Publiken stannar hemma
Boforsledningen har gnällt på Karlskogaborna, nu är det dags att klubben vaknar. Inget underhållsvärde – ingen publik.
Bofors har haft allt annat än lätt att etablera sitt ”nya” lag i det ombildade seriesystemet. Och än är loppet långt ifrån förlorat. Lag som Skellefteå och Malmö – med spelare som ska ta dem till kvalserien för att utmana elitserielagen till våren – är inte de som Bofors ska plocka poäng av. Att vi dessutom förlorar mot AIK (Solna) i deras hemmahall kan knappast ses som allt för mycket att höja på ögonbrynen över, underdogs till trots – en engångsföreteelse helt enkelt.
Det som är oroande är den svårighet som Bofors nyförvärv har att hitta sin plats i truppen och också producera - Sebastian Lauritzen undantaget.
På backsidan är det desto stabilare, där Jens Olsson och Nicholas Angell gör sitt jobb, både offensivt och defensivt. Båda toppar, ihop med Kristofer Näslund, den interna plus/minus ligan, trots mänger med speltid i numerärt underläge.
Trots två bra nyförvärv på backsidan rasar alltså målen in och förlustkolumnen är nu större än övriga. De backar som fick lämna föreningen, Erik Wikström och Stefan Sjögren, hade båda minimal speltid, således ett jättekliv framåt rent sportsligt. Vad är det då som brister?
Thelander gick till Färjestad, en förlust som inte heller kan innebära stora skillnader mot fjolårssäsongen, då han tidigt ådrog sig en allvarlig skada och saknades under lång tid.
Fredrik Ericson har svarat för en stabil insats, även om det inte stämt lika bra inledningsvis som det gjorde förra säsongen.
Linus Hallgren har lånats in från Skåre och gjort ett bättre jobb än fjolårslånet Jonas Karlsson, inte heller där någon försämring.
Kvar är Cristian Carlsson och Per Sveder där den sistnämnde absolut inte kan få godkänt för sina bedrifter i årets serie.
Betänk då att även Per var långtidsskadad i fjol.
Eftersom vi har Micke Andersson kvar i målet måste likheterna med förra årets försvarsbemanning vara slående och till och med långt mycket starkare, ändå faller laget samman och underpresterar.
Felet ligger självfallet bland forwards som alldeles för lättvindigt avväpnas, ofta med alla tre spelare grötandes i samma sarghörn utan täckning bakåt. Det ger motståndarna ett övertag som inte går att kosta på sig på denna nivå. Att sedan passningsspelet inte stämmer gör ju inte saken bättre.
Om det är nyförvärven som inte kommit upp i den standard som det var tänkt eller om det är de spelare som stannade i klubben som klivit ett par pinnhål neråt på stegen ska jag låta vara osagt.
Med det, kort sagt, usla spel som visas upp för hemmapubliken och de mediala sågningar som laget drabbas av på bortaplan är det då allt annat än konstigt att publiken sviker?
Stefan Bengtzén, sportchef i föreningen, gick ut i lokalpressen efter de två inledande hemmamatcherna och kritiserade Karlskogaborna å det grövsta för deras dåliga uppslutning runt laget, frågan är hur han i dagsläget motiverar sina argument om att det bjuds på kvalitets hockey i Nobelhallen?
Det budgeterade målet för säsongen ligger runt 2600 åskådare i snitt. I dagsläget - med Skellefteåmatchen, tillika fjärde hemmamatchen, i färskt minne några timmar från slutsignalen – snittar laget dryga 2300 åskådare.
Då har Malmö och Skellefteå redan besökt Nobelhallen, de på förhand förmodade publikmagneterna.
Om nu klubbledningen gnällt och frågat befolkningen vad de egentligen kräver för att komma till hallen, så kallade ”medgångssupportrar” eller ej, vad gör då klubben för att locka? En sak är säker den stora massan kommer i medvind och varma medvindar var längesedan det blåste över Karlskoga även om ishockeyn varit den enda ljumma fläkt vi haft att luta oss emot. Med ett allt större jippo runt matcherna: Pyroteknik, puckkastning, suvenirer, cheerleaders och maskotar kanske man glömt något i hastigheten, det som verkligen betyder något och som de flesta är på plats för – hockeyn.
Nej, självfallet är det inte så. I dagens hockey – där företagsamhet och att suga de bästa pusselbitarna ur motståndarnas framgångsrecept är a & o – behöver de båda delarna varandra. Ledningen har gjort så gott de kan efter de förutsättningar Bofors har att jobba efter. Likaså är jag övertygad om att även spelarna gör så gott de kan, trots att spelet inte stämmer. I en uppförsbacke, likt den svaga som laget befinner sig i nu, är det svårt att vända det negativa till något positivt. Spelet kommer att höjas vilket borgar för ett högt underhållsvärde kommande matcher och med det kommer också åskådarna.
