Matchkrönika: ”En fantastisk nyårskaramell”
Sverige firade en tidig nyårsafton när man avlossade fyra nyårssmällar redan i den första perioden mot Ryssland. Fyra nyårssmällar som blev starten på ett fantastiskt firande.
Förr firade Ryssland nyår i mars, eftersom naturen då vaknade till liv inför den stundande våren och sommaren. 1492 flyttade man nyåret till den förste september, innan Peter den Store 1699 flyttade nyårsfirandet till den förste januari.
Kanske hade den ryska befolkningen, i alla fall dem som bryr sig om ishockey, önskat att firandet hade varit planerat till något annat datum än just den förste januari, eftersom Sverige såg till att sänka de ryska förhoppningarna i JVM ordentligt när man körde över nationen från öst och vann med hela 5-0.
Medan det såg ut som att ett vilset Ryssland redan hade börjat fira och korka upp champagnen, inledde Sverige sitt nyårsfirande i den första perioden där man bjöd på fyra smällkarameller som gav vad som skulle visa sig en ointaglig 4-0-ledning.
Det var nästan magiskt att se Sverige ha en fantastisk utdelning på de chanser man skapade – och den ryske målvakten är inte att lasta, även om han gav upp efter 4-0-målet. 1-0 kom på ett friläge, 2-0 på en kille som fick skotta fritt i slottet och vid både 3-0 och 4-0 var han helt skymd. Det var snygga svenska mål.
Ja, det var lika vackert som fyrverkerierna som kommer att måla himlen inatt.
---
Om Peter den Store hade makten att flytta nyårsfirandet i Ryssland, så borde Jacob Markström snart ha samma makt i Sverige. Jacob Den Store är STOR, men han ingjuter också en sådan skräck, precis som Peter den Store, i motståndarna, att de knappt vågar avsluta mot honom. Det var väl ingen tillfällighet att Ryssland inte ens fick pucken på mål under två av sina frilägen.
Markström ingjuter en fantastisk respekt.
Det krävs något extra för att överlista Gävlesonen med de fantastiska reflexerna. Positionsspelet är anmärkningsvärt bra, sidledsförflyttningarna sylvassa, och det ser aldrig ut som han gör några svåra räddningar. Han är en gigant.
---
Jag har sett många snabba spelare spela ishockey, men det var länge sedan, om någonsin, jag såg två spelare som i en och samma kedja hade en sådan fantastisk frekvens på benen. Jag pratar så klart om André Petersson och Mattias Tedenby. De har sådan intensitet i benen att man bara vet att de kommer vinna pucken.
Det framstår allt mer som helt otroligt att André Petersson – fartfantomen, liraren, forecheckaren, avslutaren – ”bara” spelar i J20 SuperElit. Han borde minst spela i HockeyAllsvenskan. Han är nyårsraketsnabb, om det något underliga uttrycket tillåts i de här tiderna.
---
Nikita Filatov trampade igång ordentligt en gång. EN gång. Då såg det i och för sig ut som att David Rundblad hade klister under skridskorna, men jag förväntade mig betydligt mer av den ryske storstjärnan som har ett fantastiskt ishockeykunnande. Nu ramlade han ner i den kollektiva ryska kollapsen.
---
Det var oroande att Oscar Möller fick kliva av matchen med axelsmärtor. Enligt SVT24 så handlade det om en gammal skada, och enligt rapporterna ska han kunna spela redan nästa match.
---
Viktigaste spelarna under resten av turneringen blir, vid sidan av Jacob Markström givetvis, inte stjärnorna, utan grovjobbarna. Jag tänker då främst på Niklas Lasu, Joakim Andersson, Simon Hjalmarsson, Anton Persson och Carl Gustafsson. Det är de som ska gå i bräschen för spelet, och visa att Sverige inte kommer att vika ner sig.
De är lagets duracellkaniner.
Man kan säga att de är elden som behövs för att tända fyrverkerierna så att de kan flyga upp och sprida något vackert. Det är de som måste göra grovjobbet, så att spelare som Oscar Möller, Mikael Backlund och Magnus Pääjärvi-Svensson kan explodera.
Duracellkaninerna var grunden i segern mot Ryssland. De måste utgöra samma grund i semifinalen.
---
Sveriges seger var ett fint sätt att skåla in det nya året på.
Lycka och välgång till alla!
Skål!
