Krönika: Kvalet som fick ett lyckligt slut
Som trogen SSK-supporter fördelar jag här mina tankar om den avslutade Kvalserien.
Som SSK-supporter var man nervös varje sekund på de matchfria dagarna, och var då så nervös att man fick ont i magen. Poängtappet i första omgången hemma mot Björklöven sved enormt, pucken ville bara inte in trots det stora spelövertaget SSK hade över i stort sett hela matchen, även fast det märktes ofta att man inte spelat match på två veckor. En storspelande Sehlstedt i ”Lövens” kasse och ett stabilt och taktiskt försvarsspel stoppade oss. SSK hade inte heller marginalerna på sin sida vilket blev enormt frustrerande från läktarplats. Direkt efter den matchens slutsignal gick tankarna exakt ett år tillbaka till förlusten efter förlängning hemma mot Bofors i förra årets första kvalseriematch. SSK hade en stabil 3-0-ledning vilket sedan skrevs till 3-4 på resultattavlan i templet. Det var ingen bra början på årets kvalserie, men två poäng är självklart bättre än en. 109 poäng på 45 matcher i grundserien är kanonbra, men det är nu det gäller. Det var dags för det alla SSK-supportrar hade väntat på. Nämligen Kvalserien!
Det som nämndes ovan (109 poäng på 45 matcher) märktes i den kommande bortamatchen mot Rögle. SSK spelade stabilt över hela banan och Linus Videll tog över showen och var inblandad i tre av de fyra målen som gjordes. Två av dem gjorde han på egen hand, och då är det även värt att poängtera att han grundlurade den givne landslagsbacken Kenny Jönsson vid 1-0-målet. SSK hade allt i egna händer efter två spelade perioder, Rögle var faktiskt ”inte ens nära” att få in en reducering tills man kom ut som ett helt nytt lag i tredje perioden och reducerar två gånger om, och har även flera riktigt bra chanser att sätta dit kvitteringen. SSK vann matchen med 4-2 nere i Ängelholm, och det var med nöd och näppe till slut. Om SSK hade tappat poäng där, då hade det sätt betydligt sämre ut än vad man hade hoppats på. Undra hur det hade sett ut i detta läge vid tappad poäng mot Rögle? Inte så bra direkt.
Upp till bevis nu! Skellefteå på hemmais, lördagsmatch, ett kokande tempel och ett laddat SSK som kommer ut på isen, kan det bli bättre? Nej, faktiskt inte! Lika stora fjärilar i magen nu som i slutspelet säsongen 04/05, och vilken otrolig stämning på läktaren. SSK fick det första målet tidigt i matchen, det superviktiga 1-0-målet som jag och ett par kompisar hade pratat om i flera dagar. ”-Vi måste verkligen få det första målet”, var de enda orden som sades till varandra precis innan matchstart. Och visst höll SSK ut bra, en taktiskt bra genomförd match som man vann till slut rättvist i mina ögon. Jag blev otroligt imponerad av Skellefteå. De enda anledningarna jag då såg att ”SAIK” inte skulle klara nytt elitseriekontrakt är att man har stor press på sig, brist på självförtroende eller att man helt enkelt blir frustrerade när man ligger under i en match, vilket syntes lite när man fick 2-1-målet i baken mot SSK.
Chansen att ta sig tillbaka till Elitserien såg nu betydligt ljusare ut än två omgångar tidigare. Leksand i ett dubbelmöte väntade, först på bortaplan och sedan på hemmaplan.
Resultatet 3-3 på bortaplan var det ingen SSK-supporter som direkt jublade över.
Jag såg matchen på plats och tycker att Leksand var mer värda tre poäng än vad SSK var.
Match mot dalmasarna väntade i Scaniarinken, en måstematch där det enda som gällde var tre poäng vilket också kom efter en klar 5-1 vinst där man spelade ut Leksand helt och hållet.
Detta efterföljdes med en oerhört viktig poäng borta mot Skellefteå. SAIK knep extrapoängen i förlängningen i en match där Södertälje fick spela halva matchen i boxplay. Minst hälften av utvisningarna var tveksamma och resterande onödiga. Som tur är så är Södertälje ett av lagen som hade bäst boxplaystatistik, speciellt under grundserien. Det var ”bara” två gånger man inte lyckades markera Magnus Wernblom framför eget mål. Hade SSK spelat mer fem mot fem och inte haft Ulf Rådbjer emot sig som blåste sönder matchen, då hade man vunnit!
En mycket viktig poäng togs med hem från Skellefteå. Ett par dagar senare var det dags för grabbarna längst ned i söder att gästa templet. Malmö fick en drömstart där man bara efter någon minut slängde in en puck på mål som Enroth i målet släppte in för enkelt. Starten som SSK verkligen inte behövde. Södertälje trummade på framåt och efter ett tag stod det rättvist 1-1 på tavlan. SSK dominerade stora delar av matchen men Malmös tighta och disciplinerade försvarsspel var svårt att ta sig igenom. 2-2 var resultatet vid full tid, rättvist? Nej, inte det minsta. Södertälje fick i alla fall ett mål sent i förlängningen genom ett slagskott från blå av Daniel Josefsson.
Det otroligt viktiga målet som gjordes i förlängningen mot Malmö visade sig vara det målet som avgjorde årets kvalserie till Södertäljes fördel. Eftersom SSK inte fick med sig tre poäng hemma mot Malmö trodde många att det var ”kört” för SSK i kampen om en plats i finrummet. Nu var det istället Malmö som hade allt i egna händer. Alla hade kanske någon aning om att Skellefteå skulle klara en elitserieplats, men det var kampen om andraplatsen som det var fokus på. Södertälje gjorde det man behövde genom att besegra Rögle med 5-2 på hemmaplan. Efter matchens slut satt stora delar av publiken kvar på läktaren i Scaniarinken och följde förlängningen i matchen mellan Malmö och Björklöven på jumbotronerna. Till och med ett par spelare i SSK stannade kvar i spelarbåset och tittade på förlängningen av matchen. Ett våldsamt jubel bröts ut i hallen då det stod klart att matchen nere i Malmö slutade 3-3.
Fördel Skellefteå och Södertälje inför den sista omgången. Skellefteå vann borta mot Rögle med 3-2 och är klara för Elitseriespel nästa säsong. På resultattavlan i Umeå plingar det först upp till 6-2 till Leksand och det är samtidigt en våldsam glädje bland Södertälje-fansen i SkyCom Arena även fast Södertälje låg under mot Björklöven med 4-2 i detta läge. SSK reducerade till 4-3 kort därefter, och även i pågående match i Leksand började Malmö sin återhämtning. 6-3, 6-4, 6-5 och nu började det bitas på naglarna på läktarplats. SSK smäller in 4-4 och det är kvitterat. Slutsignalen gick och Södertäljespelarna jublde kort därefter när man hört på radio att matchen i Ejendals Arena i Leksand slutade 6-5. Vi fick sedan äran att gratulera våra hjältar men vi fick inte komma in på isen, så det blev till att gratta från ståplats. Sedan blev det ett festande på Scandic Hotell som alla Södertäljefans som var i Umeå aldrig kommer att glömma.
Hela säsongen har varit en positiv överraskning, fast jag satt ändå och var nervös med fjärliar i magen under hela kvalseriespelet. Visst trodde jag på laget innan säsongen, men jag hade faktiskt inte räknat med att man skulle vinna Allsvenskan överlägset med bara fyra förluster efter ordinarie tid. Redan där visade man att man var en stor utmanare till Malmö och Skellefteå om de två första platserna i Kvalserien.
Nu pågår Silly Season, där Södertälje nästan direkt efter avslutat kval gjorde tre riktigt bra värvningar inför nästa säsong. Det ser ljust ut, och Södertälje kommer inte att spela i kvalserien nästa säsong. Det tror jag med både hjärta och hjärna.
