Rögle gjorde bort sig igen
Jaha, så var det dags för ett alldeles för tidigt sommarlov i år igen… Det är ju mystiskt att ett lag av Rögles kaliber år efter år gör bort sig när det väl gäller. Nu vet vi ju i alla fall vem som uppfann den svenska OS-formen.
Drömstart för Rögle
Rögle fick en så bra start man kan tänka sig. 1-0 redan efter tre minuter. Nyköpings Christian Wibner satt på botbänken när Andreas Byström laddar från blå – kanske inte det hårdaste skottet i världshistorien men det letade sig in bland maskorna bakom Stefan Lindquist, framspelad av Roger Hansson och Björn Engström. Domare Vinnerborg fortsatte att plocka utvisningar på löpande band, både Jakob Johansson och Daniel Larsson hann sitta av två minuter innan Nyköpings Artis Abols fick inta samma bås. När han satt där – ja, då passade nyss nämnda Larsson till också nyss nämnda Johansson som från höger tekningscirkel pricksköt in 2-0. Två mål i power play! För det Rögle som tidigare haft så förtvivlat svårt att näta med en man mer på isen. Men man var inte nöjda med det. En Rögle- och två Nyköpingsutvisningar senare fick Pelle Svensson tag i pucken framför Nyköpingsburen, han fångade in pucken, la över den på backhand och sprätte snyggt upp pucken i nättaket.
Vinnerborg – fruktansvärt bra
Tre mål i power play alltså, och nio utvisningar totalt i första perioden. Dessa var defininitvt inte ett resultat av någon tveksam domarinsats. Nejdå, det här var en riktigt underhållande period med exelent spel från Rögles sida och en fruktansvärt bra insats av elitseriedomaren Marcus Vinnerborg. Man ser verkligen skillnad på de stora pojkarna och de andra jönsarna vi behöver dras med i allsvenskan. Hans gamla öknamn i Ängelholms ishall, ”Vimseborg”, var som bortblåst idag.
Nyköping vände
Med 3-0 i första pausen och samtidigt 2-1 i Skellefteå, där Björklöven var tvungna att vinna föra att Rögle skulle få en play off match, levde hoppet fortfarande. Men det släcktes snabbt. Mindre än fem minuter tog det för Nyköping att gå från 3-0 till 3-3. 3-1 gjorde Jonas Black på kontring när Rögle spelade power play. 3-2 gjorde Patrik Degerstedt efter en slapphänt insats av Jens Ivarsson i Rögleburen. Egentligen skulle nog det aldrig blivit mål eftersom en Nyköpingspelare viftade oroväckande högt med klubban framme vid Rögles mål. Det var bara det att domare Vinnerborg trodde det var en Rögleklubba som var på pucken och lät därför spelet fortgå när Nyköping fick tag i trissan – hans i stort sett enda miss i matchen. Jakob Johansson satt för övrigt utvisad för tillfället.
Som sagt gjorde man också 3-3. Återigen en kontring när Rögle spelade power play tappade man pucken och Fredrik Ohlsson skrinnade sig fri och överlistade Ivarsson.
Världsrekord?
Det där power playet, ja… I första perioden fungerade det i stort sett felfritt, i andra föll man tillbaka i gamla synder. Röglespelarna stod bara och tittade på varandra och trillade lite puck – ingen vågade skjuta och då går det ju som det går. I ärlighetens namn skall det sägas att det inte bara var Rögle som spelade dåligt power play. När Markus Sjöberg i slutet av andra perioden satte 4-3 gjorde han på exakt samma vis som Nyköping gjort två gånger innan. Stjäl pucken i motståndarnas power play, skrinna över hela banan, dra målvakten och lägg in pucken. Detta mål betydde som sagt 4-3 och var samtidigt den tredje box play-målet i perioden – måste vara någon slags världsrekord…
Ivarsson gör en ”Salo”
Samtidigt som Rögle tappat en till synes säker ledning ångade Skellefteå på uppe i Norrland. Där stod det 3-1 efter andra perioden, men hoppet levde än.
Och det blev ju inte direkt mindre då Björklöven gick ikapp till 3-3 och Kristoffer Starck bra minuten senare gjorde 5-3 för Rögle. Nu blev det fart under grillerna igen och en play off-plats var inom räckhåll. Men Skellefteå gav sig inte och gjorde 4-3 på Löven. När det gick upp för Röglespelarna tappade man allt spel igen och bjöd tillbaka Nyköping in i matchen. Fredrik Ohlsson lämnas fri framför Rögleburen och vi har 5-4. Men minuter senare med målvakten i båset gjorde Nordin El Harfaoui 5-5. Här gjorde Ivarson en variant av en ”Salo”. Ronny Björlin sköt från lite distans, Ivarsson hoppar (hade han inte gjort det hade pucken gått över), där var dock inte tillräckligt mycket fart på den då den behövde lite hjälp på traven för att ramla in. Vilket El Harfaoui naturligtvis stod till tjänst med. Nu gjorde det inte så mycket att det ramlade in ett par puckar eftersom det i Skellefteå stod 4-4 och loppet redan var kört.
Premiär
När slutsignalen ljöd förstod båda lagen att dem bara hade högst fem minuter kvar av säsongen eftersom det blev oavgjort – då hade det kvittat hur många mål Löven än hade gjort på Skellefteå. Det hade fattats en poäng för både Rögle och Nyköping ändå. I förlängningen hände inte speciellt mycket, detta var förresten säsongens första övertidsavgörande i Ängelholms ishall. Efter 1:40 på övertiden blev Roger Hansson utvisad. Då spelades Just Ds låt ”Hur är det möjligt” med tillägget ”man frågar sig gång på gång, hur är det möjligt”. Ganska signifikativt för de två senaste säsongerna…
Mer ”OS-feeling”
Hur som helst gick det hela till straffar där Rögle var det bättre laget:
Straff 1: Ladislav Slizek – Ivarsson plockar den.
Straff 2: Roger Hansson – ungefär samma som han gjorde i OS-finalen ’94, det var bara det att nu satte han den.
Straff 3: Patrik Degerstedt – stenhårt i stolpen.
Straff 4: Torgny Löwgren – pucken studsar på Lindquists plock och passerar aldrig mållinjen.
Straff 5: Christian Wibner – lurar bort Ivarsson men lägger pucken i stolpens utsida och avslutar därmed säsongen för både Nyköping och Rögle.
Rögle skall definitivt inte vara nöjd med sin säsong. Naturligtvis finns det även enskilda spelare som gjort en svag insats under hela säsongen. Men dem vet förhoppningsvis själva om det. Markus Sjöberg har kanske inte levt upp till förväntningarna, Pelle Svensson och Roger Hansson har inte visat den rutin och ledarförmåga man kan kräva av dem. Men självklart har dem gjort en del bra också. Markus Sjöberg har stundtals visat hur snabb och tekniskt han är, Pelle Svensson är blad de bästa i Sverige på att åka runt och småretas och Roger Hansson har visat att han kan spela både back och forward. Andra glada överraskningar den här säsongen har ju varit Jens Ivarssons lugna, säkra målvaktspel, Torgny Löwgren visade sina kvalitéer som poängmaskin (dock bara i grundserien) och Magnus Wennströms starka come back efter sin knäskada. Men idag måste jag även berömma junioren Karl Skugge som gick in och tog för sig, som om han aldrig gjort något annat i sitt liv, riktigt roligt!
Annars är det bara att glömma den här säsongen. Bryt ihop och kom igen, som man säger. Nu får man väl hoppas på ÄFF i Superettan…
