Krönika: Rögles väg till Kvalserien
Stolt Grön&Vit-skribenten Andreas Holm har sammanfattat Rögles insats i Hockeyallsvenskan i en krönika.
Det började bra, slutade dåligt men ändå gick det vägen – Hockeyallsvenskan 05/06. Höstsäsongen för Rögle BK var mycket imponerande, man låg i toppen under hela första halvan och allt talade för att det skulle bli kvalserien denna höst. Gunnar Persson verkade verkligen ha lyckats men är, för att vara ärlig, inte den största byggstenen. Kenny Jönsson har betytt otroligt mycket. Han har under säsongen utan tvekan varit seriens bästa spelare och back. Markus Ragnarsson är också en forntida superspelare men har inte visat de kvalitéer som Kenny har gjort. Visserligen måste jag nog se Ragnarsson som en bättre målskytt än Kenny, men när det gäller bakåt är det i mitt tycke två helt olika spelare. Jere Myllyniemi och Andreas ”Ante” Andersson är som två rosor på toppen av tårtan. Stundtals har var och en av dem visat superform och Jere har hållit nollan i fem matcher denna säsong om jag inte minns fel. Ante höll nollan för första gången i senaste matchen mot Växjö, men har varit imponerande bra i andra matcher med.
När det gäller Rögle och dess kritik så har den mesta riktats åt ledningen, framförallt mot Kjell Nilsson. Halmstad Hammers gick i konkurs och Rögle fick lov att välja motståndare i tre extramatcher. När beskedet kom om att man valt en av de absolut starkaste lagen i ligan när det gäller budget och spelarmaterial, Malmö IF, började man fundera på vad man egentligen höll på med. Kjell förklarade att han inte fått kontakt med Gunnar Persson men Kjell Nilsson har kanske inte hängt med i utvecklingen och upptäckt den nya uppfinningen mobiltelefon eller e-postlåda. Serien fortskred och mer och mer började jag nästan lita på Kjells val. Rögle visade storspel mot topplagen men mot de sämre var det många stunder riktigt uselt. Dessa matcher behöver jag väl inte påminna er om?
Allt såg jättebra ut fram tills slutet på januari. Man låg i toppen och spelade om en tredjeplats i serien ihop med Bofors. Den 20:e januari började det, det var dags att börja gräva sin egen grop. På tolv matcher blev det åtta förluster, ett resultat som inte imponerade på någon – vare sig på supporters eller media. Trots en liten vinstsvit i mitten på denna formsvacka där man vann mot både Almtuna och Västerås så började ett lag komma väldigt nära kvalstrecket. Ett lag som skulle visa sig bli en väldigt hård konkurrent. Det luktade björklöv! Kenny Jönsson var i Turin under fem matcher, under dessa fem matcherna blev det idel förluster men när han var tillbaka var det andra bullar som gällde.
Kenny Jönsson återvände från Turin, blev hyllad för sin insats i OS i Ängelholms Ishall mot Nybro IK och fick stående ovationer. Då var det ett helt annat lag som visade sig på isen, ett lag med hjärta, mod och kämparglöd. Kennys närvaro redigerade laget till ett fullkomligt topplag. Trots 7-1-vinst mot Nybro lös inte ljuset riktigt genom tunneln. Löven var bara enstaka poäng bakom och nästa match var mot Malmö IF. En förlust skulle innebära en förlorad kvalserie – trodde man eftersom Löven hade en match mindre spelad. Det blev förlust med 2-1 och den följande söndagen skulle Rögle få spelledigt för att invänta de andra lagen i antalet spelade matcher. Björklöven hade kunnat avgöra genom att vinna mot Västerås men misslyckades. Innan dess trodde man det var över, men ack så fel man kan ha. Jag var väl en av de få som verkligen litade på Västerås och det jublades högt i nordvästra Skåne denna söndags afton. Nu krävdes det vinst mot Växjö på onsdag och att Skellefteå, bästa laget i Allsvenskan enligt mig, vann över Löven. Matchen mot Växjö kändes som en av vårens bästa. Man tacklades med hårda krafter och det jublades stup i kvarten när Skellefteå rensade löv från björkarna runt hemmastadion i Skellefteå. Rögle var i kvalserien!
Jag var tidigare i artikeln inne på några byggstenar. Kenny Jönsson, Jere Myllyniemi, Ante Andersson men Gunnar Persson ska ha en eloge. Nu är han klar för Linköping men visar trots att han ska upp till elitserien att han vill ha Rögle där. Han fick Rögle att kämpa sig till kvalserien. Men man ska inte glömma. Peter Johansson, den assisterande tränaren, har också gjort ett bra jobb. Jag hade gärna gjort det, att skänka ett litet tack till ledningen, men det är fullkomligt omöjligt. Det har varit totalt oorganiserat och man har dessutom hindrat Gunnar från att göra vissa inköp. Kjell Nilsson bör avgå genast enligt mig och förhoppningsvis blir allting bättre när nu Roger Hansson har trätt upp som sportchef.
Nu väntar kvalserien och ingenting är omöjligt i hockey, det vet ni.
