Dags att bryta is
Ju mer jag tänker på saken, desto tydligare tycks det att livet är till helt enkelt för att följa den anrika Sportklubben i ur och skur. Jag siktar givetvis på en bättre säsong än den förra, men skulle jag snava över en annan sanning, så reser jag mig och skyndar vidare som om inget hade hänt.
Eftermiddags kaffet började bli ljummet när jobbarkompisens lätt utmanande fråga träffade mig illa:
-Vad är det som är så intressant med ishockey, och Södertälje för den delen?
Min spontana reaktion var att skärpa tonläget en smula. Min andra reaktion var att det var en sådan korkad fråga eftersom han mitt över bordet knappt har en susning om idrott och hockey är han näst intill obekant med. Men när den första adrenalinkicken mojnat en smula så förstod jag den djupare avsikten, det var inte så illa menat egentligen.
Varför det blev just SSK är en lång historia. Allt för lång för att berätta här.
Kort, vad hjälper det att hjärtat slår stadigt, om det inte har någon eller något att slå för eller att SSK-flaggan är alltid vackrast i motvind.
Alla har vi olika perspektiv på hockeyn. Vissa gillar pulsen med att gå på hockey. En del gillar mest att samspråka med personen i stolen bredvid medan andra lever för att äta en bit mat och se lite match mellan tuggorna. Några är bara resultatfokuserade, andra går ner i spagat när det ordnas resor till bortamatcherna. Jag kan dela allt det där, men det mest abstrakta är ändå ljudvallen när motståndarna får vittja.
En ny säsong står för dörren och det kommer bli intressant att se varthän den leder oss denna gång. Jag vill ju inför varje ny säsong tro att laget är bra mycket bättre än föregående säsong. Det är ju liksom det som driver mitt intresse framåt, och för många andra också skulle jag tro. Känslan inför den stundande säsongen är att SSK värvat spelare enligt en ny specifikation. Skridskostarka spelare med bra fart bäddar för att herrar Popovic & Larsson vill att farten skall bära säsongens signatur. Förhoppningarna inför varje säsong ställs ju mot de förvärv klubben knutit till sig, och årets känns medryckande.
Många är tankarna kring vilka nya dimensioner spelet får denna säsong. Jobbiga tankar det där. Ni vet det där undermedvetna stuket, som är en ytterst irriterande del av hjärnan som aldrig svarar på frågor utan bara ger små antydningar och sedan i lugn och ro trallar på någon melodi för sig själv utan att knysta ett skit mer.
Dags då att fokusera på den nya säsongen och jag är som vanligt dämpat optimistisk. Min egen ädla optimism är att jag vänder alla mina förhoppningars udd mot ångest och tvivel. Denna säsong vill jag att SSK skall vara starkt, strängt sammanhållet, vackert och kännas som en brutal käftsmäll att stöta ihop med.
Kamrater, början är ju den viktigaste delen av arbetet. Skulle vi under resans gång upptäcka att det finns brister, får vi inte vara rädda för att överge dem..
