Krönika: ”Det offensiva genidraget”
Tre Kronor imponerade när man vann mot Tjeckien med 5-3, och det var ett taktiskt genidrag från Bengt-Åke Gustafsson som avgjorde matchen. Att matcha Robban Nilsson med Nicklas Bäckström och Patric Hörnqvist avgjorde matchen – nu måste de få fortsätta tillsammans!
Jag har påtalat det innan. Karl Fabricius må vara en uppgradering mot Fredrik Warg i Tre Kronors förstakedja med playmakern Nicklas Bäckström och skarpskytten Patric Hörnqvist, men han är en förstakedjespelare i ett VM. Att Robert Nilsson skulle matchas i den kedjan har känts som en given lösning för ”Mini Magic” gör inte speciellt mycket nytta i en fjärdekedja.
Bengt-Åke Gustafsson har också – hurra, hurra – börjat tänka i de banorna, för mot Tjeckien hade Robban fått tillbaka istid i numerärt överläge, och då med just Hörnqvist och Bäckström, och just på bekostnad av Fabricius.
I den tredje perioden slängde Bengan också in Robban i toppformationen i spel fem mot fem, och det var ett genidrag som också gav seger. Bäckström pass, Nilsson skott, Hörnqvists retur gav 4-3, vilket föranledde 5-3-vinsten.
Nu vill jag se Robert Nilsson i toppformationen direkt i kvartsfinalen, oavsett vilka Tre Kronor ställs mot. Nilsson bidrar med fart, finess och fysik – och passar utmärkt i förstaformationen:
* Nicklas Bäckström är speluppbyggaren och playmakern som är bra på små ytor och som öppnar upp isen med sina passningar.
* Patric Hörnqvist står för hårt arbete, forechecking, tacklingar och ett rykande effektiv skott.
* Robert Nilsson bidrar med finess, dragningar, tacklingar och ett vasst passningsspel samt ett tämligen bra skott.
Nilsson bidrar med samma arbete som Fabricius gör, men har mycket, mycket, mycket mer hockey i sig. Medan Fabricius trampar och trampar samt bränner målchanser, är Nilsson mer effektiv och bra med pucken. Edmontonforwarden har en enorm potential, men måste få förtroende för att kunna visa det.
Han har spelat bra i VM, men kan ännu bättre.
En förstakedja med Bäckström, 20, Hörnqvist, 21, och Nilsson, 23, må vara ung och orutinerad, men den skiner av hunger och kompetens. Att låta dem bära Tre Kronor nu kan vara en fantastisk investering inför framtiden.
Snälla Bengt-Åke, låt Robban Nilsson stanna där han hör hemma – det vill säga i förstakedjan.
---
Jag spådde att Anton Strålman skulle få ett stort genombrott i VM, men så har det inte blivit. Han gjorde dock sin bästa match i turneringen mot just Tjeckien, och han var säkerligen spelsugen efter den snabba sortin mot Ryssland häromdagen. Hans offensiva uppåkningar är en fröjd att skåda, och 1-0-målet var lika vackert som välförtjänt.
---
Tjeckien var bra, inte tu tal om annat. Man radade upp ett antal chanser och Tre Kronor hade aldrig vunnit utan Henrik Lundqvists briljanta målvaktsspel. Han kan absolut inte lastas för målen – Tjeckiens 2-2 var till exempel taget ut skolboken, och att Ales Kotalik skjuter stenhårt är välkänt. ”King Henrik” har imponerat så här långt.
---
Två mål av Marcus Nilson, men han övertygade inte speciellt mycket ändå. Hans formation med Rickard Wallin och Nils Ekman maler på, men uträttar tämligen lite offensivt. Jag skulle ändå inte vilja spräcka den kedjan, för den kan plocka ner vilken toppformation som helst i den här turneringen. Ledargestalten och lojale Rickard Wallin är briljant i positionsspelet och i numerärt underläge, till exempel.
---
Man saknade allt Doug Murray lite grand, men han kommer tillbaka. Det angenäma problemet inför kvartsfinalen är vilka backar som ska få stiga åt sidan när Murray och Kenny Jönsson nu ska in i laget. Faktum är att Kenny och Magnus Johansson känns som de enda givna bland de sex startande – i övrigt är det kamp.
Jag skulle bänka Daniel Fernholm, men sedan är det svårare. De två sista platserna är troligen en kamp mellan Alex Edler, Jonas Frögren och Niclas Wallin, men vem man ska bänka är svårt. Alla tre har spelat bra så här långt.
---
Det blev tre VM-turneringar för Kenta Nilsson. ”Mr Magic” vann dock aldrig mer än en silvermedalj, och det är något som sonen Robert nu ska försöka bräcka. Precis som sin far har Robban begåvats med en härlig teknik och en ”split vision” som många avundas på isen, men han också, till skillnad från Kenta, en fysisk dimension i sitt spel.
De egenskaperna gör honom till en potentiell storspelare, och får han fortsätta i förstakedjan kan genombrottet komma redan nu.
Det är jag tämligen övertygad om.
