Inför Finland - Sverige
Det faktum att Tre Kronor har tagit sig till OS-final är oerhört stort, att dessutom få ta sig an ärkerivalen gör det - om möjligt - ännu större. Grannlandet från öst har gått obesegrade genom turneringen med en imponerande defensiv. Lyckas Tre Kronor stoppa de finska lejonen i OS sista match?
Så står vi nu där. Endast medaljmatcher återstår av OS-turneringen i Turin anno 2006. En turnering som fått en hel del oväntade vändningar och resultat. De nordamerikanska lagen i Kanada och USA försvann i kvartsfinalspelet, den europeiska dominansen var därför total i semifinalspelet och i självaste finalen väntar ett ytterst oväntat nordiskt möte. För hur många kunde med handen på hjärtat förutspå en finaldrabbning mellan ärkerivalerna Finland och Sverige i Palasport Olimpico-arenan?
Faktum är att tre av de fyra lag som nått längst i OS – Finland, Sverige, Ryssland – också har haft flest återbud. Finland har som bekant haft störst skadeproblem och i slutändan fått klara sig utan åtta ordinarie spelare. En bit innan turneringens start fick man negativa besked från de utmärkta målvakterna Miikka Kiprusoff och Kari Lehtonen. Det fortsatte med att de viktiga backarna Ossi Väänänen och Joni Pitkänen också fick tacka nej. Därefter har återbud kommit ifrån anfallsspelarna Tuomo Ruutu, Sami Kapanen och Antti Miettinen. Slutligen så utgick även rutinerade försvarsspelaren Sami Salo som skadade sig i kvartsfinalsmatchen mot USA. Trots det – eller kanske just tack vare det – har Finland genomfört OS på ett fantastiskt sätt. Mer om det senare i texten.
Finalmotståndaren Sverige fick en del tunga avbräck innan OS i form av Kim Johnsson, 
Mattias Norström, Niklas Kronwall och Markus Näslund. Samtliga hade utan att överdriva haft tongivande roller i det svenska laget. Även Peter Forsberg var ett frågetecken in i det sista och har egentligen på allvar bara varit med i turneringen under slutspelet. I kvartsfinalen mot Schweiz försvann ytterligare en viktig försvarsspelare för förbundskapten Bengt-Åke Gustafsson då Mattias Öhlund skadade sig olyckligt, något som dock gav tidigare nej-tackande Niklas Kronwall en ny chans att få delta i Turin-OS.
Att ha skadebekymmer verkar alltså inte vara enbart negativt. Tvärtom kan det leda till att ett lag under en så här pass kort tid kommer samman på allvar och bestämmer sig för att följa ledningens riktlinjer till 100 procent. Alla måste helt enkelt ta sitt ansvar fullt ut och prestera på topp om framgång ska nås. Det som imponerat framförallt med Finland är att de lyckats täppa till i defensiven återbuden på just försvarssidan till trots. Laget har hållit nollan fem av sju möjliga gånger under turneringen och detta trots att Antero Niittymäki, som inte ens var uttagen till den ursprungliga finska truppen, agerat förstemålvakt. Niitymäki har onekligen haft en fantastisk turnering och reservmålvakten, tillika Linköpings siste utpost, Fredrik Norrena har även han gjort fina inhopp när så behövts. Offensivt har Finland haft två kedjor som producerat riktigt starkt i form av Teemu Selänne, Saku Koivu och Jere Lehtinen samt Ville Peltonen, Olli Jokinen och Jussi Jokinen. Selännes målskytte, Koivus finurlighet och framspelningar samt Lehtinens allroundkunskaper måste Sverige hitta ett sätt att störa, även om det naturligtvis är en svårlöst uppgift.
För Tre Kronors vidkommande måste självklart Henrik Lundqvist storspela. Lundqvist har 
gjort en bra turnering, men kommer antagligen att behöva höja sig ytterligare ett snäpp om det ska bli tal om svenskt guld. Bland utespelarna är det en nödvändighet att Kenny Jönsson, Daniel Tjärnqvist och Jörgen Jönsson precis som mot Tjeckien fortsätter att prestera på en nivå som de i vardagslunken inte brukar göra. Vidare behöver Mats Sundin fortsätta visa vägen ihop med Peter Forsberg och den i slutspelet hete Fredrik Modin. Per-Johan Axelssons frenetiska jobb och sköna inställning är också en viktig del. Likaså Samuel Påhlssons fysiska spel.
Finland och Sverige har haft rätt så olika vägar till OS-finalen. För grannlandet i öst har det resultatmässigt handlat om en spikrak sådan då man alltså är obesegrat i Turin. Tre Kronor däremot har till skillnad från Salt Lake City-OS 2002 valt att inte förta sig i gruppspelet men sedan ökat och blivit klart bättre i slutspelet. Bengt-Åke Gustafssons mannar har på sitt sätt haft en del flyt då man alltså fick möta det på pappret enklaste motståndet som fanns kvar då kvartsfinalspelet inleddes. Detta trots att man slutade trea i sin grupp. Det svenska laget ska dock på intet sätt behöva be om ursäkt för sin finalplats. Man har agerat på ett sätt som säkerligen många associerar till osvenskt, men som med all tydlighet varit framgångsrikt. Man har alltså valt att inte ta ut sig i gruppspelet, kört på sparlåga i den sista gruppspelsmatchen så att man fick ett lättare motstånd i kvartsfinalen men sedan när det väl varit vinna-eller-försvinna-bataljer gett allt och tagit två fina segrar. Att göra sju mål på ett tjeckiskt landslag i OS-sammanhang är en fantastisk bedrift – hur man än vrider och vänder på det. Att Tjeckien valde att ställa sin tredjemålvakt från start och att nämnda nations spelare inte kändes riktigt taggade är egentligen inte av intresse. För sådana inslag och händelser ingår i sporten.
Finlands resultatmässiga väg till OS-finalen:
24/2: Ryssland 4-0
22/2: USA 4-3
21/2: Tyskland 2-0
19/2: Kanada 2-0
18/2: Tjeckien 4-2
16/2: Italien 6-0
15/2: Schweiz 5-0
Sveriges resultatmässiga väg till OS-finalen:
24/2: Tjeckien 7-3
22/2: Schweiz 6-2
21/2: Slovakien 0-3
19/2: USA 2-1
18/2: Lettland 6-1
16/2: Ryssland 0-5
15/2: Kazakstan 7-2
Heta spelare
Antero Niittymäki har nämnts tidigare, men det råder inga som helst tvivel om att målvakten är glödhet i denna turnering. I NHL har finländaren inte haft en större säsong, men toppformen är väl inprickad. Niittymäki ligger på drygt 96,3 i räddningsprocent i OS, där han har stått sex av åtta matcher. Tre gånger har han hållit nollan.
Offensivt för Finlands del har det handlat mycket om de två första kedjorna. Saku Koivu är tämligen väntat den främste poängplockaren med elva pinnar, samtidigt som Teemu Selänne och Olli Jokinen är lagets främsta målgörare med sex fullträffar på de sju spelade matcherna. Även Ville Peltonen, som till vardags hör hemma i den schweiziska ligan, har gått riktigt starkt i OS. Åtta poäng, tre mål plus fem assist, har det statistik blivit, men även spelmässigt har Peltonen visat sig vara väldigt nyttig. På försvarssidan gjorde Kimmo Timonen, Teppo Numminen och Toni Lydman riktigt fina insatser i semifinalen.
I Sverige var backparet innehållande Detroitduon Nicklas Lidström och Niklas Kronwall väldigt framgångsrikt mot Tjeckien. Lidström har undan för undan växt in i turneringen och är nu den dominanta världsback han alltid fungerar som i klubblaget. Kronwalls sena intåg i den svenska truppen har gett laget ytterligare en dimension, som på söndagen alltså kan bli guld värd. På backsidan måste även Kenny Jönsson framhävas som en het kombattant. Insatsen mot Tjeckien visar med all tydlighet att Kenny börjat harva i den svenska andradivisionen på tok för tidigt i karriären.
Daniel Alfredsson är annars Sveriges främste poängplockare i turneringen med tio inspelade pinnar. Alfredsson som gjorde en strålande insats i semifinalen. Runt Mats Sundin sprudlar det pondus och engagemang. Han har visat vägen ett flertal gånger i turneringen och kommer med all säkerhet försöka reta upp finländarna.
Fredrik Modin har kommit igång och gjort två mål i slutspelet. Omgivningen har passat honom perfekt i form av tidigare nämnde Sundin samt Peter Forsberg. ”Foppa” som för övrigt svarat för fem passningspoäng på fyra matcher i OS.
Matchen i matchen
Detta nordiska derby har givetvis ett flertal matchen-i-matchen-situationer. 
Målvaktskampen blir självklart oerhört viktig. Niittymäki har hittills överglänst Lundqvist i turneringen i stort, men vem vinner fighten när allting nu ska avgöras? Vem kan hantera pressen bäst?
De offensivt mycket skickliga backarna Kimmo Timonen och Nicklas Lidström är en annan intressant batalj. Jarkko Ruutu vs. Tomas Holmström en tredje. Den kanske viktigaste matchen-i-matchen, åtminstone bland utespelarna utspelar sig mellan kaptenerna Saku Koivu och Mats Sundin. Båda har gjort ett fantastiskt arbete med att leda sina lagkamrater till framgång och nu ska två starka viljor ställas emot varandra.
Preliminära laguppställningar
Finland
Antero Niitymäki (Fredrik Norrena)
Kimmo Timonen - Teppo Numminen
Toni Lydman - Petteri Nummelin
Antti-Jussi Niemi - Aki-Petteri Berg
Lasse Kukkonen
Teemu Selänne - Saku Koivu - Jere Lehtinen
Ville Peltonen - Olli Jokinen - Jussi Jokinen
Ville Nieminen - Niko Kapanen - Niklas Hagman
Jarkko Ruutu - Mikko Koivu - Antti Laaksonen
Jukka Hentunen
Sverige
Henrik Lundqvist (Mikael Tellqvist)
Niklas Kronwall - Nicklas Lidström
Daniel Tjärnqvist - Niclas Hävelid
Kenny Jönsson - Christian Bäckman
Ronnie Sundin
Peter Forsberg - Mats Sundin - Fredrik Modin
Daniel Alfredsson - Samuel Påhlsson - Per-Johan Axelsson
Mikael Samuelsson - Henrik Zetterberg - Tomas Holmström
Jörgen Jönsson - Henrik Sedin - Daniel Sedin
Mika Hannula
Senaste möten i större turneringar
VM 2005, Finland - Sverige 1-5
WC 2004, Finland - Sverige 4-4
VM 2004, Finland - Sverige 1-1
VM 2003, Finland - Sverige 5-6
VM 2002, Finland - Sverige 3-5
VM 2002, Finland - Sverige 2-4
Möten i OS
1998, Finland - Sverige 2-1
1992, Finland - Sverige 2-3
1992, Finland - Sverige 2-2
1988, Finland - Sverige 3-3
1980, Finland - Sverige 3-3
Tips
Traditionsenligt lär ytterligare en jämn och tuff fight vara att vänta. Finland blir naturligtvis oerhört svårt för Tre Kronor att besegra, men någonstans tror jag att det är just Sverige av alla nationer som ska förstöra Finlands OS-fest.
Finland - Sverige 3-4
