Olle Bennström en av Almtuna IS grundare
Året är 1932 och några tonårsungdomar har som fritidsplats lergroparna vid nuvarande Österängen och Almtunaskolan. På sommaren badade man och på vintern åkte man skridskor på lerdammarnas is. Det fanns till och med ett hopsnickrat hopptorn i badet. Intill låg ladan vid Beves backe och kolonilotterna vid nuvarande Tyco Hedens väg, en väg som inte en då levande varelse kunde tänka sig.
Här bildades Almtuna IS, närmare bestämt vid ladan i Beves backe.
Vi träffar en av de som var med när klubben bildades, Olle ”Bella” Bennström.
-JA det stämmer, vi var ett gäng ungdomar som höll till vid lergroparna och ladan vid Beves backe och beslutade oss för att vi skulle starta en idrottsförening och det blev Almtuna IS. Vi var ett stort gäng som höll ihop och jag minns grabbar som Sune Belin, Rune Nejman, Olle Falk, Torsten Andersson och många fler som var med och drog igång Almtuna IS. Säger Olle till oss.
-Det är inte riktigt sig likt där nu, säger han med ett leende på läpparna. Österängen Almtunaskolan, Tyco Hedens väg, vem hade kunnat tänka sig det på den tiden, då när vi badade bland blodiglar i skitigt lervatten?
Vilka idrotter fanns med från starten av Almtuna IS historia?
-Fotboll förståss, sedan kom bandyn och pingisen. Ishockeyn kom först efter kriget 1947.
-I fotbollen hade vi ett A- och ett B-lag och vår fotbollsplan låg bakom Tripolis som då låg i utkanten av Uppsala. Från början fick vi inte vara med i fotbollsförbundet utan lirade med lag i utkanten av Uppsala. Det kallades med rätta för förstadsserien där lag utanför ”tullarna” spelade. Vi kom sedermera in i förbundet och blev rumsrena, säger Olle lätt muntert.
-Jag kommer ihåg när vi lirade pingis mot Vesta i deras klubblokal på vinden ute vid Svartbäcksgatan 7. Vesta hade pingis på programmet då och blandat med pingisen blev det mycket poker. Vi lirade poker på pingisborden där många fick plats och potterna blev höga, säger han roat.
Sedan kom kriget 1939 och föreningslivet i Uppsala tog en med ett modernt ord Time Out.
-Men vi tog nya tag efter kriget och några föreningar beslutade sig för att gå ihop. Det var vi i Almtuna, Svartbäcken och Servia. Samlingsplatsen var Pettersson & Barrs lokaler på Fabriksgatan (Norra änden av nuvarande Kungsgatan) och där blev det också mycket poker säger Olle med ett skratt och fortsätter: Kallt som f-n var det i lokalen också. Men det visade sig sedan att det fungerade dåligt så föreningarna gick åt varsitt håll.
Det kunde alltså ha varit slutet på Almtunas historia om ingen tagit tag i det då?
-Ja det är riktigt, vi hade dåligt med spelare, men vi som var kvar samlades i NTO-lokalen och det första vi gjorde var att ta tillbaka namnet Almtuna IS som hade försvunnit med den sammanslagningen som var tänkt.
Du har naturligtvis massor med minnen av roliga och idrottsliga stunder, kan du berätta lite av detta för oss?
-Efter fotbollsplanerna bakom Tripolis så var ju Fålhagens IP vår hemmaplan och jag minns en match där det var 3000 åskådare. JA det är sant, vi var ett kombinationslag som spelade mot Gästrikland eller om det var Gävle. Dom hade en kille som hette ”Prosten” Karlsson som dominerade hela planen fullständigt. Vi torskade naturligtvis stort men kul var det.
-Förresten, 1943 blev vi DM segrare i fotboll för juniorer och jag kommer ihåg att ungdomarna då alltid samlades på S:t Persgatan och fikade före match. Sedan tog vi upp ishockeyn på programmet och bildade en ishockeysektion 1947, men vi hade också bandy på programmet som jag nog glömde att säga. Hockeyn blev den största sporten i Almtuna och är idag den enda levande grenen, som alla vet.
Var höll ni till och vart träffades Almtuna grabbarna förutom på idrottsplanerna?
-Klubblokal hade vi i Port Artur, den gamla tegelborgen som ligger i närheten av Tripolis och vi höll även till i en lokal på S:t Persgatan. Men den verkliga samlingsplatsen var ”Babbas” herrfrisering i hörnet av Vaksalagatan och Väderkvarnsgatan vid Vaksala torg. Där träffades inte bara vi utan även UIF:are och Vesta killar, så tråkningarna hängde hela tiden i luften.
-Nu är vi inne på 50-talet och UIF:s allt i allo ”Fille Ottis” Ottosson klippte sig där med jämna mellanrum. En gång föreslog han till en av de våra som satt i rakstolen: ”Klipp små hål i rakservetten så kan du använda den en gång till sedan. Du som är så snål!” med ett efterföljande garv som bara de som kommer ihåg ”Fille” kan föreställa sig.
-På morgonen när frisersalongen öppnades fick vi hjälpas åt att ta reda på alla matchställ som var upphängda på tork i lokalen över natten. ”Babbas” hade nämligen salongen till Almtunas torkrum. Raktvål och keratin blandat med svett. Men det var idrottsgrabbar som huvudsakligen klippte sig där så man levde med atmosfären som var.
Undertecknade minns om Almtuna och nämner:
Ishockeyn var i full gång och fålhagen var hemmaarenan, Konstis kunde ingen stava till och den klassiska månskensrinken gällde. Man spolade isen med en vattentunna som stod på en släde och hade en eftersläpande säck för att fördela vattenmängden. Det var så vi kommer ihåg Fålhagens IP när vi var tonåringar, stämmer det?
-Javisst var det så och på Fålhagen var det en kille från Kommunen som ansvarade för underhållet som hette ”Frille” Gelin. Han såg till att is och allt för oss grabbar.
Vi frågar om spelare som betytt mycket för Almtuna IS på 50-talet när man lirade på månskensrinken i Fålhagen och Olle nämner en mängd profiler.
-Vem minns inte killar som Göte Borg, Bertil Åman och för att inte tala om Harald Palm i målet som räddade ett skott med tänderna. Olle kan inte låta bli att le åt synen av en Harald som kommer i full fart åkandes mot båset utan framtänder och en blodig tröja för munnen.
-Då spelade man utan hjälm och hade naturligtvis inget visir, möjligen en toppluva. Fortsätter han.
-Det var inte bara dom, vi hade en kedja med Christian Årjers, Ingvar Ejeros och ”Igge” Jansson som inte gick av för hackor. Samtidigt spelade Eino Ekvall, ”Totte” Lodén och Tordan Thunberg, alla var mycket duktiga på sitt sätt. Det fanns många fler och naturligtvis den legendariske ledaren Arne ”Småland” Jonsson som värvade ”Sparlågan” från Södertälje SK och Hans Tvilling från Djurgården. Det var profiler som tillförde rutin åt våra unga grabbar.
-Men jag vill gärna gå tillbaka till fotbollen och nämna spelare som Ebbe Redander, Kurt Jäderström, Torsten Karlsson, Gösta Bodén och Peter Gumbel sedermera i Vesta samt Bertil Jonsson en mycket duktig fotbollsspelare och även juniormästare i häcklöpning. Han fick inte lira fotboll med oss, häcken måste gå före och om det var UIF eller IF Thor som krånglade kommer jag inte ihåg, säger en skrattande Olle.
Läs fortsättningen på intervjun HÄR.
