Summering av Kirunas insats i NTG-cupen
Kirunas tre matcher under NTG-cupen var i sig helt olika varandra. Man fick se ett Kiruna som det ändrades mycket i.
Matchen mot Piteå på fredagen var den klart bästa ur Kiruna-synpunkt, laget visade upp en kämparglöd som jag inte sett på ett par år. De unga i Kiruna var de mest framstående, och då tänker jag främst på spelare som Joel Fredriksson, Niklas Strängdahl och Niklas Wågström som också gjorde två mål i matchen (båda av Strängdahl). Det var snabb skridskoåkning som gällde, då alla tre är relativt småväxta så krävs annat som väger upp, och just skridskoåkningen samt kämparglöden var den rätta medicinen.
Kedjan med hemvändaren Hans Wallson och nyförvärven Juho Luoma och Joakim Basilius var osynliga hela matchen, kan ses som positivt då man har mer att vänta av dessa tre. Försvarsspelet i egen zon var stundtals virrigt, och Piteå-spelarna passade runt i en del vackra kombinationer dock utan att skapa de riktigt farliga chanserna. Markus Uusitalo gladde i Kirunas mål, han som varit förvisad till bänken de senaste säsongerna då han spelat andrefiol bakom Timo Leinonen. Markus visade att han nu har tröttnat på att öppna båsdörrar och hoppas givetvis på jobbet som förstekeeper denna säsongen. Jag tror på Markus i år.
Kiruna vann matchen med 3-2 efter att ha vänt 0-1 efter första perioden, till 3-2 efter två perioder. Sista perioden blev lite av en transportsträcka där Piteå försökte men inte riktigt kom till. En ganska bra och underhållande match där domaren hade satt en ganska hög ribba för vad som var tillåtet.
Extra plus till Strängdahl, Fredriksson och Wågström.
Kiruna - Vaasa
Detta blev en riktigt svettig historia, med ett Kiruna som snabbt fick se första pucken trilla in bakom Mikko Strömberg som fick göra debut på hemmais. Kiruna hade vaskat om i kedjorna och inget var sig likt. Vaasa är ett bra hockeylag och dominerade från "start till mål". Snabba på skridkskorna och ett imponerande snabbt passningsspel gjorde att Kiruna-spelarna mest såg ut som koner utplacerade för att öva "rundningar" på.
Största problemet för Kiruna var att ta sig ur egen zon, det blev mycket icingpuckar och Mikko Strömberg fick bekänna färg. Det såg mest ut som att Kirunas spelsystem havererat totalt och att alla mest försökte skyffla ut pucken i hopp om att någon skulle finnas där ute. Virrigt, oorganiserat, oroligt är ord som känns rätt i detta sammanhang. Ingen bra match. Vaasa vinner rättvist med 3-0.
Kiruna - Hermes
Detta blev en match som hamnar någonstans mitt i mellan de två tidigare matcherna, även Hermes har ett spelskickligt "snabbt" lag som spelar väldigt fysiskt. Det som gladde för mig var att Kiruna-spelarna hade tagit med sig fightinginstinkten från Piteå-matchen och tacklade friskt. Men även i denna matchen så var uppspelen ett gissel. Kiruna har väldigt svårt att ta sig från egen zon till anfallszon. Det var allt som oftast stopp i mittzonen, och detta ledde till många försök till soloräder som misslyckades. En del glimtade till stundtals men mest såg det ut som att Kiruna försökte hitta rätt i kedje formationerna. Det ändrades ytterligare från Vaasa-matchen och en del nya ansikten presenterade sig.
Ett glädjeämne i denna matchen var helt klart Patrik Knudsen som var anonym mot Vaasa, han visade mot Hermes prov på riktigt fighterhjärta och åkte omkring och tacklade allt som rörde på sig. Han var en av få som inte började hänga med huvudet när målen trillade in bakom Markus Uusitalo som var tillbaka i denna matchen. Markus lämnades allt som oftast ensam med Hermes-spelarna som spelade klapp-klapp-spel i Kirunas zon, och fick till det ena skottet efter det andra. Vid en sekvens i matchen så fick de skjuta tre skott i direkt följd från nån meters avstånd utan att det var en enda Kiruna-spelare i närheten. Juho Luoma visade för första gången upp prov på fin blick för spelet och slog några fina passningar. Även Joakim Basilius visade att även han kan bli en positiv överraskning i år. Hermes vann matchen rättvist med 5-2.
För att sammanfatta så kan man säga att Kiruna behöver träna på uppspelen, spel i egen zon, passningsspelet och på power play. Nu var detta typiska försäsongsmatcher som lämnar mycket att önska, och jag är säker på att det kommer att bli bättre längre fram.
Under turneringen så har jag tagit ut några spelare som jag vill ge lite pluspoäng på:
Målvakten: Markus Uusitalo.
Forwards: Niklas Strängdahl, Niklas Wågström, Patrik Knudsen, Joel Fredriksson.
Backar: Markus Laine, Martin Persson och Dan Eriksson.
Nyförvärven
Joakim Basilius: "Basse" har storleken och han kämpar bra, kan bli riktigt bra längre fram, men var ganska osynlig i de två första matcherna.
Hasse Wallson: Behöver nog ytterligare ett par matcher innan han har skakat av sig spelet från Division III, han såg ganska seg ut och var allt som oftast osynlig, men vi som sett Walle under flera år vet att han kan bättre än så här.
Juho Luoma: Var också han osynlig i de två första matcherna, men visade stundtals upp bra blick för spelet och slog en del fina passningar i matchen mot Hermes. Blir nog en bra förstärkning när han anpassat sig mer till det svenska spelet.
Mikko Strömberg: Såg lite skakig ut i sin match mot Vaasa, men spelade upp sig hela tiden. Var ganska säker i närkampsspelet, och verkade lugn. Tror ändå att Markus har stora chanser att ta förstaspaden i år.
