Guldspecial - 1925

Läs om hur det gick till när Södertälje SK tog sitt första SM-guld 1925.

Året är 1925, bröderna Abrahamsson Erik och Calle är de två största idrottsmännen i Södertälje.

Calle som var äldst kom till klubben då han var elva. Han började i bandylaget. Inom bara ett par år var Calle ordinarie i SSKs bandy A-lag.

Under 1910-talet blev Calle stadens legendariska bandykung.

Calle spelade två år i AIK Solna för att sedan återvända till SSK. Han var med och byggde upp det goda bandylag Södertälje hade på 20-talet.

Brodern Erik var inte sämre, han kunskaper i längdhopp tog honom ända till OS i Antwerpen, där det blev ett brons. Redan där var Erik den störste i klubben då han som första man från Södertälje kunde komma hem med ett OS-brons.

Erik fick även han en plats i SSKs bandylag år 1914, även han gästspelade i AIK Solna två år.

Det var under dessa år ishockeyn kom till Sverige. Sverige skulle skicka ett lag till OS i Antwerpen bestående av bandyspelare och några få grabbar som provat sporten i Tyskland.
Erik var med i disskussionerna vid uttagningen men kom inte med.

Istället fick han vänta en säsong och istället vara med vid den tredje ishockeymatchen som spelades i Sverige. Då spelade han i AIK som mötte Berliner Sclittschuh-Club och förlorade med 4-1.


Erik var alltså den förste från SSK som provade på ishockey och förde vidare allt gott till brodern Calle som inte var sen att gå till styrelsen för SSK och berätta.

SSK inhandlade 11 ishockeyklubbor och två puckar, och där började äventyret.

Ur Södertälje Tidning 12/1 1925:
"---Efter gårdagens avslutade bandyträning på den lilla Bergsjön vid Stockholmsvägen plockade Calle och Erik Aber fram några mystiska tingestar som de flesta väl ej voro förtrogna med, nämligen ishockeyklubbor. Efter det målvakten Thorberg uppstoppats till en bättre snögubbe satte man igång med 'puckningen' av den runda gummitrissan som skall föreställa boll.
Abrahamssönerna instruerade med de överiga som intresserade åskådare, efter en stunds vispning voro även de med och bombarderade Thorberg värre. När pojkarna bliva mer insatta i spelet kommer Sportklubben säkert att gå långt i ishockey tack vare det goda spelarmaterialet---"

Efter detta tog man kontakt med Svenska Ishockeyförbundet och erbjöds plats i Klass II A.

Premiärmatchen spelades den andra februari 1925 mellan SSK och Karlbergs BK från Birkastan.

Idrottsbladet 4/2 1925:
SSK-Karlberg 1-0 Klass II A
"--- Sympatiska snabbåkande SSK debuterade i måndags (2/2) inför en publik som med hörbar förtjusning följde det hastigt växlande spelet.
Att segern blev så pass knapp får utom en del otur och en viss skicklighet hos KB-målvakten tillskrivas den nybörjaraktigt våldsammapressning kringlorna matchen igenom etablerade mot dennes bur.
En av de viktigste trosartiklarna i ishockey är ju att låta spelet vara jämnt. Mot ett samlat försvar är det ju svårare att finna öppning för sig själv och pucken. Vidare brast det naturligtvis i skjutförmåga, de mest givna målchanser förspilldes. Till slut - håll i klubban med båda händerna.
Det välförtjänta målet gjorde Jompa Nilsson med benägen hjälp av målvaktens skridsko när det var ca 4 minuter kvar---"

Premiäruppställningen:
Målvakt: Gunnar Thorberg
Backar: Calle Abrahamsson, Henry Johansson
Forwards: Johnny Johansson, "Jompa" Nilsson, Erik Abrahamsson
Avbytare: Filip Wetterholm (in i andra halvlek då Calle A tröttnat).

Efter den lyckade permiärmatchen inbjöds Hammrby IF till Södertälje den åttonde mars 1925 och tackade genom att vinna med 3-2.
Detta var den första hockeymatchen som spelades i staden.

Alla framgångar gjorde att laget anmälde sig till SM där man klev direkt in i semifinal mot Nacka SK.
Matchen spelades den 14 mars och Södertälje vann överlägset med 7-0.

SSK hade då kommit till sin första SM-final genom tiderna mot Västerås SK!

Finalen

Klockan åtta på kvällen den 21 mars skulle finalen avgöras i Västerås.
Där hade man byggt upp en ishockeybana med måtten 50x25 meter och med belysning från 20 elljuslampor.

Henry Johansson skulle komma till Västerås med tåg cirka tio minuter innan matchstart, fast värre var det nog med bror Johnny som skulle anlända tio minuter efter matchstart!

Calle Aber lyckades dra ut på tiden så att Johnny kunde komma i tid, såhär säger han själv efter matchen:

"Hur vi maskade och resonerade med domaren om allt utom spelet så lyckades vi draga ut på tiden tills klockan var tio minuter över åtta (matchen skulle börja klockan åtta) innan vi kom ut på planen. Vår plan lyckades och Henry var nu med.
Till saken hör att våra två reserver aldrig rört vid en ishockeyklubba förut, och därför var våra utsikter ännu mindre."

Spelet började och efter fem minuter ledde VSK med 2-0. Johnny hade under tiden klätt om på tågets toalett och tagit på sig skridskorna i taxin till idrottsplatsen.
Han glömde även ta av sig plommonstopet och skrinade ut till bifall av publiken med det på huvudet.

Första perioden slutade 2-0 till Västerås och andra slutade 0-0 trotts att SSK var det bättre laget.

Om den tredje perioden berättar Calle A:

"Vi pressade i ett, men Västerås målvakt syntes oövervinnerlig och vi hade nästan förlorat hoppet till dess 4 minuter och 40 sekunder för full tid, då Johnny Johansson bröt igenom och gjorde vårt första mål. Knappa 2 minuter före slutet gör samme man vårt utjämnande mål."

Det blev förlängning..:

"--- med ett hägrande SM för ögonen och med känslan av att Västerås redan var ett slaget lag spelade vi med all den energi och kraft som är möjligt i ett sådant fall. Till slut lyckades det mig, vid ett ett av våra många anfall, att överlista målvakten och från 3-4 meter skjuta vårt vinnande mål. Detta mål kan jag säga avgjorde ishockeyns framtid i Södertälje samtidigt som det gav mig tillfälle att bevisa för mina motståndare inom klubben vilka möjligheter vi hade. På söndagen slog vi dessutom VSK med 4-1 i bandy efter överlägset spel, vilket gjorde resan så mycket mer minnesrik för oss som hade nöjet att deltaga i densamma---"

Tvåmålsskytten Johnny Johansson berättar vidare i en intervju från 60-talet:

"Visst var vi nybörjare 1925 men grunden till framgången låg i att vi var skridskosnabba.
Självfallet var det idylliska förhållanden jämfört med modern toppishockey. Vi spelade för att det var roligt, och det innebar att man spelade nonstop för jämnan. Vi talade aldrig om 'avbytare', visst fanns det reserver men de kunde få vänta rätt länge innan de fick komma in på banan."



Grundserien

Klass II A 1925 (ej slutspelad)

0 kommentarer

Victor Zetterman2008-06-28 18:45:00