JVM-krönika: Det finns plats för blåbär
Lettland hade ingenting att sätta emot Sverige i JVM. Ändå tycker jag att nationens, eller blåbärsnationers, existens är berättigad i turneringen.
---
Skrattmatch var väl det minsta man kunde kalla Småkronornas match mot Lettland för. Det enda letterna var bättre på än svenskarna var tacklingsspelet, men det räckte inte speciellt långt mot ett spelöverlägset Sverige som gjorde processen tämligen kort med bottengänget från andra sidan Östersjön.
Lettland, och också Kazakstan för den delen, gjuter onekligen liv i diskussionen om det verkligen finns plats för tio nationer i JVM. Med tanke på lagens skrala spel och bredd, kan jag förstå att det är befogat att diskutera en bantning av turneringen.
Jag tycker dock att det måste finnas plats för några av de sämre nationerna i de bästa sammanhangen. Det är på det sättet de blir bättre. Ett målande exempel från A-VM är vårt grannland Danmark. Från att ha ansetts vara en ordentlig blåbärsnation i internationella sammanhang, har man nu byggt upp en respekt, och är ett lag som kan röra om ordentligt i VM-grytan. Dit har man kommit för att man fått vara med i A-VM.
För att ishockeyn ska växa i de mindre länderna, krävs det att de drillas av de bästa.
Därför tycker jag det finns plats för Lettland i årets JVM, även om det, som sagt, blev lite av en skrattmatch för Sverige.
---
Matchen gav inte speciellt många svenska svar egentligen, men det var skoj att se Magnus Pääjärvi-Svensson få dominera lite offensivt, och även om motståndet inte var det bästa så lär det pumpa upp honom med självförtroende inför fortsättningen. Hans potential är skyhög, och den genombrottskraft han visade mot Lettland får han gärna visa upp mot Ryssland också.
Jag vill återigen hylla hans kedjekamrat Simon Hjalmarsson som är ett alldeles strålande komplement. Den St Louis-listade yttern är orädd, kraftfull, teknisk och vågar bryta in på mål.
---
Efter den negativa frossan från Niklas Wikegård mot Slovakien, var expertkommentatorn from som ett lamm mot Lettland. Det var knappt han yttrade ett negativt ord under hela sändningen, man nästan hörde hur han lade band på sig stundtals.
Han diskuterade sin negativa inställning i Slovakienmatchen innan matchstart, och jag skulle inte bli förvånad om att han fått rekommendationer från tv-håll att tona ned kritiken något, och blir lite mer välvilligt inställd till Småkronorna. Men vad vet jag, jag bara filosoferar.
Helt klart är i alla fall att det tidigare klockrena samarbetet mellan Chris Härenstam och Niklas Wikegård har börjat knaka något i fogarna. De fyller inte i varandra likt Bill och Bull som var lite av fallet ifjol. Vad det innebär för fortsättningen, har jag ingen aning om. Kanske inbillar jag mig bara.
---
Högtalarna spelade ABBA:s Dancing Queen när Joakim Andersson blev utvisad. Lite coolt.
---
Nästa match blir en höjdare, även om tidpunkten för densamma inte är det. Klockan halv nio på nyårsafton spelar Småkronorna nämligen mot topplaget Ryssland, en match som kan bli ytterst intressant.
En seger där skulle vara ett trevligt sätt att skåla in det nya året på.
