Krönika: Bengt-Åke har lyckats
Efter den framgångsrika turneringen i Tjeckien är det dags att se vad som egentligen hände. Den kritiserade och orutinerade truppen trodde ingen skulle kunna vinna en enda match, men Bengt-Åke visade återigen prov på fingertoppkänsla och skapade ett lag av sina rollspelare. Jag hoppas att han fortsätter med det.
Det var som vanligt många som höjde på ögonbrynen när säsongens första landslagstrupp presenterades. Det brukar vara samma visa varje år. Många unga orutinerade spelare brukar få chansen. I år var det extra många spelare i truppen som hade knappt med speltid i elitserien i fjol och alla trodde att laget inte skulle ha mycket att hämta i Tjeckien. Var kunde väl ett sådant är ungt och okänt lag göra i Tjeckien? Tre Kronor som inte vunnit en turnering i Euro Hockey Tour utanför Sverige sen 1998.
Bengt-Åke fick visserligen många återbud till truppen, men ersatte spelarna på bästa sätt. Alla förbundskaptener får kritik för sina uttagningar, men Bent-Åke hoppas jag kommer att stå på sig. Det har alla föregångare gjort.
Vi vet alla resultatet i turneringen. Tre segrar av tre möjliga. Ett imponerande facit och ännu ett bevis för idrottens komplexitet. Sverige hade inte det bästa laget på pappret, men det spelade ingen roll. Spelare på ett papper gör inget lag.
Tre Kronor hade få stora namn med i truppen och ville testa nya spelare som skulle få chansen att känna på det internationella spelet. Ett spel som skiljer sig från spelet i elitserien. Allt går lite fortare, alla är lite skickligare och alla är lite hårdare. Ceska Cup är för många unga spelare ett första steg in i landslaget och den här gången visade många att de vill vara med i framtiden.
Det här var grovarbetarnas turnering. Mika Hannula, Jimmie Ölvestad och Christian Berglund visade en oerhörd kampmoral och svarade för en otrolig arbetsinsats. De åkte skridskor, de smällde på och framförallt - de gjorde mål. De drog med sig hela laget och visade att de är spelare som kan spela på den högsta internationella nivån. Tidigare har Sverige dominerat matcher och skjutit tonvis med skott mot diverse burväktare, men mål brukar det inte bli.
I den här turneringen lossnade det. Målskyttet var dessutom utspritt på många spelare. Men vad var det då som gjorde den här upplagan av Tre Kronor så framgångsrik?
Ja, för det första fanns det en härlig kämparanda i laget, personifierat av de ovan nämnda spelarna. Man åkte skridskor hela tiden och vann i stort sett alla täta närkamper. Sverige var ett lag som inte lade fingrarna emellan i det fysiska spelet, vilket de andra nationerna fick erfara.
För det andra visade Bengt-Åke Gustafsson fingertoppkänsla när han tog ut laget. Bland anfallarna fanns några rutinerade spelare som backade upp alla de unga. Johan Davidssons och Kristofer Ottossons betydelse ska absolut inte underskattas. Deras rutin och speluppfattning var ett värdefullt vapen för Tre Kronor i jakten på segern.
Joel Lundqvist var också ett stort utropstecken. Frölundaiten som alltid har sett seg ut på skridskorna såg förvånansvärt snabb ut på isen. Hans hårda arbete, fysiska spel och målsinne visade sig också och den här säsongen kan mycket väl bli Lundqvists stora genombrott i elitserien.
Jari Tolsa var en annan som imponerade när han fick spela. Han slutar aldrig åka skridskor och viker inte undan för tacklingar. Jonas Nordquist var en annan positiv överraskning. Han är ruggigt stark med pucken, går direkt på mål och har ett härligt skott. Tyvärr kom Jonas aldrig i några bra skottlägen, men se upp för den här spelaren i elitserien i vinter.
Gustafsson hade också komponerat ett intressant försvar. Tunga pjäser som Jonas Frögren, Sanny Lindström och David Petrasek spelade respektlöst. De smällde på och de spelade enkelt. Johnny Oduya visade prov på sin spelskicklighet och skridskoåkning. Han var bra i alla situationer och kan mycket väl ha spelat sig in i Tre Kronor för resten av säsongen. Det ska bli mycket intressant att följa honom i Frölunda i vinter.
Vi fick inte se mycket av Kenny Jönsson som fick en smäll redan i första matchen mot Ryssland. Jönsson imponerade dock inte när han spelade och frågan är om han är en man för landslaget som allsvensk spelare? Svaret på det vet bara Gustafsson.
Klart är dock att Andreas Holmqvist och Lars Jonsson inte räckte till den här gången. De blixtrade till då och då i det offensiva spelet, men hade stora brister i defensiven. Och det har man inte råd med i de här sammanhangen. Om Jonssons mål var att spela till sig ett NHL-kontrakt i den här turneringen får han nog nöja sig med spel i Europa.
En som dock imponerade är så klart Johan Holmqvist. Han var tryggheten själv i mål och släppte förvånansvärt lite returer. Ifjol släppte han in många lätta puckar och jag ska i ärlighetens namn säga att jag var orlig för målvaktsposten i årets Tre Kronor. En oro som Holmqvist från första nedsläpp dödade.
Nu ska det inte förnekas att det finns många bra spelare i elitserien som kommer att vara med i Tre Kronor senare under säsongen, men vissa av dessa rollspelare torde vara givna. Spelet från Oduya, Frögren, Ölvestad, Hannula, Lundqvist och Berglund borde ge dem plats till nästa turnering. Vi behöver en ny generation som kan ta över efter rutinerade spelare som Rhodin, Johansson, Jönsson, Nordström och Svartvadet, även om dessa med stor sannolikhet kommer att utgöra stommen i landslaget även denna säsong.
Det här landslaget visade att det finns hopp för Tre Kronor i vinter. Bengt-Åke verkar sprida ett lugn kring sig och har än så länge lyckats väl med sina laguttagningar. VM i våras finns i färskt minne.
Så, stå på dig Beng-Åke i dina laguttagningar. För än så länge har du gjort det riktigt bra. Det kommer alltid att finnas experter och lekemän som tycker att andra spelare borde ha fått chansen. Ibland kanske de har rätt, men oftast inte. En tränare har ofta ett syfte med varje spelare som tas ut. Det handlar inte om individen, utan om att skapa ett lag av spelare.
Det ska bli oerhört spännande att se hur nästa trupp kommer att se ut. Bent-Åke kommer säkert att hitta nya intressanta spelare att stoppa in. Skrällen den här gången var väl inkallade Jesper Mattsson, men han gjorde verkligen ingen besviken. Ja, ingen gjorde någon besviken som jag ser det.
Det nya vinnande Tre Kronor är här. Jag tror det är mycket Bengt-Åkes förtjänst. Hoppas han fortsätter på det inslagna spåret. Det är nämligen roligt när Tre Kronor vinner. Sen får det vara vilken skräpturnering som helst.
