Almtuna IS, kvartersgänget som gick till Allsvenskan. Del 1
Året är 1950, Fålhagen och Almtuna med lergroparna vid nuvarande Österängen är lekplatsen för ett gäng grabbar födda första halvan av 40-talet. Ingen visste väl då att dessa grabbar skulle spela ishockey mot storheter som Brynäs IF, Djurgårdens IF, Södertälje SK och Västra Frölunda. Men så blev det.
De var ett kamratgäng precis som vilka ungdomar som helst i 7-8 års åldern, men idrottsintresset föddes tidigt och när vintrarna kom lirades det ishockey på lergroparna i Petterslund och lergroparna i Sofielund vid dåvarande SGS. Det var då ishockeyn fick sin start och det stora intresset väcktes hos kompisgänget. Man kan säga att det var långt ifrån dagens varma sköna och fina ishallar dåtiden killar började.
Jag tog kontakt med några av dåtidens lirare, Lars ”kortis” Eklöv, Lase Pettersson och Torild ”Martin” Sääv och under en trevlig kväll tillsammans så snackade vi om ishockey och det som hände på den tiden. Här kommer lite av det som sades under kvällen:
-JA, vi var ju från arbetarfamiljer allihopa och de flesta av oss hade föräldrar som var med i Almtuna. Min farsa Ove Pettersson tillsammans med Totte ”Bryggarn” Andersson och Erik Holmberg och några till var med och bildade Almtuna, så det var ju naturligt att vi började lira ishockey. Säger Lasse Pettersson.
-Men vi hann med mycket annat också. Var det förresten inte du Lasse som höll på att elda upp all vass i lergroparna ute i Petterslund? Flikar Torild ”Martin” Sääv muntert men bestämt in.
-Kommer du ihåg det? Jag trodde det var bortglömt, svarar Lasse och skrattar. Jo visst var det så! Säger han och fortsätter: Det var jag och Charlie Isgren som eldade och det tog en fart som vi inte kunde ana, men vi höll färgen så våra föräldrar fick aldrig reda på att det var vi. Men det måste väl vara preskriberat nu drygt 50 år senare. Säger Lasse skrattandes och fortsätter:
-Det var mycket som hände i lergroparna. Vi krigade mot Höganäs-grabbarna om riset till kasen och jag har även ett minne av att någon drunknade, så det finns även tragiska minnen. På den tiden slutade Hjalmar Brantingsgatan (Som då hette något annat) vid Torkelsgatan och sedan var det bara tegelbruket och landet.
-Tänk hur vi bodde, då var det inte frågan om ett eget rum inte. Säger Lars ”Kortis” Eklöv och fortsätter: Vi var både två och tre syskon i samma rum och så var det vedeldat. Det var så för de flesta barnfamiljer i Almtuna och Fålhagen. Vägg i vägg med oss bodde Torild och hans familj.
-Kommer du ihåg att vi knackade i väggen till varandra när vi ville något? Säger Torild ”Martin” Sääv och fortsätter: Det var ett bra sätt att kommunicera på med dåtidens lyhörda väggar, eller hur?
Alla skrattar när de tänker på de lyhörda väggarna och minns samtidigt tillbaka på alla killar som var med: Arne Karlsson, Charlie Isgren, Kalle Sandberg, ”Igge” Jansson, ”Pjappe”, Leif Lind, Janne Nyberg, Lasse Lundén och Kaj-Åke Larsson var alla egna Almtuna produkter i samma ålder.
Sedan försvann en verklig lirare till bandyn. Vem minns inte Karl Erik ”Askis” Askelöv som skulle kunnat bli en elitspelare i vilken lagsport som helst. Tänk om vi haft honom kvar och han hade satsat på ishockeyn, funderar alla tre samtidigt. Vi kan ju bara instämma i deras tankar för ”Askis” var en härlig lirare.
-Det fanns ju flera Almtuna-grabbar från samma kvarter som lirade, men som var några år äldre än oss. Säger Lasse och räknar upp: Bröderna Keijser, Totte Lodén och ”Kråkan”.
-JA det fanns fler än då. Men det roliga var att de hade det gemensamma att alla var grabbar från Almtuna och Fålhagen. Fyller Lars ”Kortis” Eklöv i.
På frågan om hur ekonomin klarades då alla var arbetarfamiljer med begränsad ekonomi samtidigt som Almtuna området inte räckte till när man som ung ville göra något extra, skrattar alla tre samtidigt och minns:
-Vi samlade tomglas i lådor som vi fick låna av Lanzens skrotfirma och vi höll till hemma hos dig Lasse. Säger ”Kortis” och fortsätter: Det var ”Kina” ”Småland”, och Bengt Jansson som var ledare och höll ihop det hela för att det skulle fungera.
-Javisst var det så. Vi delade upp stan och fick ihop 7-800 spänn, som räckte till en resa till Göteborg där vi som 16-åringar mötte Västra Frölundas ungdomar och vann med 15-3! Minns Torild.
-Nu var vi uppe i tonåren, hade fått kontakt med de äldre killarna i Almtuna och vi samlades ofta hos ”Babben” vid Vaksala torg och fikade på konditori Vivex. Vi rörde oss ofta i kvarteren runt Vaksala torg, Tripolis, Fålhagen/Almtuna och Petterslund där Fålhagens IP blev det andra hemmet om vi får kalla det så, säger Lasse och fortsätter: Så fort vi fick en chans var vi där och lirade hockey. När vi åkte till Leksand för att lira J-SM final så skall man minnas att det var på Fålhagens IP som vi lagt grunden till allt.
-Vi torskade med 5-3, men vilken känsla att få spela mot stora Leksand och göra en jämn match. Säger ”Kortis” och fortsätter: Men klubborna som idag slängs till höger och vänster så fort minsta lilla spricka syns, skulle på den tiden till varje pris lappas och lagas. Det fanns någon typ av metallskena som man kunde förstärka den skadade delen med och sedan var det bara att lira igen. När det inte gick att laga klubban längre så åkte vi ner till ”Kaross-Nisse” på Timmermansgatan och hade man tur så kunde man köpa sekunda klubbor för ca 10-15 spänn.
-Materialare var K-G Iveros på den tiden och materialboden fanns på Ymergatan. K-G har i ett flertal år varit speaker på Almtunas hemmamatcher men slutade förra säsongen. Han rycker dock in än i dag när hans erfarenhet behövs. Lägger ”Kortis” till.
-Det var helt andra tider det. Säger Lasse när vi snackar om klubbor. Han fortsätter sedan: Och vilken ungdom idag skulle t.ex. cykla från Marielund utanför stan och in till stan för att träna och tillbaka igen efteråt flera gånger i veckan? Farsan sa: ”Skall du spela ishockey och träna orkar du cykla också!” Det var inget snack om saken då vi hade vårat sommarnöje ute i Marielund (Funbo).
-Vi umgicks ständigt på fritiden och på helgerna så var det dans som gällde. Vem minns inte ”Luckan” och Star t.ex. Det gick buss till Österby och likaså till logen i Funbo. Axen som körde bussen till danserna runtom i Uppland såg till att vi kom både dit och hem. Säger Torild.
Innan kvartersgrabbarna klev in i A-lagstruppen så hade Almtuna fått ett rykte på sig att vara en värvarklubb. Man hade värvat storheter som Hasse Tvilling, ”Sparlågan” och ”Lill-Lulle”, men alla hade väl sett sina bästa dagar, dock tillförde man onekligen en viss rutin i laget.
Läs Del 2 HÄR.
