Krönika: Belackarna har slagits på fingrarna med en rottingpiska
Nu har vi kommit en bra bit på väg i denna, av mig kallad, förhoppningens säsong. Så här långt har vi slagit några av belackarna på fingrarna med en rottingpiska.
Många trodde och vissa önskade säkert att vi skulle vara tvärsist med endast en handfull poäng inspelade vid denna tidpunkt på säsongen. Ett erkännande för tränarduon Peter Popovic och Peter Larsson är att deras synsätt på hur de vill att SSK skall spela bär frukt, iallafall än så länge. Jag tror att många hade väntat sig få se ett vilt sluggande SSK, som rensar allt av vad tygen håller och sen krydda det med oändliga icingpuckar. Så har det bara sett ut i ett par matcher och då har vi vittjat nätet lika intensivt som en yrkesfiskare. De gånger vi vunnit så har det uteslutande berott på att motståndarna inte hade lust att spela just den dagen, kände sig inte riktigt krya och gjorde sin sämsta match sen Eldkvarn brann.
För visst kan det vara svårt att förstå att ett lag som till stor del består av trubbiga breddspelare kan spela en sån frejdig anfallshockey och som inte står i parterr i egen zon. Hittills har vi som jag ser det gjort det med beröm godkänt. Skall vi fortsätta att vara den där jobbiga lillebrorsan så måste vi fortsätta att vara ödmjuka mot allt och alla och inte för en sekund tumma på energin, så kanske säsongen slutar i motsats till vad som tippades i augusti.
Nu kanske ni tror att jag sitter lätt tillbakalutad i en Chesterfield smuttandes en lagom rökig Cognac och puffandes en fet cigarr. Icke alls, jag är inte nöjd trots att vi är med i racet i allra högsta grad. Det som ser hyfsat ut idag kan vara rena Ragnarök nästa vecka, så fort svänger det. Vilka spelare man än har i truppen så är det alltid den svagaste länken som bär på avgörandet. Det lag som besitter den starkaste av de svaga länkarna drar det längsta strået. När det går emot är det inte bara att trycka på en knapp så fungerar allt igen, man måste ha ett grundspel att luta sig emot. SSK har självklart brister, främst i det defensiva arbetet. Med det defensiva arbetet hänger jag inte bara ut backarna utan det är även vissa forwards som inte riktigt vill ta backchecking på allvar och då är vi sårbara. Vi är inget lag som har råd med några alibibyten utan då straffas vi omgående.
Det är lätt att se att de spelare som var med förra säsongen har bra mycket mer fart denna säsong och ser ut att tycka det är kul med hockey igen. En spelare som är viktig för SSK är Linus Videll, som äntligen har börjat röra på fötterna och visar så smått en gryende form. När säsongen var i sin linda så slog jag ett slag för Fredrik Andersson. Jag hade en magkänsla att han skulle visa sig vara en mycket kompetent spelare. Det har han definitivt bevisat. Mycket handlar om att ge spelare förtroende och inte bara ett par byten per match. Man måste få misslyckas ibland för att växa. Lukas Kilström är en annan som visat att han vill vara med. Ett mycket moget backspel av den unge herr Kilas. Lukas är Sportklubbens näste storback. En annan kille som står på tur att visa att han duger bör bli Blaz Gregorc. Ge det tid så skall ni få se.
Nu när vi skrinnar in i den 2/3-delen av säsongen så ser jag framtiden an. Vi hänger med och skall vi fortsätta leverera så måste vi vinna fler bortamatcher annars håller det aldrig. Gillar man inte att vara hemifrån så får man ta någon i handen och vara så god att följa med. Framtiden är något varje människa når med en hastighet av 60 minuter i timmen, vad man än gör och vem man än är.
