Håkan Loob: ''Bengt-Åke har fått in en vinnande känsla''
Håkan Loob som är en av Sveriges största hockeyspelare genom tiderna har varit med om en hel del. Idag är han sportchef i Färjestad och har med sina erfarenheter från NHL bidragit till att de är ett topplag i Sverige. Håkan berättar utförligt om varför Sverige kan vara en toppnation i ishockey med det lilla spelunderlaget samt att hans förste minne av Tre Kronor var när han som spelare fick möta Ryssland när de var som allra bäst på 80-talet.
Vilket är ditt första minne du har av Tre Kronor?
- Första gången jag kom med 1980 och fick veta hur riktigt bra Ryssland var. Så då visste man att man levde.
Vad tycker du allmänt om VM i ishockey?
- Det finns två sätt att se på det. Det ena är när man är i den situationen som Sverige och är en toppnation. Vi toppnationer vill ju helst bara möta varandra och mäta vem som är bäst. Men sedan finns det ju lag som Österrike, Vittryssland och Ukraina och så vidare. Det är nog viktigt för själva branschen hockey att det finns en bredd. Vi måste ha ett visst tålamod att de enkla gruppspelsmatcherna blir lite tråkiga, ojämna och så vidare. På något sätt borde vi ge dem en chans, sedan om inte det skapar ett hett intresse i Sverige är en helt annan fråga.
- Jag tycker att det alltid kan diskuteras med hur många lag det ska vara med men det kommer alltid att finnas nationer som man vet inte kommer att vinna guld. Men skulle de aldrig vara med skulle det bara vara sex, sju nationer och det skulle heller inte vara så jätteroligt. Ge bredden en liten chans men inte för stor och se framförallt fram emot den så kallade slutveckan då det blir roligare och intressantare.
Hur långt tror du Sverige kommer att ta sig i detta mästerskap?
- Som vanligt är det jättesvårt att sia om eftersom det är så jämt mellan de stora nationerna som alltid är med och slås. Jag tror att Bengt-Åke fått in en vinnande känsla i Tre Kronor som gör att man kanske har det lilla extra som många gånger hjälpt lag. Så det finns en stor chans att vinna alltihopa.
Har du någon favoritspelare i det svenska laget?
- Så här långt har Johan Davidsson överraskat mest på mig. Han gör det fantastiskt bra, ser ut att ha roligt, spelar med auktoritet, gör poäng och hjälper sina medspelare till att bli bra. Sedan Anton Strålman med sin ungdomliga aptit och framfusighet är charmant att se.
Vad är det som gör att ändå lilla Sverige med egentligen minimala cirka 67 000 licenserade spelare jämfört med Kanadas cirka halv miljon lyckas vara en toppnation i ishockey?
- Eftersom jag har sett hur det kanadensiska systemet funkar så kan jag säga att vårat är väldigt unikt. Vi låter många vara med från början och har inte en lika tuff utslagning som kanadensarna. De sållar ut många talanger redan när de är tio, elva år medans vi får med våra lite längre och det gör att vi får en elit som är väldigt bred, men det går ju också alltid i vågor. På något sätt tror jag ändå att det ideella ledarskapet vi har här är unikt i världen och hur vi behandlar våran idrott som vi gör.
- När det gäller Kanada så måste du ha visat jätteframfötter när du är 19, 20 år för att överhuvudtaget få spela vidare. De har heller inte något som Allsvenskan, Division ett och två utan enbart professionella ligor. Spelar man i CHL till exempel i Kanada så är det hockey på heltid jämfört med Division ett när nästan alla har något jobb vid sidan av. Jag minns när min som skulle vara med de här utslagningarna, det var rent ut av stenhårt. Redan när han var fem, sex år så var det allvar. Det är deras sätt att se på det, men jag tycker inte det är det rätta sättet utan det blir för allvarligt. Det enda som jag tycker förbättrats där borta är collegehockeyn som börjar bli lite bättre men det ytterst få spelare som spelar college vid runt tjugoårs ålder som tar sig vidare.
Hur är det när man spelar i NHL, åker ut och sedan får ett samtal med en förfrågan att komma och spela VM för Tre Kronor?
- Man är väldigt hajpad på att spela vidare i NHL. Så man funderar inte så mycket på Tre Kronor och landslaget. När man väl får frågan så är det otroligt personligt och nästan unikt för varje gång hur man reagerar på frågan. Samtidigt så vill man få förfrågan om att få spela med landslaget. Folk här hemma måste förstå att om man svarat nej så vill man i grund och botten inte svara nej men kanske ändå måste om man till exempel har en liten skada, barn som man inte fått vara med så mycket och så vidare, så måste man få ha rätten att tacka nej. Det har vi ju annars sett att killar som kommit över mer eller mindre övertalade har oftast inte lyckats så bra. Man måste känna att det är helt rätt innan bestämmer sig.
Hur är det att få representera det svenska ishockeylandslaget?
- Det är grymt roligt. Det spelar ingen roll om det är första eller sista landskampen utan det är ryssligt roligt. Ingen kan säga att man gör det för att vinna hockeymatcher och så utan det handlar väldigt mycket om stoltheten att representera ditt land.
Vad krävs för att man ska nå riktigt långt i ett mästerskap?
- Det är många faktorer. En sak är att rätt spelare ska vara med vilket hänger väldigt mycket på förbundskaptenen. Att hitta en röd tråd som spelarna känner igen sig i. Sedan ska man ha flytt, lite medgång och få den så kallade formtoppen att infinna sig.
Vem tycker du är den största spelaren i Tre Kronor genom alla tider?
- Roland Stoltz och Sven Tumba var ju fantastiska på sitt sätt. Men det finns egentligen två stycken som verkligen burit lag. Mats Sundin och Peter Forsberg. När de varit med så har man sett att just de här två varit helt fantastiska.
Vilket är ditt bästa minne du har som spelare i landslaget?
- Det man tänker mest på och som är störst är VM-guldet 1987 i Wien då Sverige inte hade vunnit på 25 år. Det har etsats sig fast. Det var stort och mycket tack vare att Tjeckien och Ryssland fortfarande var stornationerna och hade mycket bra spelare. Ryssarna gick ju obesegrade genom hela turneringen, men då var det ett annat spelsystem. Just det att vi som inte hade så mycket förväntningar på oss kunde vinna var enormt stort.
