statistiken. Mittbacken Tihi får en chans att näta på hörnan men hans skott går utanför.

Värnamos bästa period i matchen är den första kvarten och därefter försämras nivån drastiskt. Det blir många idiotpassningar samt förlorade dueller medan offensiva initiativ lyser med sin frånvaro. De gånger en Värnamo-spelare håller i bollen så blir det antingen en passning bakåt, i sidled eller till en motspelare. Ett exempel på slarv sker i den 20:e minuten när Kenndal får en felträff och bollen hamnar hos Engblom som börjar driva. Anfallaren skjuter men Tihi står bra positionerad och blockerar hans skott. Tre minuter senare är det Wennergrund som tappar bollen efter att ha förlorat en fysisk duell. Sundsvall gör en snabb omställning och återigen får Engblom en skottmöjlighet men den gången blockerar Eriksson.

Under matchen var trion bestående av Damus, Engblom och Andersson ett orosmoment för backlinjen. Denna trea pressade alltid bollhållande back vilket bidrog till stress och öppnade upp för misstag. Väl på mitten hade Värnamo stora svårigheter med att vinna dueller och andrabollar. Vindehall som vanligen brukar vara en klockren duellspelare och fantastisk i återerövringen förlorade många dueller mot både Corona och Silfwer.

I den 33:e minuten får Sundsvall betalt för lyckad press i samband med att Tihi slår en slarvig pass. Bollen kommer till Damus och haitiern lyckas ta sig förbi Tihi och skjuter men Eriksson är vaksam och rensar på mållinjen. Sex minuter därpå kommer Lundström loss på kanten och via Anderssons fötter hamnar bollen hås Nåvik. Den sistnämnde har Winsth framför sig men får i väg ett skott som flyger över ribban.

I den 40:e minuten slår en bortaspelare en långboll som slutligen hamnar hos en felvänd Engblom. Spelaren lyckas vrida kroppen och skjuter därefter ett skott som går över. Minuten därpå kommer Sundsvall med en anfallsvåg och försvaret lyckas inte rensa undan bollen och det utnyttjar Corona som skjuter. Spelarens skott är utanför straffområdet och det går inte på mål.

I anfallet efter slår Vaitsiakhovich en lång inspark som går till Antonsson. Anfallaren tar emot bollen, driver några steg och skjuter på en motspelare som styr ut bollen till hörna. På den fasta situation prövar Wenderson med ett avslut men skottet är ofarligt. Innan halvtidsvilan har Sundsvall ett farligt inspel och det är Lundström som passar bollen till Damos. Forwarden är felvänd och försöker vända om men turligt nog är Eriksson på tårna och får bort bollen.

Det står 1–0 i halvtid och det enda som var positivt för Värnamos del var målet och den inledande kvarten. Värnamo hade svårt att hantera Sundsvalls press vilket syntes i backlinjen och på mittfältet där det är många enkla misstag. Utöver dålig bollhantering så lyckades också Sundsvall vinna majoriteten av de fysiska duellerna vilket försvårade Värnamos speluppbyggnad.

Andra halvlek:
I den 48:e minuten blir en längre höjdboll slagen mot Damus och anfallaren lyckas springa förbi Tihi. Noterbart är att Tihi är en snabb mittback men ändå hade han svårt att hålla jämna steg med Damus. Turligt nog för Värnamo så följer Tihi honom hack i häl och med en fot lyckas han få ut bollen till hörna. I den 56:e minuten kommer dock en välförtjänt kvittering och det börjar med att Lundström promenerar förbi Larsson och därefter spelar in bollen i straffområdet. Damos skjuter och Tihi blockerar men bollen studsar tillbaka till anfallaren som därefter skjuter in 1-1 bakom Vaitsiakhovich.

Precis efter målet gör Hellberg ett byte, Wennergrund som varit urkass byts ut och in kommer i stället Näsström. Med facit i hand borde bytet gjorts tidigare. Wennergrund var i min mening en alibi-spelare och lyckades egentligen inte med någonting. Näsström gick in på mitten och utöver bra bollkontroll så lyckas han vinna många närkamper vilket bidrog till att Värnamos defensiv blev mindre belastad. Efter bytet blev det också väldigt mycket svårare för Sundsvall att spela genom mitten.

En annan förändring efter målet är att matchbilden något, det blir jämnare och Värnamo tvingas spela mer offensivt. Det är mycket kamp på mitten men finspelet uteblir och matchen påminner mer om Superettan än om Allsvenskan. Det syns att båda lagen vill gå för segern men den tekniska skicklighet och spelförståelsen för att skapa målchanser är begränsad.

I den 58:e minuten får Sundsvall ett farligt frisparksläge som Olsson tar hand om men försöket går rakt i muren. I den 65:e minuten slår inbytte Näsström en bra passning till Winsth som står ute på kanten. Kaptenen skickar sedan ett inlägg som Antonsson får huvudet på men Andersson räddar. Utöver målet så var denna möjlighet den bästa som Värnamo kunde skapa.

I den 73:e minuten har Sundsvall en hörna och i defensivt straffområdet vinner Näsström en nickduell mot Engblom. Bollen studsar till inhopparen Pichkah som skjuter men får en total felträff. Felträffen går dock rakt till Damus som ”oskyldigt” nickar och tvingar Vaitsiakhovich att göra en reflexräddning. Fem minuter senare så kommer en chans för hemmalaget och det är Winsth som passar till Magashy. Mittfältaren driver fram bollen och skjuter men skottet räddas enkelt av keepern. Minuten därpå svänger spelet och Damus kommer själv mot Tihi men den gången lyckas Tihi avväpna honom.

Klockan fortsatte ticka och noterbart är att Sundsvall under säsongen har släppt in åtta mål efter den 80:e minuten vilket indikerar mjukglasspannben. Å andra sidan har norrlänningarna producerat tre mål under detta tidsintervall och i denna match var ett bortamål närmare än ett hemmamål. I den 84:e minuten får också Sundsvall ett gyllene läge. Damus får bollen på högerkanten, i en högerytterposition. Damus är totalt ensam på kanten och driver upp någon meter för att sedan skicka in en perfekt boll till Engblom i straffområdet. Engblom har fri sikt mot Vaitsiakhovich och får alltså bollen innanför straffområdet men skjuter utanför. I en match mot ett topplag så hade en sån möjlighet resulterat i ett avgörande mål och det är snarare tur än skicklighet att det fortfarande var 1-1 på resultattavlan. I sekvensen uppvisar Larsson uselt försvarsspel eftersom han är uppe på offensiv planhalva och släpper sin kant helt.

Hellberg gör offensiva byten i form av Becirovic och Simba men dessa herrar lyckas inte skapa något konkret. I stället är det Sundsvall som får en sista chans på tilläggstiden där Corona skjuter från distans men hans skott går utanför. Matchen slutar 1-1 och ifall man tar hänsyn till konkreta chanser så är det Värnamo som bör vara nöjda.

Tankar efter matchen:
Den gamla klyschan ”minnet är kort” ska inte underskattas men matchen mot Sundsvall är nog den sämsta som Värnamo spelat sedan säsongen 2018. Den inledande kvarten var förvisso bra men därefter var det genomgående en låg nivå. Under perioden från ledningsmålet till kvitteringsmålet skapades ingenting offensivt, vi förlorade nästan alla andrabollar och enkelt slarv var vanligt förekommande. Från kvitteringsmålet till slutsignalen är det något jämnare men det är ändå Sundsvall som är mer konkreta och har de bästa chanserna. Enligt mig var GIF Sundsvall det bättre laget och orsaken bakom att det inte blev förlust är primärt Sundsvalls tekniska oförmåga.

Den intressanta frågan för en analytiker är att besvara varför utfallet blev på detta sätt. En potentiell faktor är det tidiga ledningsmålet som kan ha fått motsatt effekt. Målet kan nämligen ha inneburit att spelarna blev mer avslappnade och passiva samtidigt som ett aggressivt Sundsvall kunde äta sig in i matchen. Passivitet riskerar också att leda till att spelarna blir mer nonchalanta på plan vilket kan vara en orsak bakom de enkla misstagen. Även den psykiska dimensionen måste nämnas. Merparten av spelarna lirar sin första säsong i Allsvenskan vilket kan leda till ökad nervositet i en sådan här viktig match. Kanske blev också en och annan ”chockad” när Sundsvall fick i gång sin press och spelarna insåg att matchen inte skulle bli en promenadseger.

Även om defensiven var bristfällig så anser undertecknad att mittbackarna Eriksson och Tihi, högerbacken Winsth och målvakten Vaitsiakhovich är stabilt godkända. Det betyder inte nödvändigtvis att de är prickfria men i helhet sköter de sina uppgifter på ett adekvat sätt. Synen på vänsterbacken Larsson är en annan och detta har rapporterats tidigare. Larsson har problem med koordinationen och är inte särskilt stark fysiskt vilket bidrar till att han ofta tappar sin gubbe i en-mot-en-dueller. Just en ytterback hamnar oftast i situationer likt dessa och därför är det olyckligt att Larsson spelar där. Det tydligaste exemplet på detta är vid 1-1-målet där Lundström promenerar förbi Larsson som om han vore en korn. Undertecknad upplever också att Larsson emellanåt har problem med spelförståelsen och att spelet helt enkelt går för snabbt. Han hinner därför inte uppfatta löpningar som en motspelare tar och hamnar därför på efterkälken, det syntes bl. a. vid Sundsvall jättechans i 84:e minuten och när Värnamo släppte in 2-1-målet mot IFK Göteborg i premiären.

Anmärkningsvärt är att Larsson inte ens var en startspelare i Superettan under fjolåret utan han var en ”rotationsspelare”. Det blev totalt 17 matcher varav 14 från start i serien förra året. I år har han fått speltid i samtliga 13 matcher och fått starta 10 av dessa. Till Larssons försvar kan det möjligen nämnas att han är bra med bollen och sällan slår bort en passning men det är inte tillräckligt för att hålla på allsvensk nivå. Orsaken bakom att Larsson fått så pass mycket förtroende är att Winsth och de Vries varit skadade. Även Netinho och 19-årige Kindberg kan spela ytterback men även dessa två har dragits med skador vilket gynnat Larsson. En personlig förhoppning är att nyförvärvet Lohikangas ska kunna stabilisera vänsterbacksposition medan Winsth håller sig skadefri eftersom Larsson helt enkelt är en svag länk när han spelar där.

Det stora problemet för Värnamo i denna match var insatsen från mittfältarna. Deras press var stundtals i otakt och mittfältarna hamnade långt från försvaret vilket bidrog till att de blev svårt för försvaret och mittfältet att kombinera med varandra. Värnamos mittfältstrio blev också fysiskt uppäten och omringad av Sundsvalls kvartett. Jag skrev tidigare om besvikelsen kring Vindehalls prestation där han både förlorade dueller och slog bort bollar. Matchen mot Sundsvall är kanske Vindehalls sämsta sedan han anslöt till Värnamo. Kenndal som oftast är självsäkerheten själv med bollen blev väldigt isolerad och passade nästan bara bakåt eller i sidled. En viss guldstjärna kan ges till Magashy för hans glöd som alltid går hem hos fansen men i praktiken bidrog han inte med särskilt mycket till spelet. Inhopparen Näsström gör det dock bra rent defensivt där han stängde ytor centralt och hjälpte därmed försvaret.

Offensiven är i helhet väldigt blek och det gäller även den offensiva trean. Debutanten Wennergrund gör en usel match och misslyckades i princip med allting. Wennergrund är väldigt klen i duellerna, hade svårt att involvera sig i spelet och kändes tagen av stundens allvar. Wennergrund upplevdes som väldigt stressad på plan vilket bidrog till många stress-pass som inte ledde någonvart. Det bör möjligen nämnas att Wennergrund deltog helhjärtat i det defensiva och ändå försökte men detta var en underkänd insats.

Anfallaren Antonsson är i min mening godkänd vilket utöver målet också beror på hans defensiva insatser vid bl. a. hörnor och för att han gör det bra med de bollar han får. Undertecknad anser att Antonsson vann den interna duellen mot Sundsvalls mittbackar då han dels var bättre i luftrummet och han kunde även hålla i bollen trots hård press. Det blev således inga idiotpassningar utan adress från hans sida.  Även Wenderson gör en ”okej” insats men han lyckades knappast fylla tomrummet efter Johansson. Inhopparna Becirovic och Simba gör ett och annat konstruktivt försök men denna duo lyckades infs skapa något konkret till Värnamos favör.

En farhåga för Värnamo är den tunna truppen och det blev tydligt i denna match där de Vries och Johansson ersattes av Larsson och Wennergrund. Om de Vries varit tillgänglig så hade det varit han som hade mött Lundström i duellen vid 1-1-målet och kanske hade utfallet blivit ett annat. Om Johansson varit spelklar så hade kunnat få chansen stångas på mitten och utmana mot Allsvenskan, rent målmässigt, sämsta backlinje. Just Johansson är en väldigt viktig spelare och den som enligt mig är svårast att ersätta. Det är primärt Johansson som har den kreativa förmågan att se luckor i motståndarnas försvar samt slå nyckelpassningar och därmed skapa målchanser. Utan honom blir offensiven trubbig och fantasilös vilket bidrog till att t. o. m. Giffarna kunde hantera våra begränsade anfallsförsök.

Till saken ska det nämnas att ledningen har reagerat och värvat in vänsterbacken Lohikangas och vänsteryttern/anfallaren Zeljkovic. Syftet med den förstnämnda är förmodligen att ersatta de Vries som riskerar att missa hela säsongen. Zeljkovic värvas troligen för att kunna producera poäng framåt och på så viss avlasta Johansson samt öka flexibiliteten i anfallsspelet. Hittills har det mesta kretsat kring att Johansson ska slå en avgörande passning där Wenderson inte riktigt kunna bidra med samma förmåga från sin lamt. Även om värvningarna är hoppingivande så återstår oron. Lohikangas kommer från division 1 medan Zeljkovic aldrig lirat i det svenska finrummet. Håller dessa även på denna nivå? Orosmolnen kring bredden finns fortfarande kvar och kan bli ännu tydligare på hösten där det finns risk för skador och utvisningar. Är t. ex. eventuella ersättare till Vaitsiakhovich, Tihi, Kenndal och Antonsson tillräckligt bra för att hålla kvar Värnamo i Allsvenskan?

Värnamo avslutar omgången på en 13:e plats vilket är desamma som säker mark. Tre poäng bakom finns fortfarande Sundsvall men norrlänningarna har betydligt sämre målskillnad och därmed lär Värnamo fortsatt vara ovanför sträcket efter nästa omgång. Fem poäng bakom jagar Degerfors som är på direktnedflyttning.

För Värnamo väntar ett väldigt jobbigt spelschema härnäst. I de sju nästkommande matcherna väntar lag som är placerade topp-sju i den allsvenska tabellen vilket betyder att Värnamo inte kommer vara favoriter. De matcher som väntar är Djurgården (b), AIK (h), Hammarby (b), Djurgården (h), AIK (b), Elfsborg (h) och Häcken (b). Väldigt svåra matcher och det kan nog krävas minst två vinster för att Värnamo fortsatt ska vara ovanför sträcket när denna sjumatchersperiod har passerat.


 

Erik Larssonzaanel96@hotmail.se2022-07-15 15:12:34
Author

Fler artiklar om IFK Värnamo