Södertälje-Modo 4-0
Mina damer och herrar, låt oss välkomna "äckligt disciplinerat".
2002-12-28 spelade SSK hemma mot Färjestad. Efter matchen var många mycket nöjda över vad de sett, jag kallade det "valuta för pengarna". Lite kort berörde jag också att SSK spelar en hockey som inte är speciellt publikfriande och att man sällan får den sortens underhållning i Scaniarinken.
Idag gjorde en gammal legend comeback , en man som många tror är messias som ska infria gulddrömmar. Timo Lahtinen är tillbaks, och han har väskan full av något från förr.
"Äckligt disciplinerat" är säkert något många gamla fans minns från det ljuva hockey 80-talet. Krydda det med en härlig finlands-svensk brytning och du har Lahtinens signum.
Inför matchen mot Modo varnade Timo för att han "inte ska fjäska för publiken", kort sagt öppnade han väskan och inte helt oväntat låg där en portion "äckligt disciplinerat".
För att försöka knyta ihop Säcken (inget försök till skämt), efter att ha sett denna match kan vi konstatera två saker:
1. De som är besatta av att veta om "Lahtinen effekten" infunnit sig kan få ett JA som svar på den frågan. Jag tycker annars det är en extremt utsliten klycha i hockey med "tränar effekt" för hur fasen ska ett lag efter ett par matcher kunna kreditera sina prestationer till den nyinkomne tränaren? Nej, det är tråkigt att media inte släpper rubriker som "tränar effekten uteblev/kom direkt/visade sig inte etc etc".
Men hursomhelst, hur kan man förklara att ett lag som under en hel match med långsamma uppspel, ovilja att avsluta och ett helt enkelt passivt spel ändå vinner med 4-0 mot ett lag som bara ligger en poäng bakom inför matchen?
Jag finner bara en förklaring till detta mysterium, och det är att vi bevittnat vad "äckligt disciplinerat" med Timo Lahtinen betyder.
För det räckte verkligen med att spela säkert bakåt, alltid ha någon hårt jobbande forward som checkar högt och sen att hoppas på att chanserna sitter när man väl får dom.
De 20-tal Modo supportrar som såg matchen måste verkligen lida efter denna match, för de förstår inte riktigt vad de blev träffade om man ska använda amerikanska uttryck.
2.Publiken var allt annat än road, speciellt efter första perioden då det fortfarande var 0-0. Jag såg mycket ilskna och frustrerade Blue Lightnings grabbar/gubbar stega ut från ståplats och ärligt talat kände jag samma sak. Resten av matchen bjöd inte på speciellt mycket jubel och uppskattning från publiken heller. Visst älskar vi inbitna fans att laget helt enkelt vinner, spelar ingen roll hur- men idag var det nästan oförlåtligt hur "effektivt" SSK vann matchen.
Punkt 2 på "vi konstaterar" idag blir alltså att publiksiffran kan bli än mer lidande med Lahtinen som boss. Timo själv resonerade att "kommer resultaten följer publiken med på köpet". Jag är lite kluven själv, men som jag redan skrev- för oss inbitna fans är det resultat som spelar roll. Därför är jag ändå mycket nöjd efter denna match, och hoppas att jag åtminstonde övertygat någon om att Lahtinens hockey må vara trist- men den ger oss slutspel.
Kort summering av matchen:
Det var inte världens största sug i Scaniarinken ikväll, första perioden var full av uppspel från SSK vars tanke bara sträckte sig till mittzon. Modo hade bra fart på passningarna men kom sällan in på mål, det var dödläge för båda lagen. Det enda nämnvärda var att Tälje fick ett 5 mot 3 PP skänkt till sig. Först åkte Jens Öhman ut för en billig interference.Sekunder efter lobbade Modo keepern Jukko Riksman pucken över sargen (långt över) och fick se sitt lag i två mans underläge som belöning för den bravaden.
Det var ett lite väl tålmodigt SSK under PP spelet, men när de började skjuta resulterade det i ett ribbskott från Peter Larsson och en högklassig räddning från Riksman när Peter Ahola sköt från blå.
Mer än så blev det inte, under andra perioden var det faktiskt Modo som tog kommandot och visade att "blixt-hockey" lever trots att Jim Brithén fått sparken från klubben. Roffe var med i matchen och denna positiva period Modo hade kunde inte med facit på hand tala för ett annat slutresultat.
SSK satte stopp för detta Ö-vik övertag genom att fräckt göra 1-0. Och när andra perioden var slut måste Lahtinen haft ett listigt leende på sina läppar, då hade Juha Lind satt 2-0 och den mål-giriga publiken glömde att SSK ärligt talat spelat kasst.
Tredje perioden vägde jämnt fram tills att Antti Törmenen snyggt satte 3-0 med ett direktskott som man kunde missat om man blinkat. Ett bra tillfälle att passa på att ge Antti lite positiv kritik, de som vet vem Claude Makelele i Real Madrid (fotbollslag) är kan direkt dra en paralell till Törmenen. Till de som inte förstod kan jag kort säga att Törmenens spelförstörande är den största anledningen till att vi sett Juha Lind spela på sin rätta nivå och det är precis vad den defensive mittfältaren Makelele gör i Real Madrid.
Att Törmenen sedan ligger i toppen av den interna poängligan säger väll än mer om vilken stjärna Antti verligen är.
SSK fick också 4-0 i slutsekunderna, vilket kommer få många experter att använda "missvisande resultat" analysen men jag går emot strömmen och säger att det var ett mål som verkligen stämplade in att Timo Lahtinen är "in the house".
Defensiven ska ha ett stort plus idag, det kommer att handla mycket om den i framtiden och det är ingen SSK fan emot. Stefan Bemström spelade ruskigt bra idag och gjorde Wernblom osynlig varje gång båda var på isen. Kronan på verket i denna "duell" var när Wernblom, enormt frustrerad som han var efter Bemströms fläckfria markering skickade en högerkrok i ansiktet på lille "Bemis" efter en avblåsning och fick en utvisning som straff.
Peter Ahola klättrar uppåt i form för varje match och är kanske den bästa offensiva backen i hela SSK. Också skönt att se Leif Rohlin spela tillsammans med Popovic igen, dessa två "gubbar" måste vara hela Elitseriens skräck att spela mot.
Framåt var Juha Lind självklart bra. Hans kedjekamrat Larsson var också på spelhumör och levererade flera läckra passningar- bl.a två som blev mål. Rolf Wanhainen höll nollan, men ärligt talat var det mer en taktisk triumf än hans förtjänst men en nolla ger automatiskt massa beröm till målvakten.
I Modo gjorde inte någon av mina favoriter någon bra match. Trippel W- Wennerberg, Warg och Wernholm fick inte ut mycket av sitt fysiska spel.
Det var egentligen inte någon spelare i Modo som utmärkte sig speciellt utom rörlige teknikern Söderberg som alltid försökte skära genom den defensiva dimma SSK satte upp med snabba passningar och smarta soloåkningar.
Modos målvakt Riksman blev stämplad som pajas av mig senast hans lag var på besök i Scaniarinken men han styrde upp sitt rykte lite genom att trots fyra insläppta mål göra en bra match.
SSK har en fin form i Scaniarinken nu, och borta är de sällan utspelade. Ett tufft program väntar innan man den 19/01 möter Malmö hemma i en ytterst viktig match. Kan man bara plocka ett par poäng innan skåningarna kommer ser det mycket bra ut för att hamna ni vet vart.
Grattis Timo till första vinsten,förhoppningsvis den första av många framöver.
