Gästkrönika: Funderingar inför 2006/2007, del 1
Gästkrönikören med signaturen "Pondus" efterlyser en satsning mot Elitserien inför nästa säsong. Här är den första delen av dennes krönika.
Jag tänker inte i denna (så kallade) krönika älta ihjäl mig om säsongen som varit. Den biten får andra krönikörer, tidningar och övriga medier sköta med alla sina skriverier angående hur bra eller dåligt laget eller enskilda spelare har varit. Nämnvärt från min sida är dock att säsongen 2005/06 varit över förväntan. I alla fall om man ser till spelarmaterialet.
Men Rögle står inför säsongen 2006/07 inför ett vägval. Ett vägval man egentligen stått inför varje säsong sedan ekonomin åter vändes till positiv läsning. Före millennieskiftet snackades det om att ”en satsning” skulle komma. En satsning som åter skulle före Ängelholmarnas stolthet tillbaka till Elitseriens finrum. Året är nu 2006 och jag har inte kunnat se intentioner av en sådan satsning ännu.
Rögle har förvisso inte ekonomin som t.ex Skellefteå eller MIF hade när de namne nu gick upp i år. Egentligen är det relativt logiskt. Rögle har ingen ordentlig huvudsponsor, utan lever på flertalet mindre. Men för att klara sig i dagens ”elithockey” så krävs det en sådan. Se på t.ex Färjestad där Löfbergs Lila säkerligen inte är den minsta av deras sponsorer. Vår antagonist i söder, MIF Redhawks, har även dom en sådan. Dock är det en person, Percy Nilsson.
En huvudsponsor som kan stå för de tunga summorna och likväl vill ståta med föreningen man sponsrar som ”sitt lag” är A och O i dagens pengastinna hockeyvärld. För Rögles del så vet jag att det tisslas och tasslas om förhoppningar om en sådan sponsor. Det finns företag med kapaciteten – det svåra är att få dom att ställa upp. De tar trots allt en risk!
Men tillbaka till verkligheten. Rögle har i dagsläget ingen sådan sponsor. Man lever, som jag sa innan, på flera mindre. Men vill man tillbaka till elitserien, trots detta lilla handikapp, så gäller det att satsa rätt! Inte en massa tokvärvningar och förtroendeingivande spelare alá Mackan Forsberg. Det ska vara stabila nyförvärv som man på förhand vet kommer att leverera.
Alla har säkerligen sin idé om hur ett sådant lag med alla dessa komponenter kommer att se ut. Här nedan följer min idé, som jag anser vara optimal ifall man i mitten av april vill gå upp till Elitserien.
Målvaktsbiten
Ett segrande koncept genom åren för ”lagen underifrån” är att man har haft en målvakt med rutin från Elitserien eller från utlandet. Den gångna säsongens version stavas framför allt Corey Hirsch i MIF. En målvakt med stor pondus och rutin som inte blir nervös och börjar darra då det beger sig mot de tuffare matcherna. Skellefteås målvakt Andreas Hadelöv har möjligen inte samma kapacitet som Hirsch, men han har de andra egenskaperna – rutin från Elitserien och stor pondus. Många menar att han sett sina bästa dagar, förvisso är jag inte blyg för att hålla med, men Andreas har så här på sluttampen nog överraskat de flesta. Ett annat genomlysande exempel är från säsongen då Timrå gick upp. Bosse Ahl var burväktaren med stort B. Enorm rutin från storhetstiden i HV71 då han bl.a skördade ett SM-Guld till klubben och blev samtidigt ihågkommen som en av de stora hjältarna.
Det är det vi behöver på målvaktssidan. Jag vill med detta inte säga att vi ska ha en målvakt som bara lever på gamla meriter – det gäller att hitta någon som är beredd att gå ner i systemet, göra en satsning, förmodligen gå ner i lön osv. Där har vi den bakre nyckeln!
En målvakt som jag väldigt gärna ser håller i Rögles förstaspade till nästa säsong är Micke Sandberg, just nu spelande i Frölunda. En kanonkille som har alla de ingredienser som behövs. Micke delade under 90-talet målvaktsrollen med Håkan Algotsson i Frölunda. Ett ruskigt kompetent målvaktspar. Micke skulle förmodligen vara en dyr investering, och frågan är om han inte är nöjd med att vara båsöppnare i Göteborg. Så om Rögle överhuvudtaget skulle ha någon chans att få ner honom så är det ju givetvis med ett bra kontrakt. Men som sagt – ska det smaka så får det också kosta!
Med största sannolikhet förlorar vi Jere Myllyniemi, antingen i elitserien, till någon klubb i Europa eller möjligen till en farmarliga i USA. Kvar har vi då ”Ante” Andersson som då skulle bli allsvenskans bästa reservmålvakt.
Den andra delen av krönikan publiceras under lördagen.
