HV fick sin revansch på Malmö
Förhoppningarna från HVs sida hade varit att avsluta året på bästa möjliga sätt, vilket man också är på god väg att göra genom en mycket välförtjänt hemmaseger mot ett hårt kämpande Malmö. Publiken bjöds på en sevärd match, där spänningen och ovissheten kring vilket lag som skulle knipa kvällens trepoängare stod sig matchen igenom.
Viljan och kämparandan var det verkligen inget fel på hos vare sig HV 71 eller Malmö. Detta var två lag som inför kvällens möte båda var av stort behov av tre poäng och spelarna visade från första stund att man inte tänkte släppa ifrån sig den utan att först ha ställt upp till en riktig fajt. Följaktligen blev det därför en mycket jämn match med ett högt och intensivt tempo, där spelarena gavs små isytor och lite tid till att tveka.
Båda lagen var snabba på att utnyttja varje litet misstag och spelet vände snabbt fram och tillbaka med ett ständigt utbytte av målchanser.
De många närkamperna och tacklingar längsmed sargerna medförde att det skulle ta hela fjorton minuter in i perioden innan något av lagen till sist kunde näta. Dessvärre blev detta lag Malmö efter en otrolig kämparinsats av Mika Hannula som tryckte in ledningsmålet vid Livs vänstra stolpe. Det är svårt att inte bli imponerad av Hannula som ikväll gjorde en mycket bra match.
Om det var Malmö som stod för skotten så var det HV som hade effektiviteten. Efter ett relativ dåligt spel i powerplay lyckades man ändå endast ca tre minuter senare få till reduceringsmålet genom Ekelund efter pass av Niskanen.
Ett orättvist periodresultat med missvisande siffror tyckte Malmötränaren Per Bäckman efter matchen som ändå trots förlusten var nöjd med spelet. Vidare påpekande han att det givetvis kändes bittert med denna typ av hedersamma förluster och att kvällens trepoängare givetvis hade varit välbehövlig.
I andra perioden stod HV för en riktig urladdning och var det bättre laget.
HVs ledningsmål var i inledningen av perioden inte långt borta, då Hadelöv efter en lätt pucklyftning av en HV-spelare in i anfallszon höll på att sjabblade till det riktigt rejält.
Det skulle emellertid inte dröja länge innan pucken ändå satt i kassen bakom Hadelöv efter ett snyggt förarbete av Anders Huusko fram till Loponen.
Inför kvällens match hade jag förhoppningar av att se lite mer av just Huusko som jag tycker har hållit sig lite väl mycket i skymundan. Ikväll fick vi se den Huusko vi är vana vid. Han verkar onekligen trivas bra tillsammans med Skröder och Sahlstedt i Nordic line för ikväll kom han verkligen till sin rätta plats.
Kul var också att se Sebastian Meijer som stundtals respektlöst lekte med malmöbackarna och tog för sig bra.
Malmös missar och slarv i försvarszonen i andra perioden skulle senare visa sig vara matchavgörande. HV satsade och vågade betydligt mer och drygt tolv minuter in i perioden bjöd Ljungqvist på en riktig delikatess, där han enkelt fintade bort malmöbacken och ökade på siffrorna för HVs del. Med endast tio sekunder kvar att spela skaffade sig hemmalaget ett ännu större försprång. Pasi Määttänen var trots att han nyligen tillfrisknat från en envis feber riktig på betet och förde genom en snygg tunnel in pucken anfallszon, där Davidsson serverade en omarkerad Anders Huusko som bara hade att lyfta in pucken i mål.
Malmö hade knappast gett upp inför den tredje perioden och hade efter fem minuter en riktigt vass målchans, där Marcus Thuresson sköt en lurig puck som turligt nog gick stolpe ut. Dessvärre slappnade HV-spelarna av lite väl mycket och bjöd
Malmö på två snabba och riktigt billiga mål.
Helt plötsligt uppstod en matchbild av ett helt annat slag, där en HV-seger inte längre kändes lika självklar.
Sex minuter in i perioden sätter Johan Nordgren tvåmålspucken som fyra minuter senare ökades på till tre, där Riihijärvi spelade fram till en helt omarkerad Daniel Rydmark.
HV hade minuten efter ett gyllene tillfälle att avgöra med fyra minuters spel i numerärt överläge, men HVs powerplay är inte mycket att hurra för. Det såg allmänt oorganiserat och virrigt ut. Man skapar inte mycket, utan fastnar ständigt i sargerna.
HVs boxplay däremot var av en helt annan klass med mycket bra rörlighet, där man i princip aldrig gav Malmö någon chans att bygga upp några vettiga uppspel, utan hade hela tiden en HV-spelare som stressade högt upp i banan.
Med två minuter kvar att spela var bl.a. Malmös Toivo Suurso nära att fixa laget en förlängning, men årets sista hemmamatch skulle ändå sluta i en härlig HV-seger.
