Krönika: Sista halmstrået har vissnat
"Varken Gunnar Persson, Tommy Sjödin, Kenny Jönsson eller Eric Beaudoin kommer att kunna vända på den här trenden. Det enda som kan göra det är kollektivet. Ett kollektiv som utanför isen säkert fungerar jättebra, men i stridens hetta är det som tjugo olika enmansshower", skriver Andreas Holm i en krönika.
För dryga tre veckor sedan skrev jag en krönika som var hårt kritisk mot Rögle. Inte just mot Gunnar Persson som tränare, eller mot enskilda spelare, men det var uppenbart att det behövdes en förändring. Den som har störst möjlighet att ändra på faktorerna i Rögle när det kommer till det sportsliga resultaten är Roger Hansson, och han ska ha en eloge – för han försökte.
Roger Hansson ställde sig i båset ett antal matcher, han bevakade träningarna. Men från hans, Gunnar Perssons och styrelsens håll var det hela tiden tal om ”vi ska till slutspel”. Förlust efter förlust ramlade in i resultattabellen och till slut blev supportrarna irriterade över Rögles naivitet. Föreningen höll ett möte – vissa önskar kalla det krismöte – där ett nytt mål för säsongen fastställdes: att hålla sig kvar i elitserien.
Förutom det fastslogs det klart och tydligt att styrelsen har fullt förtroende för Gunnar Persson. Jag vill inte kasta för mycket skit på Gunnar. Han är en otroligt trevlig man, och en väldigt bra tränare. Men någon matchcoach – det är han sannerligen inte. Jämför Gunnar Perssons agerande mot Luleå där han tar en time out då Rögle är på väg mot en kvittering jämfört med Peter Popovic i Södertälje som kan vända matchbilden genom några väl valda ord.
Kenny Jönsson gjorde någon form av comeback. Helt plötsligt var det frid och fröjd, och allting var underbart. Giulio Scandella gjorde comeback/debut, och Daniel Glimmenvall fick C:et bortrivet från bröstet och placerades istället på Eric Beaudoins tröja.
Fick det någon effekt?
Nej, inte det minsta. Det är fortfarande samma visa. Bra förstaperioder, men när det väl smäller bakom Christopher Nihlstorp faller hela laget som ett mynt från Eiffeltornets topp. Det finns inget självförtroende, och den som påstår att Rögle inte går till kvalserien är allt annat än realist.
Det finns dock en positiv sida och det är att man fortfarande har möjligheten att uppfylla målet om att klara sig kvar i elitserien. Det heter ju att andra året är det svåraste, och om inte annat så är det för publiken i Lindab Arena inte minst den värsta.
Som jag tidigare sa, så är Gunnar inte på något sätt den grundläggande anledningen till att Rögle förlorar match efter match, men det är dessvärre bara han och Tommy Sjödin som kan ta stora ansvaret för den här trenden. Det kvittar hur många Kenny Jönsson du sätter in på träningarna, eller hur mycket publiken stöttar. Självförtroendet måste upp, och det innan kvalserien. Det duger inte med att ”Det är bara att köra på, till sist kommer det”, som Gunnar Persson sa till PPV efter senaste matchen, utan nu måste det verkligen hända något.
Varken Gunnar Persson, Tommy Sjödin, Kenny Jönsson eller Eric Beaudoin kommer att kunna vända på den här trenden. De enda som kan göra det är kollektivet. Ett kollektiv som utanför isen säkert fungerar jättebra, men i stridens hetta är det som tjugo olika enmansshower.
I fjol hämtades Gunnar Persson in inför kvalserien istället för Peter Johansson och Björn Hellkvist. Då befann sig Rögle i ungefär samma situation som nu – om man bortser från hemmaspel kontra bortaspel – och det var ett lyckat drag. Jag åberopar samma åtgärd nu, för utan självförtroende kommer de grönvita vara sårbara mot motiverade kvalserieutmanare.
