Vi måste acceptera en besvikelse, men aldrig förlora vårt hopp
"Snälla kamrater, vi måste sansa oss en smula. Jag har tagit del av men inte riktigt förstått många SSKares näst intill sanslösa frustration efter dyngförlusten i lördags mot Luleå", skriver Kent Fredriksson.
Ja, jag är medveten om att det såg mer än lovligt illa ut och visst kan även jag känna frustratation och oro över bristen på engagemanget som spelarna visade upp. Dock inte alla spelare, det fanns några som hade tagit av sig skridskoskydden och stundtals försökte jobba sig in i skiten. Dock utan någon större framgång. Dags att ladda för kvalserien var visst ett vedertaget praxis bland flera SSKare bara minuterna efter matchen senast, och visst förstår jag ilskan så där direkt efter slutsignalen, men att redan nu börjat oroa sig för en eventuell kvalserie är modfälldhet av högsta rang.
Kanske kommer SSK hamna i kvalserien var det lider men vi måste avbryta destruktiviteten nu, vi har ju knappt börjat serien . Högst troligt är det samma personer som efter en vinst ropar ut att nu har vi det, vi har hittad DET. Svaret fanns att finna i våra linjer. Samma linjer som suddas ut och målas om beroende på utgången av matchen vi för tillfället skådar. Näe alla luttrade SSKare, vi vet hur det är att vara supporter till de anrika. Det har aldrig varit en räkmacka och kommer aldrig så vara utan det är smärtan som oftast gör sig påmind om hur livet ter sig i elitseriens nedre segment.
Nu när jag är inne på linjer så är det just den biten som oroar mig mest. Sportklubben har inga. Detta faktum känns allvarligt även om det knappt är gryning i matchandet än så länge. Mot Linköping så fanns det en känsla som att se får på grönbete eller som när kossorna släpps ur sin vinterförvaring och ut i hagen. Glädje över att äntligen får spela en riktig match igen. Man hade liksom överseende med att det var lite för mycket slit och släng och ingen direkt struktur. Vi slog oss för bröstet efter en väl genomförs match, vi hade koll på LHC! I ärlighetens namn så räddade Bjurling oss från poängtapp. Även om tredjeperioden var kontrollerande från vår sida så saknades grundbulten. Avsaknad av just denna bult märktes rejält mot Luleå, när man tidigt märker att vi ständigt hamnar i två mot tre-lägen, så måste man gå tillbaka till grunderna igen. Problemet som sagt är ju att vi har inga vad det verkar. Frågan jag ställer mig är: har Popovic och Larsson koll på läget? Jag såg ett stundtals naivt och även dåligt samspelt lag irra omkring likt havet stormar på isen utan att riktig veta hur vi skall agera i uppkomna situationer. Det var lite som modern jazz; fem musiker som bestämt sig för att spela varsin låt...samtidigt! Jag hoppas att de vet vad de gör och att det kommer sätta sig om några omgångar. Finns svaret till mitt grubbleri i vår försäsong? Jag var tidigt skeptisk till hur vårt träningsmatchande såg ut, i min mening för få matcher. Dessutom en match mot Örebro, som precis gått upp allsvenskan.
Nog om det, nu stundar match mot Rögle. Ett Rögle som enligt rapporter har två hedersamma förluster i bagaget. Tycker att hedersamma förluster är ett av de mest korkade ord som finns. Kan aldrig vara hedersamt att förlora en match, helt ok att Rögle tycker så. Rögle är ju ett av minst två lag vi bör ha bakom oss dessutom.
Jag vill redan nu utbringa en trål till Rögle och varna för torsk!
