Förändringens vindar blåser i Scaniarinken
Henric Larsson har fått nog av att journalisterna alltid vänder kappan efter vinden. Nu har han vädrat sina tankar i en gästkrönika här hos oss på Södertälje-redaktionen.
Landets mest förbisedda ishockeyförening är återigen på tapeten och kallas efter tre raka segrar för succélag. Det är precis som för någon månad sedan, då man fann svaret i unge Dragan Umicevic, men när segrarna för Södertälje uteblev tystnade lovorden. Nu pratas det istället bara om den nya tränaren Mats Hallin. Jag måste medge att jag tillhörde skeptikerna när Mats Hallin klev ner i båset, hans sätt att handla med spelare och tränare har ju inte vunnit många lovord under de senaste åren. De som känner klubben vet hur han fungerar, det verkar dock inte media alls göra. För några få veckor sedan blev han idiotförklarad till höger och vänster av Sveriges samlade hockeyexpertis för värvningen av Ferrarobröderna och för att han lät Timo Lahtinen fortsätta i båset. Nåja, Ferrarovärvningarna tillhörde kanske inte de mest genomtänkta i ishockeyhistorien, men så fruktansvärt dåliga var de inte enligt min mening, de råkade bara hamna i Lahtinens "frysskåp". De flesta spelare som dragit på sig SSK tröjan vet att om man hamnar i Lahtinens "frysskåp", så har man en väldigt liten chans att ta sig därifrån. Dragan Umicevic vet det, Bert Robertsson vet det och Ferrarobröderna kan inte ha missat det. Min åsikt är alltså att Hallin inte är ansvarig för deras misslyckade elitseriesejour. Han är i alla fall inte fullt ansvarig, eftersom denna situation kunde ha skötts på ett mycket bättre sätt. Nu när Mats Hallin har klivit ner i båset stämmer alla "Experter" upp i en hyllningskör, som klingar mycket falskt. Missförstå mig rätt nu; att SSK vinner tre raka matcher har vi definitivt Mats Hallin till stor del att tacka för, men att media vänder kappan efter vinden på detta sätt får mig att vilja lägga en pizza på Mats Wennerholms skrivbord. Alla onda ord om Mats Hallin är glömda och allt skitsnack och sågningar ligger i papperskorgen på sportredaktionen. Kvar finns då bara lovorden och den mest skenheliga mediakår som världen någonsin skådat. Hallin-effekten nämndes redan efter den första vinsten. Att efter en seger börja tala om Hallin-effekt är patetiskt, däremot är det mycket befogat efter tre vinster, men det skiter kvällstidningarna fullständigt i. Själv är jag mycket nöjd med Hallins insats, han coachar aktivt där Timo stod med armarna i kors och agerar energiskt, direkt och har en mer modern ledarstil än sin föregångare. Han har lyckats gjuta "Jävlar anamma" i samtliga spelare och det syntes ikväll att alla verkligen tog i. Men jag vill alltjämt vara försiktig, sånt här kan vända mycket fort. Titta bara på Aftonbladet, de är mästare på att vända kappan efter vinden.
