SSK visade kampmoral igen
SSK vände återigen ett underläge och fick en poäng i mötet med Frölunda efter förlust på straffar.
Det känns lite som att är klart, SSK har allt utom säkrat kontraktet och de återstående matcherna kan de och publiken spela respektive titta på utan press. Därför fanns det förväntan på underhållning istället för oroa över ”tabellångest” inför mötet med Frölunda.
Matchen börjar i alla fall med att SSK nästan på direkten får powerplay 5 mot 3. Flera gånger påpekade jag för min granne att SSK varit mycket säkra på 5 mot 3 och att vi hade fått en gratisledning. Nästan två minuter senare hade jag insett att jag brutit mot den gyllene regeln att ”inte ta ut något i förskott” och Frölunda hade dödat utvisningen. Peter Larsson stod för de mesta av farligheterna men unge Henrik Lundquist gjorde bra räddningar.
Men det verkade som om Frölunda förutom utvisningen även tagit död på Södertäljes vilja. De tog visserligen över matchen tack vare ett snabbt och säkert passningsspel men det gick lite för lätt. SSK som normalt sett är hårda arbetare gick på halvfart och efter 6.42 av matchen blev Gerhardsson utvisad (”Gerhard” gjorde idag en efterlängtad comeback efter skada).
Frölunda behövde inte ens ställa upp, för tekningen efter utvisningen vann de och Timmy Petterson drog på ett skarpt skott som letade sig in bakom Roffe som var skymd av ca åtta spelare. Alla vet hur ett tidigt baklängesmål känns, och oftast kan laget som drabbas av det vakna upp lite men så var inte fallet idag.
SSK fortsatte att spela dåligt och bara någon minut senare kom även 0-2. Den här gången missade man helt Frölundabacken Nicklas Rahm som på sitt första fria skottläge fick se Roffe rädda men på returen fanns ingen SSK-målvakt och Rahm fick ostört göra 2-0. Mera bevis på att SSK var slappa och odisciplinerade behövdes egentligen inte, men SSK gjorde ändå tyvärr ingenting åt att bryta mönstret.
Frölunda hade flera chanser att öka på men Roffe Wanhainen förnekade dem den äran, Roffe gjorde flera räddningar nere på isen och det är starkt men hade Frölunda bara ställt siktet lite högre hade nog inte ens Roffe kunnat stå emot.
Det var en riktigt usel period och man lockas att ta fram ”årets sämsta” stämpeln, åtminstone på hemmaplan har mitt kortsiktiga minne ingen annan period att jämföra med. Endast herr Wanhainen kan vara nöjd över sin insats under dessa bedrövliga tjugo minuter.
Irriterad blev man också på Frölundas lilla klack som med sin trumma bara förde oväsen, när ska det komma förslag om att bannlysa trummorna? De är en större fara för öronen och förståndet än vad bengaliska eldar är överhuvudtaget!
Andra perioden inleddes med att Frölunda snurrade upp SSK som inte var bättre än innan periodpausen. Roffe var bortfintad sedan länge och det var öppet mål men Jörgen Bemström hade slitit av ansiktsmasken på Rolf så när pucken som väntat gick i mål dömdes det bort direkt av Rådbjer.
Frölunda fortsatte att dominera mot ett stelt SSK och de såg nästan lite överraskade ut över hur mycket de fick ha pucken när de egentligen skulle prioritera försvaret. Roffe gjorde en hel del parader och höll SSK kvar i matchen, det kunde mycket väl ha stått 0-5 precis som mot Brynäs vid det här laget.
Med 3.39 kvar av perioden lyckades SSK äntligen få en farlighet då Peter Larsson klippte till direkt på ett pass han fick bakom mål och tvingade Lundquist till en avancerad räddning och blockering. Innan detta läge hade SSK haft max två farliga skott under hela perioden, och varit totalt överkörda. Därför var det total hockeylogik när Jörgen Bemström på tekningen strax efter reducerade till 1-2. Han tog pucken direkt efter tekning och åkte blygsamt in mot mitten innan han tog ett par skär, fintade en Frölundaspelare och lade pucken mellan benskydden på en Lundquist som var på väg ut för att täcka av.
Kort efter detta fick SSK ett powerplay och där kom kvitteringen. Juha Lind kämpade hårt för att behålla pucken i zon och Ola Möllerstedt fick den precis vid blå. Han skickade snabbt över en pass rakt över till andra sidan på en väntandes Popovic som avlossade ett skott som vidare styrdes ner av Juha Linda mellan Lundquists benskydd.
SSK hade återigen visat upp en enorm kampmoral men jag förstår inte at det krävs ett underläge och en känsla av hopplöshet innan den ska infinna sig, det var samma visa mot Brynäs där man efter att ha reducerat till 5-1 började jobba igen och började spela.
I den tredje perioden fortsatte framgångsvågen och Juha Lind var först att skapa farligheter efter att Frölundabacken Ronnie Sundin strulat till det.
Peter Popovic kände sig säkert mycket ensam vid en Frölundakontring ett par minuter senare, 2 mot 1 kom de med Prestberg som puckhållare och ”Poppe” som ensam back. Den store Popovic väntade länge ut Prestberg tills han såg att passningen skulle slås, då lade han sig ner och avstyrde det som alla Göteborgare väntade sig skulle bli 2-3.
SSK visade lite magi och vem annars än Peter Larsson låg bakom det? Med en genialisk passning hittade han Juha Lind som kallt höll i pucken och lurade ner Lundquist men vid avslutet hakades han rutinerat Kahnberg som avvärjde.
Farligt blev det också då Frölundamålvakten Lundquist fann sig i lite trångmål. Målet var öppet och pucken jagades upp av Stefan Bemström som från en mycket svår vinkel sköt mot mål. Pucken räddades av skridskorna på en Frölundaback.
Peter Larsson stod återigen för en mästerlig passning till Lind som den här gången skickade vidare till Gabriel Karlsson som bara hade att styra in i öppet mål, men pucken gick utanför.
SSK hade flera bra chanser men med 4.06 kvar av perioden kom kallduschen. Jesper Björck sköt från blå och via rundeln gick pucken till Kahnberg och Frölunda kom 3 mot 2. Passen kom till den eftersläntände Nicklas Rahm och han gjorde enkelt 2-3 för Frölunda.
SSK kämpade vidare och hade flera chanser men inga mål. Med 32 sekunder kvar av matchen fick SSK en tekning nere i Frölundas zon och efter en time out var det bara att toppa laget och ta ut målvakten. Erik Norbäck gjorde som han gör över 60 % av gångerna och vann tekningen. Jörgen Bemström fick pucken vid blå och när alla väntade sig ett skott passade han puck kors över zonen där Erik Norbäck väntade vid stolpen och på backhand gjorde satte han kvitteringen.
SSK räddade en välförtjänt poäng och var mycket nära två i förlängningen där de hade de flesta chanserna. Det märktes att spelarna ville till varje pris undvika en straffläggning, Norbäck vann varenda tekning och Lundquist fick rädda flertalet backskott som hade behövt lite mer kraft för att ge retur eller mer.
Matchen gick till straffläggning och som väntat förlorade SSK den, de missade alla sina straffar medan Magnus Johansson satte sin och Frölunda fick bonuspoängen. Svårt att säga vem som egentligen förtjänade den sista poängen med tanke på att Frölunda dominerade totalt ca 2/3 av matchen medan SSK kom igen mycket starkt på den sista tredjedelen.
Sammanfattningsvis en mycket underhållande match, till slut!
