HV71 klara för semifinal
HV tog i sin fjärde raka seger mot MIF, 4-2, och kunde därmed avancera till semifinal.
Återigen var jag på plats i Kinnarps Arena för att beskåda den andra slutspelsmatchen för min del i år. Inte samma stämning inför matchen som förra gången, men det var lite mer nervöst denna gång. HV kunde säkra avancemang till semifinal och MIF borde egentligen kunna spela utan press i ett sånt här läge. Före matchen fick domare Ulf Rådbjer utmärkelsen som bäste domare i elitserien, guldpipan, för sjätte året i rad. Hemmaklacken uppmanade honom att vinka och gav honom sin uppskattning när han så gjorde. Sett över hela säsongen är utmärkelsen rättmätig och han gjorde även i dag en klart godkänd insats.
Gruffig förstaperiod
Matchen var en typisk slutspelsmatch, gruff efter varenda avblåsning, bök och stök. Främst var det MIF som stökade, eftersom de var det sämre laget spelmässigt. För HV gällde det att inte dras med i gruffet alltför mycket, utan att få igång tempot och skridskoåkandet. Det lyckades man inte med och i stället var det MIF som efter nästan halva perioden kunde göra första målet. HV gick bort sig rejält i egen zon och Hannula fick helt ensam åka in i slottet och sätta dit pucken bakom en övergiven Liv.
Spelet i första perioden var inte direkt någon vidare underhållning, men slutspel är slutspel. Hadelöv tände till ordentligt ett par gånger och utdelade ett par ordentliga smockor. Det skall dock sägas att båda lagen tog och gav, men det var MIF som tjänade mest på spelförstöringen. Med bara två minuter kvar kontrade dock HV in 1-1, något oförtjänt. Peter Ottosson kom halvt fri med Hadelöv, fick ner honom på isen och efter en sammanstötning mellan ett par klubbor flög pucken i en hög bana in i den tomma kassen. 1-1 efter första perioden, 10-10 i skott.
HV ryckte snabbt i andra
Vi hann knappt sätta igång den andra perioden innan det rasslade till i nätet igen. En HV-kontring efter bara 20(!) sekunder genom Johan Davidsson gav honom ett farligt läge. Han hakades dock och passerade målet och hamnade till höger om detsamma. Därifrån lyckades han passa mycket läckert, snett bakåt, till en fri Jonas Esbjörs som kunde pricka in ledningsmålet i halvtom kasse efter bara 28 sekunder.
En smakstart för HV, men det skulle komma mer. Bara minuten senare rasslade det igen. Richard Pavlikovsky fick ett öppet läge och gjorde inget misstag. 3-1 efter bara två minuters spel i den andra perioden, vilken rivstart! Detta fick Bäckman att ta time-out som gav resultat initialt då MIF skapade några chanser. HV tog dock tillbaka spelkontrollen efter hand och hade flertalet vassa lägen att utöka sin ledning.
Matchen var fortsatt bråkig och minislagsmålen avlöste varandra under periodens gång. Tomas Sandström är för mig en gåta. Han gjorde ingenting vettigt denna kväll. Den enda gången han gjorde någonting var när han blev utvisad. Tråkigt på en sådan legend, han borde ha slutat tidigare. MIF lär ha fått betala honom en del i lön i onödan dessutom. Hur som helst, 2-0 i perioden till HV efter 11-7 i skott. Skulle historien upprepa sig?
MIF reducerade tidigt
Ett tidigt powerplay för MIF gav också snabbt ett mål i tredje perioden. Powerplay är MIF riktigt bra på, utan tvekan. Efter bara 1.10 kunde förre HV-spelaren David Petrasek trycka in pucken i kassen efter en väldig röra framför Liv, som var helt chanslös vid målet. Nu var frågan om HV:s nerver skulle spöka igen? 3-2 i ett tidigt skede av tredje perioden och MIF fortsatte att skapa några chanser.
Gruffen fortsatte även i tredje perioden och Peter Anderssons nacksving på Skröder kanske kan ge honom en VM-plats i brottning? HV skärpte till sig igen och tog tag i spelet några minuter efter MIF:s reducering. Inte helt ologiskt tillföll så kom nästa mål just av HV. Rastislav Pavlikovsky bröt sig in framför mål, höll i pucken och tvingade Hadelöv till en sidledsförflyttning. Kallt la han in pucken under MIF-målvakten och det kändes som att matchen punkterades efter elva minuter av sista perioden. MIF lyckades inte heller denna gång skapa något riktigt tryck i slutet av matchen och HV kunde bevaka sin ledning matchen ut. Stående ovationer och jubel i Kinnarps Arena blev slutbilden av denna kvartsfinalserie.
HV det bättre laget
De matcher jag sett, i Kinnarps och på Canal+, har tydligt påvisat att HV har varit det spelskickligare laget i matchserien. MIF har stretat emot bra, men har inte fått utdelning med sin fysiska hockey. Jag tror HV har en god chans i semifinalen oavsett vilket lag de kommer att möta. En sak som måste fungera bättre än i dag är definitivt powerplay-spelet. Jag vet inte vad som tog åt dem förra matchen(tre mål!), men i dag var det tillbaka till det mediokra kämpandet för att ta sig in i anfallszonen över huvud taget. MIF kan jag bara tillönska en trevlig semester och tacka för underhållningen.
En liten sak värd att notera. Hemmaklacken hånade(som vanligt) Hadelöv i bortakassen. "Tjocka feta Hadelöv"-ramsan tog tydligen skruv och han drämde klubban i målburen av ren ilska. Rådbjer pekade tillrättavisande på honom och Hadelöv pekade i sin tur upp på läktaren... landslagsmålvakt?!
HV mot semifinal. Blir det mer än så? Ja, det är bara att vänta och se...
