Tillbakablick på kvalserien, del 1
Det har nu gått över en vecka sedan Rögle BK gick upp i Elitserien. Jag har nyss landat efter att ha gått omkring som på ett moln i en vecka och innan vi ska se framåt mot Elitserien till hösten kommer här en återblick på fyra delar om en intressant och spännande tid som Röglesupporter.
Det hela började egentligen redan den 11 februari när Rögle besegrade Björklöven på hemmaplan med 4-0 i en såkallad sexpoängsmatch.
Hade Björklöven vunnit denna match hade lagen legat på lika många poäng men istället vann Rögle och fick sex poängs försprång med sex matcher kvar att spela.
Ett försprång som aldrig släpptes efter det och i omgång 43 när Rögle besegrade Huddinge på bortaplan med 3-2 blev kvalserieplatsen också matematisk klar.
Huddinge som i omgången tidigare besegrat Björklöven på bortaplan med 3-2 stred tappert hela matchen men kunde inte stå emot Rögle i sista perioden, efter 57:31 passade Andrée Persson fram till Jacob Johansson som satte spiken i kistan och skickade Rögle till kvalserien.
- Nu blir vi livsfarliga i Kvalserien, sade tränaren Michael Johansson till roglebk.nu efter matchen. I de två nästkommande matcherna gjorde Rögle inte ett enda mål, släppte in totalt sju stycken och Michael Johanssons ord efter vinsten i Huddinge lät inte precis övertygande.
En träningsmatch mot Danmark hann avverkas under tiden det fjärde laget från Allsvenskan blev klar för kvalserien för att ge sällskap till de två klubbar från Elitserien.
Matchen mot Danmark var precis som allmän åkning och det enda av intresse som hände under denna match var att jag klarade av att övertala min syster att åka med till bortamatchen mot Brynäs i kvalseriens tredje omgång. På villkoret att jag själv fick stå för hennes resa och inträde, ett beslut som jag verkligen inte ångrar idag.
Men innan det var dags för resan till Gävle skulle det bli en resa till Dalarna. Närmare bestämt till Mora som med endast två måls marginal fick ta steget ner i kvalserien på bekostnad av Luleå. Mora sågs som en stor favorit till en av de två direktplatserna tillbaka till Elitserien.
19 mars 2008
Det var en onsdagsmorgon i mars som vilken annan kan tyckas men med en stor skillnad.
Nämligen den att två minibussar avgick tidig förmiddag från Skåne för att färdas 65 mil norrut till Mora för första omgången i 2008 års kvalserie.
Desto längre resan led desto mera förväntansfulla blev alla i sällskapet. Vi var överrens om att Mora skulle satsa allt på att avgöra snabbt och att risken var stor att de kom att göra ett eller två snabba mål redan i början av matchen och sänka vårt självförtroende.
Humöret var på topp när vi nådde FM Mattson arena ungefär 30 minuter innan nedsläpp efter att ha blivit försenade av otaliga toalettbesök och upphämtning av folk på vägen upp genom Sverige. Väl på plats i arenan blev vi väl omhändertagna av trevliga matchvärdar som visade oss till vår plats, en plats som visade sig inte vara den bästa.
Dels var ståplats för bortalaget placerad bredvid ståplats för hemmalaget vilket stämningsmässigt förstör en del och dels för det som hände i tredje perioden.
Men det kommer vi att återkomma till senare.
Mora började matchen med hög fart men Rögle kunde hålla emot hela första perioden, allt gick precis som fansen och laget ville så långt i matchen.
Förutom det faktum att lagkaptenen Kenny Jönsson fick 100 kg Eric Beaudoin över foten när slutsignalen för första perioden gick.
Kenny haltade ut och när han inte återkom till avbytarbåset direkt till andra perioden kom direkt tanken att nu kommer vi aldrig nå Elitserien. Men Kenny återkom efter några minuter och jublet steg i den tillresta klacken.
Andra perioden förstörde av fyra raka Rögleutvisningar och missnöjet mot domaren Ulf Rådbjer steg hos Rögle fansen. Rögle klarade dock av att hålla oavgjort också efter två perioder och hoppet om en vinst blev större och större.
Ett hopp som tyvärr såg ut att bli krossat när Mora på dryga sex minuter i tredje perioden gick fram till 2-0. Rögle fick efter 14 minuter i sista perioden chansen i fem mot tre då två Moraspelare blivit utvisade. Vem stiger då fram och sätter pucken i nätet om inte lagkaptenen Kenny Jönsson. Det var reducerat till 1-2 och hoppet tändes igen.
Samtidigt som Kenny och resten av spelarna i laget åkte fram till fansen för att fira sin reducering hände det som inte ska få hända i en elitseriearena. Aluminiumprofilerna som var fästa i trägolvet gav sig vika och ett femton tal personer föll ungefär 1,5 meter ner och många skadades lindrigt. Istället för att se glädje och vinnarlust i ögonen hos Röglespelarna såg man istället en stor tomhet och nu i efterhand känns det ironiskt som om den största vinnarlusten försvann samtidigt som Moras ledning blev reducerad till endast ett mål och läktaren rasade.
Rögle klarade inte av att mobilisera sina sista krafter utan istället kunde Mora avgå med seger och få precis den start på kvalserien som man ville.
Hemresan blev inte som vanligt efter en bortamatch då vi fick samtal från diverse media som ville ha kommentarer och från Rögletränaren Peter Johansson som undrade hur det var med oss. Klockan 8.00 morgonen därpå var jag hemma i min säng igen och klockan 13.00 samma dag var jag tillbaka på jobbet igen efter ett händelserikt dygn.
Fortsättning följer imorgon, samma sida, samma tid.
