Ceska Pojistovna Cup: Äntligen är säsongen igång!
Det var ingen spelmässig glamourhockey som Ceska Pojistovna Cup bjöd på men det spelar liksom ingen roll. Hockeysäsongen är igång. Den riktiga hockeysäsongen är igång. Nu är det bara att njuta igen.
Tre Kronor gjorde en godkänd insats nere i Tjeckien. Mer ska man nog inte begära av det här landslaget som tappat betydligt i slagstyrka sedan ifjol.
Per Hallin, Karl Fabricius och Mathias Månsson visar potential, men det finns fortfarande en del att önska.
Trea i årets första turnering. Det är okej. Inte strålande men okej.
###
Anton Strålman visade framfötterna ordentligt, även om han mattades något när hans partner, och tillika världsspelaren, Kenny Jönsson fick slänga in handduken med en sträckning i låret.
En högerfattad back som även visar att han har tacklingspotential.
Det är precis vad svensk hockey skriker efter.
För att använda Aftonbladets begreppsapparat; Jag hoppas Anton blir en riktig St(r)ålman.
###
Anton i all ära, men mest imponerande i den här turneringen var i mina ögon Andreas Holmqvist.
Den oerhört talangfulle backen var utskälld för sitt obefintliga defensiva spel under sitt äventyr i Nordamerika. Förhoppningarna på honom i Tampa Bay var enorma. Resultatet blev en hel del spel i ECHL. Farmarligans farmarliga. Snacka om antiklimax.
Ifjol spelade Andreas VM. Visserligen satt han i princip hela turneringen på bänken, men han var där.
Det var en nyttig erfarenhet.
Det visade honom vad som krävs.
Hans försvarsspel ifjol var inte bra alls. I vissa landskamper blev han så uppsnurrad att han själv antagligen undrade vad han gjorde där.
Men nu är det annorlunda.
Allt är annorlunda.
Holmqvist tar initiativ, transporterar puck, fintar, skjuter och skiner av självförtroende. Så här bra har jag aldrig sett Holmqvist offensivt.
Och så här bra har jag aldrig sett Holmqvist defensivt.
Visst, han säljer sig billigt ibland, men han visar en helt annan aggressivitet än ifjol. En annan jävlaranamma. Jag gillar det.
Jag tror Holmqvist får stjärnpotential i Elitserien i vinter.
###
Kraven är höga på Nicklas Bäckström.
Han infriade dem inte nu. Han var inte ens nära.
Men Bäckström kommer tillbaka. Det är jag övertygad om.
###
Bäste spelaren i turneringen?
I mina ögon, och då har jag bara sett Sveriges matcher, så imponerade ryssen Sergei Zinoviev mest.
Han styrde spelet, dirigerade, gestikulerade, smekte pucken och han gjorde mål.
Sekvensen när han i en kontring mot Sverige halvt tappar pucken, men tar med sig den med skridskon är världsklass. Så blev det mål också.
Imponerande.
###
Jag har haft lite svårt för Micke Leijnegard på SVT förut, men nu tycker jag han har lyft sig.
Tillsammans med Niklas, Chris och Johan har kanalen ett väl fungerande underhållningsteam just nu.
Men bäst var ändå Christer Rockström.
Experten må inte utstråla världens karisma, men han kan sin sak.
Som analytiker i studion tycker jag han har få övermän. Kanske ingen.
Respekt.
Christer borde synas mer i rutan.
Diskussionen i pauserna i matchen mot Finland var bra. Riktigt bra. Bäst på länge i hockey-SVT.
###
Sammanfattningsvis var turneringen ganska avslagen.
Inget skönspel, ingen fysik, ingen riktigt tändning.
Men det var trots allt hockey. Blank is, röda och blå linjer, en svart och vit randig domare. Det var underbart att se.
Och med tanke på vilka spelare Sverige saknade kan det bli en rolig landslagssäsong.
Jörgen Jönsson, Peter Nordström, Niklas Nordgren, Jonathan Hedström, Niklas Sundström, Christian Berglund, Rickard Wallin och Dick Tärnström kan höja kvaliteten på laget ordentligt.
Nu är det snart Karjala Cup.
Hej, vad snabbt det går.
Ungefär lika snabbt som när Mika Hannula åker skridskor.
