Almtuna IS, kvartersgänget som gick till Allsvenskan. Del 2
Läs vidare vad killarna som var med i högsta serien säger.
Nu hade juniorerna kommit så långt att de knackade på dörren till A-laget och när man 1961 åkte till Fagersta för att spela en avgörande match i serien för att nå kval till Allsvenskan (Dåtidens Elitserie), räckte inte de värvade åldringarna till utan det yngre gardet hade tagit över. Men på väg till Fagersta gick bussen sönder. Alla tre skrattar åt händelsen och Torild säger:
-Då fanns ju inga ”Nallar” eller telefoner i bussen, så där stod vi mitt ute i skogen och kunde inte meddela oss. När vi försenade kom upp till Fagersta i tre ”Volvosuggor” så var stämningen på läktaren inte den bästa. Servia killarna var även de där och om de var där för att stötta oss eller för att se oss förlora vete sjutton. Säger Lasse illmarigt. (Servia spelade i samma serie då och Servia var även de en klubb från Almtuna området)
Hur som helst så lyckades Almtuna vinna med 3-1 och seriesegern samt kval till Allsvenskan var ett faktum. Almtuna hade i laget även fina förstärkningar av killar som kommit till Uppsala för att studera. P O Wester (Senare Generalsekreterare i Svenska Ishockeyförbundet), Pelle Asp, Stickan Skantz, Boris Alvarsson, Raymond Sundström och den verkliga stöttepelaren Ingemar Brännvall. Några av dem var även med och tog hem seriesegern året innan, så de var väl inkörda i Almtunas lag.
Kvalmotståndet var kända namn som Östers IF, Grums och Norrköping. Grums och Almtuna tog steget upp i Allsvenskan efter ett mycket tufft kval.
Förstod ni egentligen att ni nu var i Allsvenskan och att ni lyckats ta er till högsta serien?
-Nej, inte på en gång. Men ganska så snart gick det upp för oss vad vi gjort. Det var ju en hel del skriverier och snack om det så då förstod man vad vi gjort. Säger de glatt i mun på varandra.
-Väl där så räckte vi inte riktigt till. Men vi gjorde många bra matcher. Säger Lasse.
-Tänk när vi ledde med både 4-0 och 5-1 mot Brynäs men ”torskade” med 7-5! Snacka om orutin samtidigt som Brynäs var bra. Tänk att åka ur Allsvenskan på ett enda ”sketet” mål i slutändan. Det var för dj-ligt! Säger Torild när han tänker tillbaka. Men alla tre konstaterar att så var det.
Men vilka härliga lirare man spelade emot. Vem minns inte ”Tumba”, Stoltz, ”Lill-Stöveln” och grabbarna i Djurgården. För att inte tala om grabbarna i Brynäs: ”Virus”, L-G Nilsson, Håkan Wickberg, ”Lill-Prosten” och alla andra.
-Den här tiden vill man aldrig glömma! Säger Lasse samtidigt som han tänker på när det var över 7000 som betalat entré på Studenternas för att se dem spela mot Västra Frölunda.
-Jo det var tider! det säger Torild.
Det märks att de tänker tillbaka på Allsvenskan och samtidigt hoppas att Almtuna skall lyckas ta sig tillbaka till högsta serien igen, även om det fodras mer idag, både från Kommunalt håll, sponsorer och allmänhet samtidigt som Almtuna måste hålla en rak målsättning med långsiktigt tänkande. Vi får hoppas alla att de krafter som verkar för en stängd Elitserie inte vinner gehör för då dör mycket av charmen med idrotten samtidigt som mindre klubbars drömmar inte kan leva vidare. De mindre klubbarna behövs för sportens fortlevnad och en klubb som Almtuna behövs i Uppsala.
Att Almtuna är djupt rotat hos dessa killar jag har vid bordet märks tydligt och här finns det kunnande och historia om föreningen samt krafter som Almtuna måste ta vara på.
Undertecknad kan inte låta bli att fråga om ytterligare roliga händelser.
-Det finns massvis med minnen. Säger Torild och skrattar. Kommer ni ihåg när Ingemar Brännvall blev uttagen till landslaget och nobbade!! Hans motivering var: ”Jag har ju för sjutton inte ens sett en landskamp.” Inget krusande där inte, samtidigt som han tillsammans med Arne Carlsson var de bästa hos oss och skulle på alla vis ha platsat i landslaget.
-Om jag inte minns fel så var du uttagen till J-landslaget. Efter att ha varit på Bosön på läger för morgondagens hockeylirare, var det så ”Kortis”? Frågar ……
-Jasså, du minns det. Jag trodde det var glömt. Jo, det var så att jag blev uttagen till J-landslaget, men dum som man var så valde jag en skolresa istället. Säger ”Kortis” och skrattar. Kan du tänka dig va? Det är något som jag ångrat många gånger i livet. Men livet går vidare och drar på smilbanden samtidigt som Torild påpekar att han avslutade sin målvaktskarriär i Iron (Björklinge).
-När man tänker tillbaka så finns det egentligen hur mycket som helst. Jag minns särskilt när jag värvades till ”Pollenkungen” i Rögle, där jag lirade tillsammans med Uffe Sterner och sedan Frölunda för att slutligen återvända hem till Almtuna. Arne Carlsson var etablerad och hade en fast plats i landslaget efter spel i både Frölunda och Södertälje. En kille fostrad i Almtuna och lergroparna i Petterslund. Vi var föresten nere i Brasilien och hälsade på Arne när han fyllde 50 år. Han är chef för en stor biltillverkare där nere. Säger Lasse.
-Jag är tillbaka på Fålhagen i minnet, säger ”Kortis” och tänker på omklädningsrummen som var vedeldade och bara hade kallvatten. När landslaget var där och lirade mot oss fick dom byta om i Vaksalaskolan. Vi skämdes för våra omklädningsrum, fortsätter han och skrattar. Han minns också att Tumba trampade av hans klubba vid ett spelarbyte. –Inte vågade jag säga något då inte, avslutar han.
Tiden går fort när man sitter och pratar gamla minnen, vi var tyvärr tvungna att avsluta här men det är ingen tvivel om att vi hade kunnat prata gamla minnen många timmar till. Vi får hoppas att det är möjligt att samlas åter igen och prata mer minnen och historia.
Man kommer inte ifrån att kamratgänget från Almtuna och Fålhagen kunde lira ishockey och intresset sitter i än idag. Tittar du noga bland publiken på dagens matcher så ser du säkert dessa killar. Man följer troget Almtuna från läktaren och i tidningarna än idag. Intresset, ivern och klubbkänslan för Uppsalalaget Almtuna går aldrig ur.
