Krönika: Jag älskar Sverige
Mikael Nylander skrev tidigare i dag en krönika om hur han sätter Djurgården framför Tre Kronor. Jag kan redan här och nu garantera er om att Nylander inte är den enda supporten i vårt avlånga land som sätter sina respektive klubblag framför Tre Kronor. I den här krönikan ska ni få en alternativbild på landslagsishockey.
Vid det här laget vet ni förmodligen redan om att Sverige slog Lettland i onsdags och tog sig därmed vidare till EM i Schweiz/Österrike nästa sommar och Lars-Åke Lagrell lär vara minst sagt nöjd med att Sverige lyckades med en på förhand väldigt tuff uppgift. När allt kom omkring var den här EM-kvalgruppen dock inte så tuff som alla sade att den var på förhand. Visst, Spanien underpresterade i många matcher och Danmark fick inte riktigt den hjälpen från läktaren som man hade räknat med – då menar jag givetvis att det inte är riktigt rätt metod att springa ut på planen och klappa till domaren för att hjälpa sitt landslag. Sverige lyckades med en på förhand väldigt tuff uppgift och nu är det lilla avlånga landet klar för ett EM-slutspel som bland annat en stor fotbollsnation som England missade. Där tycker jag att även en kille som Mikael Nylander, som är djurgårdare ända in i själen, bör lyfta på hatten för Lars Lagerbäck och hans kompanjoner i det blågula landslaget.
Mikael Nylander älskar Djurgården. Han lever för Djurgården.
Det vet vi redan efter att ha läst hans tirigare krönikor och andra reportage.
Jag förstår hur Nylander tycker och tänker, absolut.
Han lever inte för sporten – han lever för varumärket.
För Mikaels del kvittar det om det är Djurgården bandy, curling, basket eller fotboll som spelar. Vilka det än är så håller han alltid på sitt kära Djurgården. Det är vad jag kallar att vara fantast, och jag förstår Mikael i hans sätt att tänka och uttrycka sig till 110 % plus moms. Är man, i det här fallet, Järnkamin, så är man det oavsett om det är landslaget som spelar eller vad det nu kan vara.
Jag tycker ändå att Mikael har fel, trots att jag stöttar honom. I mina ögon går Tre Kronor framför allt annat i svensk ishockey. Att Sverige skulle vinna OS istället för att Micke och hans Djurgården vinner SM-guld är en betydligt större bedrift och det är de stora mästerskapstriumferna som ger Sverige en något större plats i den värld vi alla lever i.
Om det sedan är självaste Peter Forsberg eller Fredrik Bremberg som avgör en OS-final som ger Sverige ett nytt, färskt och blänkande OS-guld spelar ingen som helst roll i mina ögon.
De spelare som blir uttagna i landslaget representerar Sverige. Då skiter jag fullständigt i om det är en djurgårdare, HV-spelare eller till och med något NHL-proffs som står för godsakerna.
Dit jag vill komma är att vad spelar det för roll om det är HV:s Per Ledin eller FBK:s Jörgen Jönsson som för Sverige till OS-guld?
Det spelar ingen som helst roll om ni frågar mig.
