Ömsom vin, ömsom vatten för Mora
Serien vänder och halva är spelad av Allsvenskan södra. Inför säsongen pratades det om heta derbyn och att det skulle vara de som skulle ge mest tryck på läktarna. Förhoppningarna om en bra serie var stora, speciellt med det spelarmaterial man skaffat sig.
Hemvändande Håkan Bogg från Linköping samt Daniel
Back från Södertälje skulle precis som många trode
spela en stor roll i årets trupp. Från finska Pelican Lathis hittade man även Jussi Salminen, och från Norge målvakten Bengt Höglund som gjorde att målvaktskonkurrensen skulle bli stenhård för första gången på många många år.
Och visst började det bra för Mora, man slog IK Oskarshamn
i seriepremiären med betryggande 3-0 för att sedan i en
mycket tuff bortamatch vinna över Bofors med 4-2, hårdsattsande Rögle kom sedan på besök i Smidjegrav och fick åka hem med 0-6 i bagaget men sedan hände det något.
Kanske var det tanken på det stora daladerbyt som gjorde att
man gjorde en riktig floppmatch i Ljungby, förlust med 4-2
och när det senare efterlängtade derbyt väl kom var glädjen
bara stor i cirka 10 minuter, man tappade en ledning på 2-0 till en förlust med 7-3 och besvikna spelare lämnade isen.
Två dagar senare var det dags att åka ner till mörkaste
Småland för att möta Tranås och vad de höll på med där,
det vet nog ingen fortfarande, man spelade inte ens hockey
och där blev det förlust med 5-2, nu kunde det väl inte
gå sämre?
Jo, helgen efter kom nästa flopp, 1-2 efter straffar mot
bottenlaget och nykomlingen HC Örebro. Då var det nog inga som trodde att man skulle vinna över Halmstad i den svåra bortamatchen men jodå, 3-2 till Mora och när man sedan vann hemma mot Gislaved med hela 9-1 trodde många att nu, nu har vändningen kommit men nej.
Den mörka helgen i Småland dödade den förhoppningen.
Förlust med 3-0 mot Mörrum på fredagen följdes upp av
en ny förlust på lördagen, den här gången mot Tingsryd
med hela 7-2.
Och så vips var det dags för ett nytt Daladerby.
När den tredje perioden sattes igång där var det många
som trodde att Mora skulle vinna, med en ledning 3-1, vad
kunde gå fel? Och vad var det egentligen som gick fel?
Frågorna är många men vad spelar det för roll? Mora
slutade spela hockey och Leksand vände och vann med 5-3.
Denna gång tycktes inte Leksandsmatchen betyda så mycket
som den första, förlusten följdes nämligen upp med seger
6-1 mot Örebro, 4-3 seger över Bofors efter straffar var
starkt, speciellt om vi tänker på vad som egentligen utspelade sig i den första perioden då Mora drabbades av en 7 (!) minuters utvisning.
Vi som var på plats började förbereda oss på en tung hemfärd men det perioden slutade faktiskt 2-2, och det blev ju också vinst. Hemma mot Oskarshamn var det inget snack om saken, förkrossande 7-0 och om inte Bosse Ahl storspelat som han gjorde hade det säkert slutat 14-0? I sista matchen inför uppehållet var det Tranås på bortaplan där man lyckades efter mycket problem vinna med 5-4 och tack vare att Tingsryd slog Mörrum gick man upp på en fjärdeplats.
Och där har vi dem nu, två dagar före allt ska börja.
Och visst ska vi vara nöjda med säsongen. Den är ju trots allt mycket bättre än förra säsongen. Man har vunnit de matcher man ska utom en något undantag. Och vart det hela ska sluta när serien tar slut i början av januari vill jag inte spekulera i.
Moras mål är dock att komma till SA och kan man bara jämna
till spelet ska det inte vara några problem. Och daladerbyna då? Det är en vanlig match, den ger bara
treäng precis som vid alla andra matcher. Visst den är en speciell match, men den gäller inte liv eller död.
