Krönika: Kvällen då magsyran gick upp och ner
Vår krönikor Björn Hellberg ger sin syn på HV71:s första match för säsongen och deras insats.
Premiären är avklarad med tillhörande ångest. Det var inte kul att se att HV fortfarande är svagt på det som varit en stöttesten de senaste säsongerna: förmågan att döda matchen! När det står 2-0 bör man kunna stänga igen, likaså vid 6-4. Vad som händer sedan är en gåta, man verkar tappa i fart och energi. Visserligen är Frölunda ett mycket bra lag, så om de tänder till så kan de åka ifrån HV. Men då behöver också HV samma tändning! Inför hemmapublik borde inte det vara omöjligt.
Vad som gläder mig annars är att Martin Thörnberg gjorde mål direkt. Jag tror att det här kan bli säsongen då främst han och Andreas Falk blommar ut ordentligt. Jag kan inte ge någon riktig förklaring varför jag tror det, det är bara magkänslan. De kommer att föra in kämparglädje och energi i HV under säsongen. Något positivt att ta med sig från matchen är också att laget producerar framåt – sex mål är ju ändå sex mål. Negativt... ja, försvaret. Ibland såg det väl virrigt ut, men så är det premiär också. Lite ursäkter får göras. Frölunda kommer att vara med och kriga länge de också, så det är ändå bra att bara slå dem.
Men magsyran... Den har inte riktigt sjunkit undan än. På ett sätt är det skönt att kunna känna de här känslorna i en vanlig seriematch. Samtidigt undrar jag hur jag mår när det blir slutspelsdags. Den olustiga känslan när Frölunda pressade på för 6-6 och glädjen när HV bryter i den offensiva zonen med några sekunder kvar och definitivt dödar matchen är känslosvängningar på hög nivå. Och allt inom någon halvminut.
Bara det inte blir så här i varje omgång. Då får vi en lång vinter.
