Krönika: "Värdigt tidsfördriv på en måndag"
Matchen berörde inte. Segersiffrorna övertygade inte. Men för att vara strax efter fyrasnåret på en måndag var Sveriges match mot Frankrike ett klart värdigt tidsfördriv.
Egentligen skulle det gå att kopiera stora delar av krönikan jag skrev efter premiären och klistra in här. Det är nämligen inte mycket som skiljer mellan matchen mot Österrike och matchen mot Frankrike.
Det vill säga: Tre Kronor började bra, gjorde ett par snabba mål, föll sedan i dvala i den andra perioden och ryckte upp sig lite i tredje.
Och precis som mot Österrike säger matchen inte ett dyft inför fortsättningen.
Inte ens intresserade
Frankrike var från början inte ett dugg intresserade. Man praktiserade ett man-man-försvar, som enkelt forcerades så fort någon svensk anfallsspelare gjorde en vändning eller tog ett extra skär.
Men i den andra perioden föll sedan det svenska laget ner till en 12-årings mentala nivå. Det togs lite utvisningar här och där och Marcus Nilson flinade när han totalt obefogat drog ner en fransk spelare i anfallszonen. Och efter ett par mål kände fransoserna att fan, vi skakar ju dem – nästan.
För det kom det ju även en tredje period då Tre Kronor fick några powerplay och avgjorde matchen utan att förta sig över huvud taget.
Ta det för vad det är
Det skulle – liksom jag gjorde efter premiären – gå att gnälla på att blåbärsnationerna inte har något att göra i det här mästerskapet, då det är så stor skillnad mot för de etablerade landslagen.
Men det känns som att det kan bero. Det gäller att ta det för vad det är.
Tre Kronor slutade, efter tusen om och men, på en andra plats i gruppen. Man är alltså topp fyra av alla nationer inför slutspelet. Förlust mot Lettland eller ej, det är en klart godkänd notering.
***
Efter middagen, en vanlig grå måndag, är en helt betydelselös mellan Tre Kronor och Frankrike ett klart värdigt tidsfördriv.
***
Men nu börjar alltså allvaret. På torsdag väntar Tjeckien i den första utslagsrundan. Och fortfarande finns det en hel del saker som oroar.
För mig är det en gåta att försvarsspelet fortfarande är så pass darrigt. Backbesättningen är ju den klart namnstarkaste lagdelen.
Mycket står och faller med Johnny Oduya just nu. Särskilt när han tvingas dras med Nicklas Grossman, som otroligt nog hade stora problem att handskas med fransmännen.
***
Kenny Jönsson - Anton Strålman
Johan Åkerman - Dick Tärnström
Magnus Johansson - Johnny Oduya
***
Allt ska sitta nu
Där har ni de tre backparen jag vill att Bengt-Åke Gustafsson ska rulla på mot tjeckerna. En spelare som Jan Marek har hunnit ändra åkriktning fem gånger, med puck, innan Grossman vänt från framlänges till baklängesåkning.
Åkerman har visserligen samma problem, men ligger betydligt bättre i positionsspelet.
Målvaktsposten är inte mycket att spekulera kring. Jonas Gustavsson är den bästa som finns att tillgå och har visat att han håller hög internationell klass.
På forwardssidan är det bara att hoppas att Patrik Berglund kommer tillbaka in i laget igen så att Bengt-Åke kan rulla på fyra hela kedjor.
I övrigt är det inte så mycket att orda om.
Mästerskapet är snart slut, men samtidigt har det just börjat. Nu ska formationerna, grundspelet och gruppkemin sitta där.
Det bara att vänta och se hur långt det räcker.
