Varför sån panik?
När man pratar om Bofors säsongsstart verkar många supportrar tycka att det måste värvas och att man måste göra radikala ändringar. Men varför det, undrar jag?
Naturligtvis måste något hända - att vi måste börja ta poäng snarast möjligt. Det är både ledare, spelare, supportrar och sponsorer medvetna om. Men att skrika på nya spelare, att Marcus "Lillis" Nilsson borde fått kontrakt mm känns bara tokigt. Trots att det sett illa ut är det faktiskt bara småsaker som är fel:
Västeråsmatchen såg jag inte, men i Sundsvallsmatchen såg jag ett Bofors som blev väldigt glest med långa avstånd mellan spelarna. Jag såg också ett Bofors som väldigt sällan checkade fast pucken i anfallszon utan direkt började backa hem och aldrig ens erövrade pucken i mittzon eftersom ingen vågade stöta framåt. Och till sist såg jag alltför ofta Boforsforwards som när laget erövrade puck ofta åkte och gömde sig långt uppe vid offensiva blå och väntade på pass som aldrig kom i stället för att själva ta ansvar i uppspelsfasen, som jag sett hur man nött på under träning. Därmed stod forwards också ofta stilla när pucken väl kom dit.
Bofors ser just nu ut som man gjorde i serieinledningen under Magnus Arvedson - förvirrade, sega och ängsliga. Kanske det hade behövts ett par träningsmatcher till, kanske man körde tung träning ett par dagar för länge...? Hur som helst, jag hoppas att man tar sig tid att analysera matcherna och så småningom även försäsongsupplägget ordentligt.
Några saker som blev märkbara när laget blev så uttänjt var t.ex. att Daniel Wessners skridskoåkning inte håller toppklass utan att vara dålig. När han i varje spelvändning skulle ta sig hela rinkens längd blev han obönhörligt efter speedkulorna Mikael Lidhammar och Johan Nilsson. Ska Wessner bli den spelförande center vi vill använda honom till, så måste han få rätt omgivning som kan hålla i pucken och checka fast den i den i anfallszon. Först då kommer Wessners styrka och spelsinne till sin fulla rätt. Med det sagt så vill jag ha tillbaka Markus Persson i den kedjan. Synd i och för sig i så fall om Johan Nilsson som är en spelare jag verkligen gillar och som definitivt är för bra för en fjärdelina, men vad ska man göra? "Gubbkedjan" lär få fortsätta ograverad, och likaså tredjelinan även om den haft det lite motigt i inledningen.
Konkret så tror jag inte att ommöbleringar är svaret på Bofors problem, utan problemet sitter i huvudet på spelarna nu när man uttalat en ganska hög målsättning inför säsongen. Men kanske en omplockning i formationerna kan ge lite extra energi och på så sätt bidra till en vändning? Ett par vinster och lite oväntade poäng nu mot de väntade topplagen så släpper förhoppningsvis nervtrådarna och vi kommer tillbaka till samma Bofors som förra året.
Eller rättare sagt det Bofors det skulle bli den här säsongen: Ett tightare och målsnålare Bofors som inte skulle släppa till så mycket bakåt som förra säsongen. Kanske är det det som är problemet? Bofors hockeyfilosofi - och grundstommen i laget - är i grunden offensiv ända sedan Leffe Strömberg höll i tränarrodret. Alla försök därefter att tvinga fram en striktare defensiv har misslyckats och lett till mellansäsonger. Vi får väl se - jag har fullt förtroende för såväl spelargruppen som tränare och övriga ledare och är inte orolig - i alla fall inte ännu!
Nu åker vi ner och tar Malmö!!
