Bitter och svårursäktad förlust mot LHC
Ett SSK utan den rätta inställningen och för dagen dåligt backspel förlorade mot ärkerivalen LHC.
Ibland ångrar man att man gick till Scaniarinken. Man undrar varför man inte satt hemma i en lugn vrå, kanske städade och fixade,samtidigt som text-tv sidan 377 var i bakgrunden. Som ni kanske gissat var detta just en sådan match, men idag berodde det bara på resultatet som totalt övervägde resten.
För det var faktiskt ingen dålig match, som det brukar ha varit då man ångrar att man lämnade hemmet för att besöka templet. I vissa stunder var det faktiskt precis som man förväntat sig utav ett "derby" mot LHC. Speciellt i början var det högst påtagligt, spelarna gjorde allt för att sätta i sig respekt och gick in i närkamperna till 100%. Att SSK var de som lyckades bäst bevisades väl med att de gjorde 1-0, ett kliniskt PP-mål. Törmenen vinner tekningen, snabb cross-pass till andra sidan av Jörgen Bemström och Leffe Rohlin klipper till och sätter pucken i mål.
Nu skulle jag vilja avsluta denna matchrapport och kallt konstatera att LHC tillslut vann med 2-3. Men tyvärr är det ju inte så enkelt.
Till att börja med så kan man säga att det fina PP-mål som innebar 1-0 även var det enda numerära överläge SSK hade som inte kan beskrivas med ord som horribelt, katastrofalt eller urdåligt. Det var faktiskt lite oroväckande. LHC verkade tjäna på att vara i underläge eftersom de kunde rensa pucken med gott samvete utan att oroa sig för icing och tiden gick riktigt fort också.
Ett svagt PP förlorar du inte matcher på, det gör du heller inte med ett dåligt försvar. Vad du däremot gör när du för dagen inte har ett enda fullt fungerande backpar är att släppa in mål. Det var bitvis ganska mycket is att åka på för vit-tröjade spelare och det kan ha satts rekord i spelare som krockade med varandra. SSK-spelare alltså. Om tränarduon Säcken och Hemlin sover gott i natt har de begått tjänstefel. Detta var alldeles för oorganiserat för att få figurera i elitseriesammanhang.
Värst för dagen var Jesper Björck, det är sällan jag kritiserar egna spelare men idag tycker jag #7 gjorde allt rätt för att bli nästa spelare som mystiskt lånas ut till en allsvensk klubb. Jag hoppas han erkänner det för sig själv och kommer laddad på gränsen till att explodera till nästa match.
Jag rynkade på pannan när det annonserades att Popovic skulle spela ihop med Ahola för första gången sedan...Ja det måste ha varit för första gången någonsin. De lyckades inte få mycket gjort på isen och pannan hade helt rätt.
Samma gällde Stefan Bemström, ovanligt osynlig idag. Enda undantaget är Anders Back, dagens enda riktigt lyckade gubbe där bak. Han jobbar kopiöst mycket och även om han har en ganska oortodox stil så får han jobbet gjort, det är bara säga det igen- Anders har utvecklats enormt sedan förra säsongen.
En dundrande känga till backarna idag alltså, kanske för att samtliga Linköpings mål var mer eller mindre markeringsmissar eller till följd av misslyckade/slappa rensningar. Ni får tro mig, inga LHC mål var värda att beskrivas. Det enda som kan tillläggas var att efter LHC kvitterade till 1-1 i mitten av första perioden försvann något av det jag inledde matchrapporten om- derbykaraktären.
SSK slutade då att fightas om minsta lilla yta och det var ganska lugnt i sarghörnorna. Det hettade till liite lite i den tredje perioden, men då spelade Linköping precis enligt boken och SSK kom aldrig nära mål.
Det är tråkigt att förlora matcher på detta vis, det ger ju inget utrymme till de bortförklaringar som faktiskt är det enda "roliga" med en förlust. För även om jag varit hård mot backarna idag så var det hela lagets dåliga mentalitet som gjorde att SSK förlorade idag.
Enda spelare som kan gå till träning imorgon utan sänkta huvuden är redan nämnda Anders Back, Jörgen Bemström och spelaren som vägrar kyla ner sig-Jukka Tiilikainen. Återigen var det svårt att missa Tiili när han var inne på isen, det sker saker runt honom hela tiden.
Man kan även försöka avsluta lite positivt genom att konstatera att både Gabriel Karlsson och Juha Lind som var tillbaka idag efter skador såg mycket pigga och friska ut.
Juha kan man väll med lite givmildhet även utse till matchens lirare då det ändå handlar om en comeback (och alla älskar att hylla en spelare som gör comeback).
I Linköping är det svårare att hitta utmärkande spelare, Thomas Johansson tar som vanligt stort ansvar och dominerar stundtals när han är på isen. Är det slutspel LHC vill nå då är det honom de får förlita sig på. Sandberg höll en stabil nivå vilket är mer än de flesta målvakter i elitserien klarar av, även Stefan Petterson hade en jämn och fin kurva matchen igenom.
Vi summerar, SSK inledde med det som sedan blev totalt väck efter att de gjort 1-0; vilja och fokus.
Efter det behövde Linköping inte göra mycket mer än att ligga på ett för dagen svagt SSK försvar och de tre poäng de fick med sig hem var hur naturliga som helst.
Vi SSK fans kommer sprida bitterhet på våra arbetsplatser imorgon men egentligen tror jag inte detta kommer innebära ett negativt trendbrott den närmaste framtiden.
Förhoppningsvis är den som är på sämst humör av oss alla herr Särkisjärvi och att han inte kommer göra någon hemlighet av det för sina grabbar på träningen imorgon...
