Läget efter första trettonmatchvarvet
Man kan fråga sig om det AIK presterat efter att ha mött samtidliga lag i serien en gång, är bra?.
AIK har vunnit 6 matcher, 3 har slutat oavgjort med två bonuspoäng och 4 har förlorats. Laget ligger på fjärde plats med 23 poäng, i en tabell som haltar. Det har börjat gro en oro av vad man kommer att gå i land med. En fråga man ställer sig är om laget är lika bra som förra året? Vid jämförelse kommer man fram till att i fjol låg AIK fyra med 24 poäng efter 13 omgångar. Man hade vunnit 8 matcher och förlorat fem. Det är likt situationen som är idag. Är det så att vi supportrar begär mer av laget i år än vad vi gjorde förra året? Det kan vara så. Då visste ingen vilken potential man hade, allt var nytt och ingen kunde så här dags på säsongen begära att man skulle ta sig till kvalet.
Detta år har man gått ut från start att man avser att vara med för att på allvar kriga om en plats till elitserien. Kvalserien är självklar som delmål. De nya i laget Rickard Gynge och Oscar och Victor Ahlström, har kommit in i laget positivt. Juniorerna som kommit till finns ingen anledning att klaga på. Försäsongen var sådär, och efter den sista träningsmatchen mot Leksand i Norrtälje före seriestarten som förlorades med 0-3 var det många som gick hem med rynkade pannor. Tränarna hade en del att grunna på. Det började dock bra i serien med oavgjort plus bonusvinst mot Malmö och fyra segrar i följd. Sedan kom två oavgjorda hemmamatcher med en förlorad och en vunnen bonuspoäng. Efter det har det spelats fyra bortamatcher som samtliga har förlorats. Det har också spelats två hemmamatcher till, med vinst.
Jag tycker att spelet har varit ostrukturerat hitintills. Det verkar oinspirerat och lojt. Power-playspelet har inte varit bra, där finns mycket mer att önska. Först spöa Leksand i en riktig kämparinsats och visa vad man kan, och sen några dagar senare, åka bara några mil till Uppsala och bli utspelade av Almtuna med 1-5. Redan när man endast mäktade med 1-0 i segermatchen mot Sundsvall blev man betänksam. Att en svacka kommer i en serie som omfattar över femtio omgångar är naturligt. Men att gå ut som topplag och åka på fyra bortaförluster, mot inte alltför märkvärdigt motstånd i början av säsongen verkar tveksamt. Det ger ett intryck som inte bådar gått. Jag tycker också att Tärnström har sviktat i år. Förra året var han ett riktigt ankare och ledare, med dubbel speltid i många fighter. En sådan kille då, borde kunna hålla sig lugn i stället för att åka först ut till syndabåset för onödiga företeelser som har hänt i flera matcher på sistone, (okey, han har gjort mål också.)
Om bortamatcher kommer att innebära poängtapp även mot de sämre lagen, som normalt får stryk på Hovet, får AIK svårt att ta sig till kvalserien. Det kanske inte ens räcker till playoff. Om inget händer som vänder de här vibbarna, finns det anledning att känna oro.
Vad vi vill se är den stabilitet målvakterna gav och den trygghet i försvarsspelets som genom backarna var den avgörande styrkan förra året, men med bättre fart i anfallsspelet. Vi vill också se att alla forwards är alerta och är med och skapar. Vi vill också ha mer vilja och jävlar anamma i laget. När man på riktigt allvar och med alla till buds stående resurser har visat det i flera matcher, genom att vinna och ta poäng, då först kommer de högljudda Gnagargardet tillbaka till Hovet och hejar på så att det dundrar. Vi hoppas att den dagen detta inträffar, händer väldigt snart.
