HV kvitterade
HV71 kvitterade kvartsfinalserien genom att vinna mot MIF med 4-1 på söndagskvällen.
Stämningen i Kinnarps Arena var god redan en timme före match. Hemmaklacken värmde upp samtidigt som spelarna. Samtliga utespelare verkar dock ha en identitetskris i de två lagen, eftersom de inte vågar visa sitt nummer på tröjan. Nåväl, det är väl en plojgrej, om än en tämligen trist sådan.
HV inledde bäst
Redan från start tog hemmalaget kommandot. Innan ens en minut hade gått tvingades Hadelöv vittja nätet för första gången denna kväll. Jouni Loponen blev målskytt efter en aningen märklig situation. Loponen på blålinjen drog iväg ett skott mot mål. Hadelöv gick ut lite för att möta skottet och efter ett par studsar på spelare så rullade pucken långsamt in i den tomma kassen till höger bakom honom.
Efter drygt en fjärdedel av perioden kom den första utvisningen och HV fick chans att spela powerplay. Det var man dock ganska dåliga på denna kväll och man hade problem att över huvud taget etablera spel i anfallszonen. MIF fick samma chans fem minuter senare och var bättre på det, även om ingen utdelning i form av mål kom. Farligaste chansen i perioden, förutom målet, hade Anders Huusko. Från vänsterkanten i offensiv zon sköt han pucken förbi Hadelöv men i överkanten av ribban. 9-5 i skott och 1-0 i mål kändes någorlunda rättvist så långt. HV hade haft övertaget perioden igenom och borde kanske ha gjort ett mål till på sina lägen.
Jämnare andraperiod
MIF ryckte upp sitt spel i andra perioden, som kan betraktas som tämligen jämn. Jag fascinerades av HV:s oförmåga att ta sig genom mittzonen. Kanske det var MIF som var bra på att hindra hemmaspelarna. Ofta tappades pucken i mittzon eller så hade speluppbyggaren dålig fart. Detta gav MIF möjlighet att bryta och gå till motattack rätt ofta, dock skapades inga riktigt farliga lägen inledningsvis. När HV väl tog sig igenom anfallszonen så fick man faktiskt ofta puckkontroll i anfallszonen och det gav några lägen.
Lite oväntat kom 2-0 på en kontring efter att Huusko snappat upp pucken i mittzonen. Han spelade fram till Sahlstedt som tillsammans med Skröder kom mot en Malmö-back. Sahlstedt drog till sig backens uppmärksamhet och flippade sedan över pucken till Per-Åge som, via en Hadelöv i sidledsförflyttning, satte pucken i nättaket.
Det dröjde inte länge innan MIF gav svar på tal. Bara minuten senare bröt sig Marcus Thuresson in på vänsterkanten i HV:s zon. Liv gick ut och täckte av vinkeln men Thuresson rundade både honom och kassen. Alla väntade på passningen in framför mål, men i stället fortsatte Thuresson själv elegant in framför målet och satte pucken enkelt i den halvtomma buren. 2-1 gav matchen dess spänning åter. Strax efteråt var Riihijärvi framme med ett ganska farligt skott som Stefan Liv elegant plockade.
Perioden var som helhet jämn, även om HV hade ett antal farliga genomskärare framför Hadelövs kasse som kunde gett resultat. 8-9 i skott, 1-1 i mål och matchen levde i allra högsta grad.
Två snabba HV-mål avgjorde
Jag förväntade mig en MIF-anstormning i tredje perioden men den lät vänta på sig. Inga riktigt farliga lägen skapades från något av lagen. MIF verkade inte riktigt räcka till i kväll och i stället var det HV som gjorde målen. 3-1 kom lite lustigt efter ett två mot två-läge där Rastislav Pavlikovsky var puckförare. Han åkte parallellt med blålinjen och drog iväg en puck in mot Hadelöv, dit även Brännström var på väg. Pucken smet förbi under Hadelövs högra arm och rullade, för andra gången i kväll, långsamt och försiktigt in i den tomma kassen.
Bara två minuter senare, efter elva minuters spel, var det dags igen. Efter lite HV-press fick Davidsson pucken till Mattias Remstam som från en aningen udda position ute vid högra sargen sköt ett slagskott in mot MIF-målet. Där inne tampades Esbjörs med Hasselblad och i röran letade sig pucken åter igen in i bortakassen. 4-1 punkterade matchen ordentligt kändes det som. HV fick också chansen att spela powerplay alldeles efter målet, men det hade hemmalaget tydligen ingen större lust med. Det var i stället MIF som mycket förtjänstfullt pressade på i numerärt underläge och skapade ett par farliga lägen. Räddande ängel för HV var Stefan Liv.
MIF försökte anfalla så gott de kunde resten av perioden, men det såg uppgivet ut. Slutresultatet skrevs till 4-1 i den första slutspelsmatchen någonsin i Kinnarps Arena.
Målvakterna en avgörande faktor
I en sådan här match är det små marginaler som kan fälla avgörandet. I dag var målvakterna betydelsefulla på det sättet att Liv gjorde sitt jobb bra och Hadelöv var allmänt darrig. Han får nog ta på sig åtminstone två av målen och såg generellt osäker ut. Northbanks "Hadelöv - ha, ha, ha" var befogat. Han var inte direkt en man för VM om ni frågar mig. Han är alldeles för ojämn just nu. Liv däremot borde ha en plats klar vid det här laget. jag är imponerad över hans förmåga att komma tillbaka till samma höga nivå så snabbt efter skadan.
MIF är ett tungt lag att möta, speciellt i ett slutspel där nivån från domarnas sida är högre. HV är ett mer spelskickligt lag och det gav utdelning i dag. Minst tre matcher till väntar dessa lag emellan och jag tror nog det kan bli fler än så till och med. Båda lagen är hemmastarka och kanske blir hemmaplan avgörande i slutänden?
Denna kväll var hur som helst en trevlig upplevelse i Kinnarps Arena, även för en utomstående som jag själv. Slutspelshockey är en härlig upplevelse som jag inte gärna byter bort, oavsett vilka lag som spelar. Det är något visst med slutspel.
