Krönika: Årets tränarpar är hästlängder före de senaste årens tränardefekter
LYCKAD TRÄNARLÖSNING. Peter Larsson och Peter Popovic har gjort ett bra jobb så här långt utifrån förutsättningarna.

Krönika: Årets tränarpar är hästlängder före de senaste årens tränardefekter

"Om så säsongen slutar i dur eller i moll så skall detta inte påverka faktum att SSK bör och skall behålla Popovic/Larsson som ansvariga för representationslaget. Givetvis med en förhoppning om att det är ömsesidigt", skriver Kent Fredriksson.

SSK valde ju att satsa på två riktigt, tränarmässigt sett, orutinerade kort när man kontrakterade dessa herrar. Väldigt vågat att göra det med tanke på hur laget såg ut och vilka spelare som valde att gå vidare efter förra säsongens golgatavandring. Må vara att Popovic inte var förstavalet som huvudtränare men vad spelar det för roll, egentligen? Media brukar vara snabba att just gå ut med uppgifter som belyser detta. På det stora hela är en sådan debatt, relativt sett, fullständigt ointressant. 

Man kan lugnt påstå att det knappast var ett dukat bord som erbjöds Popovic/Larsson när de väl accepterat tränarsysslorna. Södertälje SK hade inför denna säsong aviserat en återhållsam attityd vad gäller att öppna plånboken. Här skulle ingen elitlicens äventyras, så håll till godo med ekonomiklass. Om det har varit rätt eller fel får andra avgöra, men har man inte pengen så skall man anpassa sig med förnuftet i förarsätet. Det man kan ha synpunkter på är att man valde att utåt säga: "vi siktar på slutspel", när detta skrivs så lutar det åt ytterligare en vända i kvalserien. Ser man säsongen på uttalanden som dessa, så är säsongen ett gigantiskt misslyckande. Jag har sett det en aning mer nyanserat. Det vill säga klarar man sig kvar, med eller utan kval, har SSK gjort det bra. Vi skall akta oss för att göra det goda till det bästas fiende.

Den filosofi som Sportklubben spelar efter under herrar Popovic/Larssons närvaro trodde jag inte att man var mogen. Igelkottshockey med ryggsäck på, spetsat med spelvändningar var nog vad de flesta hade väntat sig denna säsong. Då var det skönt att man inför säsongen inte bara grovstädade utan lyfte på varje bänk och stol. Man tittade i garderober, bakom tavlor, ja till och med rev ner tapeter för att se om det fanns kvar något spår av Ulf Taavolas pärm eller Leffe Strömbergs ryggsäckar. Jag tror att även ismaskinen fick sig en omgång. 

Jag påstår inte att SSK spelar en sprudlande offensiv gladhockey och som släpper alla tyglar, vilket en del har fått för sig att jag anser. Förresten, är det något lag i Elitserien som gör det? Det enda jag påstår är att SSK, under denna säsong, spelar i jämförelse med förr om åren ett oerhört offensivare spel. Hade det defensiva var ett par grader högre i rang så hade SSK idag varit på slutspelplats, så jämnt är det. Man skall aldrig glömma bort det elfte budet: Du skall icke tråka ut din nästa. Jag hänger aldrig ut spelare som skall stå med dumstruten för att defensiven stundtals är under all kritik. Jag är fullständigt övertygad om att alla gör sitt bästa, men för en del räcker det inte att bara göra sitt bästa på denna nivå. Att spela efter "Learning by doing" har man vare sig tid eller tålamod med.

Vi dömer oss själva efter vad vi borde kunna prestera, andra dömer oss efter vad vi har gjort.
Finns det inget irriterande skoskav? Självklart finns det en liten orolig rodnad, och det är Sportklubbens juniorer. De som verkligen fått chansen att visa upp sig i A-lags sammanhang de senaste säsongerna går att skriva ner på en mikrofilm med en skolkrita. Under säsongen har både Lukas Kilström och Tim Heed fått känna på mer än att bara bära vatten och putsa skridskor, men för att kunna ta ytterligare ett kliv till en plattform med flera egna produkter i A-laget behövs en rejäl satsning på de yngre. Man måste se över allt, är tränarkompetensen tillräcklig, är organisationen runt lagen till fullo besatt, finns det en uttalad "SSK-filosofi" som genomsyrar allt från pojklag till A-lag? Jag hoppas att man tar uppgifterna på allvar vad gäller de yngre i föreningen. Med vikande publikintäkter, mindre sponsring så går det aldrig i längden att hålla Södertälje SK elitmässigt. Till slut måste juniorerna ta klivet, men är man beredd på det?

Peter Popovic och Peter Larsson har visat att de vågar släppa fram juniorer, bra så. Jag är naturligtvis inte dummare än att jag förstår att man kan inte släppa fram juniorer för juniorernas skull. De måste naturligtvis visa att de förtjänar det, men får man aldrig chansen att visa upp sig är det ju dödsdömt att ens ha juniorer. Där ligger årets tränarpar hästlängder före de senaste årens tränardefekter.

Kent Fredriksson2010-02-16 17:24:00
Author

Fler artiklar om Södertälje

Gunnarsson: En styrka att ta poäng när allt inte klaffar